Kvällssolen håller precis på att sjunka nedanför de lummiga kullarna som omger stadsdelen Silverlake, strax utanför centrala Los Angeles. Utegården till den nyöppnade restaurangen Barbrix badar i ett gyllenbrunt sken. Här sitter Los Angeles kreativa elit och skålar i de rymliga vinglas som lämpar sig för en fyllig kalifornisk Zinfandel.

Om man kliver in i själva restaurangen hamnar man vid en stor kvadratformad bardisk, som är den bästa platsen att äta middag på. Många av de bästa nya LA-krogarna serverar maten i baren, likt en sushi- eller tapaskrog.

Den långa menyn, som domineras av smårätter, ger ordet svininfluensa en ny innebörd. Jag räknar till ett dussintal rätter som innehåller gris i någon form: det är rökt skinka från North Carolina, kanadensisk vildsvinskorv, mexikansk chorizo, italiensk sopressata och cantimpalo.

I USA:s mest vegetarianska delstat har köttet onekligen fått en renässans de senaste åren – så länge det kan kallas ekologiskt och närodlat verkar det inte finnas några hämningar för hur mycket djur en LA-krog kan servera på 2000-talet.

För inte länge sedan var det svårt att få tips om bra Los Angeles-restauranger utan att hamna på nattklubbsliknande statuskrogar med medioker sushi eller överprissatta stekar och hög musik.

I filmindustrins Hollywood och Beverly Hills är det viktigaste med en ny restaurang sällan maten, utan snarare att det fanns en väl utplacerad trappa där de snygga gästerna kan spatsera upp och ner och visa upp sig.

Länge togs Los Angeles matkultur inte riktigt på allvar av östkustens världsvana amerikaner. I dag är staden en seriös matdestination som överträffar både San Francisco och Portland som västkustens mest kreativa krogstad.

Kött och fett är populärt i Los Angeles och flottigast just nu är förmodligen Church & State, där menyn vimlar av benmärg, sniglar och inälvsmat. Det är klassiskt, vällagat och med en twist.

Ett billigare alternativ är att delta i den passionerade hamburgarrenässans som sveper över LA, lämpligt nog ackompanjerat av en vältajmad explosion av mikrobryggerier.

8 Oz Burger Bar, mitt i Hollywood, är en charmig feel good-krog där man äter extremt vällagade hamburgare, provar nya sorters ale och diskuterar Lakers med lokalbefolkningen.

Som vägledning till Los Angeles nya matscen vände jag mig till Jonathan Gold, matkritiker på LA Weekly. För två år sedan blev han den första amerikanska matkritiker som tilldelades det prestigefulla pulitzerpriset.

När jag ringer upp honom börjar han spontant rabbla upp krogar vi ”måste” besöka i Los Angeles. Han förklarar att den lyx som så länge dominerat Los Angeles har fått ge vika för mer humana prisnivåer under lågkonjunkturen.

Vulgära statuskrogar kommer visserligen alltid ha sin plats i bjudkontots Los Angeles, men de flesta av de roligaste nya krogarna riktar sig till matintresserade människor med mer nyfikenhet än hävdelsebehov.

Stadsdelen Silverlake, en halvtimmes bilfärd från Hollywood, är en bra utgångspunkt för den som vill se Los Angeles nya generation krogar. Längs Silverlake Boulevard och Hyperion Boulevard trängs trendiga barer och restauranger.

Ett stenkast från Barbrix ligger LA Mill, som förmodligen är USA:s mest ambitiösa kafé. Den som obekvämt börjar vrida på sig om det listas adjektiv under varje kaffeböna bör nog hålla sig borta – kaféet hanterar varje kaffekopp som ett konstverk.

Men LA Mill är först och främst en bra restaurang, med en fantasifull meny med tonvikt på havet: deras forellcarpaccio och friterade ostron är som om amerikanska klassiker skulle möta Alice i underlandet.

I Highland Park finns en av östra Los Angeles bästa och mest anrika mexikanska restauranger, El Huarache Azteca, där man äter huarache – ett slags stora majspannkakor som proppas fulla med fläskkött, bönor och eldig grön salsa, som helst ackompanjeras av uppfriskande risdrycken horchata.

Den farmarchica mattrend som spridits över världen under 2000-talet började i LA redan på 1970-talet – där det sedan länge vimlar av krogar med närodlad och ekologisk mat i rustika timmerlokaler med ormbunkar som ramlar ner från taket på tallrikarna. Men nu verkar den mattrenden ha gått varvet runt.

Ett bra exempel är Animal, på shoppingtäta Fairfax avenue mitt i Hollywood, där man uteslutande serverar kötträtter. Krogen drivs av två unga män – Jon Shook och Vinny Dotolo – som själva står i köket de flesta kvällar.

Genom ett litet kvadratformat fönster ut till lokalen ser man bara deras tatuerade armar som skivar frenetiskt jalapeños eller placerar gåsleverterrin på den dekadenta signaturrätten Loco Moco (en hawaiiansk klassiker med spam-skinka och foie gras – det är betydligt godare än det låter, som mycket på Animal).

Bacon dyker upp som återkommande ingrediens eller krydda i såväl varmrätter som efterrätter och det är onekligen något grabbigt med Animal – Jonathan Gold kallar det ”boy food”.

Maträtterna verkar ofta ha tillkommit under viss bakfylla, med en ”mer är mer”-filosofi som lätt skulle kunna spåra ur om det inte vore för att kockarna faktiskt är så ambitiösa.

Många av Los Angeles yngre foodies verkar visserligen följa stadens krogscen med samma besatthet av mat som unga entusiaster följer musik eller mode. Ett LA-fenomen är de kringresande tacotruckar som bara utannonserar sitt geografiska läge via Twitter, och som nu har fått en manisk skara av följeslagare.

Kogi BBQ, som serverar koreansk barbecue-mat, är den mest berömda exemplet på detta. I skrivande stund har den 50 000 följeslagare på Twitter, som lojalt följer trucken till nya delar av LA.

Stadens enorma etniska och kulturella variation – i få andra amerikanska städer kan man äta såväl peruanskt som uzbekistanskt och smaska på stekta gräshoppor och syrsor – gör att den likt många andra amerikanska storstäder ofta kallas för en ”smältdegel” av olika kulturer.

Men i själva verket är LA snarare som en bento-box: varje maträtt har sin plats, varje etnicitet och matkultur är tydligt avgränsad från de andra. Man äter koreanskt i Koreatown, oaxacanska tamales i East LA och armenisk kebab i Little Armenia.

Jonathan Gold påpekar att det är just det här som gör LA:s matscen så fantastisk: Varje specifik kultur får en chans att blomstra ifred.