Himmel eller helvete. Mallorca är en motsägelse i sig som tycks framkalla känslor även hos den svalaste. Och sällan har väl slitna turistfällor och sköna badparadis bättre kunnat samsas på en och samma plats som på gamla Mallis.

Vi väljer den småskaliga stigen, där lokala stamsyltor och små vinbarer är en helt naturlig vardagsingrediens – där genuinitet inte är en modernt skapad och påklistrad etikett. Och inte sällan leder de sköna stigarna raka vägen till stränderna och ett salt hav där man faktiskt kan bada hyfsat ostörd.

Alltså lämnar vi turistströmmarna vid Alcudia och kör norrut förbi charmiga Port de Pollenca och vidare mot halvön Formentor. Den smala vägen slingrar långsamt uppåt och utsiktsplatsen Mirador d’es Colomer med hela Medelhavet framför ens fötter är som skapad för en stunds kontemplation. Åt söder siktas nybyggda lyxlägenheter som hämtade ur någon sydeuropeisk bostadsexpo över småskalig turism. Med näsan mot norr dras man genast in i en meditativ syn av sammetslent hav som förenas med stupande klippformationer.

Framme i Formentor möter ett klassiskt femstjärnigt hotell och en underskön trädgård. Halvön ligger minst sagt avskilt och är en gammal jetsetidyll från 1920-talet. I parken utanför är tystnaden i det närmaste total, förutom prasslet från en dam som halvligger i pergolan och läser ett internationellt modemagasin. Nedanför böjer sig knotiga pinjeträd mot Medelhavet.

Vid den snygga strandbaren Platja Mar går två distingerade äldre herrar med beslutsamma steg mot strandkanten för att snart snorkla stilla, allt medan livräddaren i sitt torn berättar för oss att det kan vara riktigt livligt här:

- Många kommer hit med båt från Alcudia och Port de Pollenca. Folk åker hit för att det är ”fashion” och ofta blir det väldigt trångt på den här stranden, säger Rafael Monar som arbetar för Röda korset, Creu Roja.

Hotellets egen badvakt Antoni Cerdá Vila har också en lugn dag. Strandens stamgäster kallar honom för Toni. Nu har han just vinkat iväg ett ungt ryskt par på en katamaran efter en kortare genomgång på stranden där han visat hur de måste möta vinden.

- De bor på hotellet. Men nu sitter han helt fel. Och tänk om vinden skulle ta i … oj oj oj, mässar Toni medan han spanar ut med bekymrade ögonbryn.

Han har haft ögonen på skaft sedan han kom hit 1978 som 15-åring. Formentor kallar han för Mallorcas bästa strand, nåja det finns ju långsträckta Platja des Trenc också, i söder. Men vissa delar där är bara för nudister, berättar Toni.

- Vi har gäster från hela världen, fast inte särskilt många svenskar. Jo förresten, det finns en smågalen svensk som ofta är här – stor kille, mycket muskler. Han vill alltid ge sig ut till en grotta lite utanför kusten. Sedan klättrar han uppför klippan kanske 30 meter upp och sträcker upp armarna. Ibland simmar han härifrån och in i bukten ända till Alcudia. ”Ring en taxi och be dem komma och hämta mig där om två, tre timmar”, brukar han säga. Galen kille!

Toni anses vara en bra seglare och brukar ge sig ut med stamgästerna. Nu har det gamla familjehotellet dock bytt ägare och ska renoveras för stora summor. Men atmosfären här kommer nog alltid att vara behaglig, tror Toni.

Vi tittar ut över Medelhavet och Toni pustar ut – katamaranen är inom synhåll.

Port de Pollenca ligger bara en mil söderut och är en av Mallorcas mest klassiska badorter, från tiden före chartern. Redan i början av 1900-talet arrangerades resor hit med mestadels välsituerade sydeuropéer. Hotell Miramar från 1912 kan vara öns äldsta och drivs fortfarande av samma familj Sastre. Stranden ligger mitt i staden och husen runtomkring är behagligt småväxta. En blåvit EU-flagga lovar rent vatten. Och visst ser det ljuvligt ut när mor och dotter simmar omkring i det lugna blågröna havet med staden som fond.

Nästa dag letar vi upp Platja des Trenc på öns sydöstsida. Här känns Mallorca hetare, plattare och något mer otämjt, inte minst när bilen bumpar fram över skruttiga, håliga vägar ner mot vattnet. Det fläktar skönt från ett öppet medelhav, dock utan pampiga berg som vid Formator. Däremot har naturen slösat med sand i stora dynor, vit, mjuk och len. Vågorna rullar in och hade värmen inte varit så stark kunde det lika gärna ha varit Jylland.

En ensam strandbar lovar svala drycker och het paella. I dag är det nästan folktomt men ägaren Francesco, som har drivit enkel krog här i 17 år, säger att Trenc är som gjort för barnfamiljer med sin eviga sandstrand och ett långgrunt vatten som sträcker sig åtminstone 50 meter ut i havet.

Men den verkliga pärlan sägs gömma sig ytterligare någon mil österut. Och kanske är de nyfixade vägarna ett tecken på att fler börjar upptäcka stränderna nedanför staden Santanyí. På väg ner mot Cala Mondrago åker vi genom en nybyggd och grymt överdimensionerad rondell – utsmyckad som en mallorcinsk variant av våra rondelljyckar: en gigantisk strandsandal av sten med läderband av rostigt järn. Till Mondrago går också bussen ända ner till strandlinjen.

Bukten är klassad som nationalpark och de två stränderna ligger skönt skyddade i små vikar. Utanför skvalpar lyxyachter. Promenadstigen längs klipporna för tankarna till den kroatiska arkipelagen och när den holländska sajten On Beach korade Europas bästa strand hamnade just Cala Mondrago högst på prispallen.

En bit upp i skuggan sitter familjer i badkläder med sand i hår och mellan tår och äter lunch. Men Sa Font De n’Alis är ingen vanlig liten strandsylta. Här är bra snurr till långt in på kvällarna.

- Vi har oftast mest att göra framåt tiotiden på kvällarna. Folk kommer hit för strandens skull - ända från Palma och Pollenca faktiskt. Jo, den här lilla stranden har blivit väldigt känd, säger restaurangägaren Josele Naranjo.

Här äter man självklart mycket fisk och skaldjur. Fisken från ön fångas dagligen och är ofta lite rödfärgad, matig – och till barnens förskräckelse full av ben. De flesta skaldjur däremot skickas hit från Galicien, berättar señor Naranjo medan han bevittnar en enorm tallrik patatas fritas skickas ut till en lunchande barnfamilj.

Säsongen är lång, från slutet av mars till sena oktober.

- Men augusti är förstås very, very crazy. September är bäst. Då är det de lugnare turisterna som kommer hit. Kom gärna tillbaka då.