Filmaren Rob Stewart tror att det bor en liten hajnörd i de flesta av oss. Själv har han stenkoll på vart man ska bege sig om man vill komma urtidsdjuren nära. Där det råder starka strömmar och näringsrikt vatten finns i regel världens bästa dykplatser för att se haj.

Rob Stewarts lista toppas av vattnen runt Galapagos­öarna utanför Ecuador och Cocos island vid Costa Rica. Det var där han spelade in sin flerfaldigt prisbelönta dokumentär Sharkwater, som mer eller mindre har startat ett krig mot hajfensfiskeindustrin.

Kring Galapagos med sitt unika ekosystem skapar kallvattenströmmar och näringsrikt vatten en märklig mix av tropiska fiskar, sjölejon och pingviner. För hajälskare är det mest känt för sina stora stim av hammarhajar.

Lite mer tillgängligt och lättdykt är Bahamas, som återfinns som nummer tre på Rob Stewarts topplista över världens bästa hajvatten. Där erbjuds dykare att sitta på sandbottnen omgivna av frenetiskt simmande revhajar som blir matade.

Ett tillvägagångssätt som är omdiskuterat då en del menar att det kan trigga hajarnas ivriga jaktbeteende. Men med över 5 000 dyk bakom sig, konstaterar Rob Stewart att han aldrig har varit med om en enda farlig incident.

– De är inte så jätteintresserade av att göra oss illa, säger han.

”People who come here expect to see Jaws. All they see is a beautiful animal”. Rösten är mörk och lågmäld och kommer från en luttrad sjökapten på en båt vid Dyer Island utanför Gaansbai, några timmars bilfärd från Kapstaden i Sydafrika.

Här huserar världens mest fruktade och skräckinjagande fisk, vithajen. Utflyktsmålet är perfekt för dem som inte dyker men ändå vill komma nära hajar i deras naturliga element.

– Här krävs ingen förkunskap. Men de som vill kan snorkla under ytan i en hajbur, tipsar David Bernvi, ord­förande i Svenska hajföreningen. Han har guidat flera hajsafarier i både Sydafrika och Kenya.

Några breddgrader upp längs den afrikanska kontinenten saktar en gummibåt hastigt ner samtidigt som en dykguide skriker: ”Whaleshark”. Vi befinner oss i Tofo, Moçambique, och på fem sekunder har jag fått på mig mask, snorkel och fenor för att kasta mig ut i Indiska oceanens böljande vågor. Vi simmar i sällskap av världens största fisk – wow, det här är en endorfinkick av Guds nåde.

Ett möte med hajar i deras naturliga element är lite som att bli frälst.

– Det förändrar ditt sätt att se på dem för alltid, säger Rob Stewart.

Hajar är urtidsdjuren som var här före dinosaurierna. Nu gäller det bara för hajnördarna att övertyga resten av världen om de mytomspunna fiskarnas förträfflighet – att vi vill ha dem kvar. Vissa arter har minskat med 90 procent i genom hajfensfiske.

I filmen Sharkwater kramar Rob Stewart en karibisk revhaj men han säger också att man självklart ska ha respekt för ett vilt djur.

– På savannen springer man inte upp framför ett lejon och i skogen går man inte fram till björnar. Varje år inträffar också olyckor bland de tusentals turister som badar i hajrika vatten, till exempel utanför Florida. Men vore hajar riktigt intresserade av att äta människor skulle de käka surfare och snorklare varje dag. Det gör de inte.