Det var inte längesedan det i backpackerkretsar hette att ön var i stort sett orörd, ett svårtillgängligt paradis som var som Thailand en gång var. Ett sådant rykte sprider sig snabbt. Några år senare hade både den ena och den andre i grannskapet varit där och njutit av lugnet.

Och när jag själv till slut tar mig till Koh Lipe gör jag det tillsammans med såväl paketturister som backpackers.

LÄS MER: Från Robinsonöar till charterparadis

Runt ön samsas enkla bambubungalows med hotellkomplex där poolen ger sken av att vara ett självklart alternativ till det ljumma havsvattnet.

Några boenden ligger tillsynes i djungeln, andra är placerade direkt på den tämligen kritvita stranden. Däremellan pockar restauranger, småbutiker och massageställen på gästernas uppmärksamhet.

Den som hoppas på en orörd verklighet bör alltså leta sig någon annanstans. Vi andra kan njuta av en ytterst behaglig tillvaro. För här finns allt som behövs för en skön semester, men inte så mycket mer. Och märk väl: På Koh Lipe jobbar inga inkastare på några kroggator och på stranden rör sig inte hela grupper med sarongförsäljare eller masserande damer.

Eller som 22-åriga Line Harstad Groven från Grimstad i Norge uttrycker det:

- Även om det är turistigt är det inte överexploaterat som andra delar av Thailand.

Line Harstad Groven hamnade här för ett halvår sedan när hon ville bort från Bangkok, berättar hon när hon tar en paus från boken hon parkerat sig i skuggan med på Sunrise beach.

- Jag gillade det väldigt mycket och sen fick jag ett jobb här, säger hon och pekar mot träterassen några meter längre upp från havskanten. Castaway heter resorten där hon jobbat för boende, mat, lite fickpengar och ett dykcertifikat.

Hon har upplevt säsonger komma och gå. Det peakar i januari, då är det bland annat många svenskar berättar hon. Mellan maj och september är det monsun- och lågsäsong, vilket avspeglar sig i såväl turisttäthet och stämning som priser. En bungalow kostar då ofta hälften jämfört med under högsäsong.

- Jag gillar det faktiskt mer under lågsäsong, då är det verkligen en liten mysig ö, säger Line och skjuter upp solglasögonen på sina blonda dreadlocks.

LÄS MER: Thailand för barnfamiljen

LÄS MER: Thailand för äventyrare

LÄS MER: Thailand för livsnjutare

Koh Lipe är en bilfri ö. Men långsvansbåtarna är desto fler och det går alltid att göra en privat åktur till närliggande öar och havet som förenar dem.

Det gör vi. Förhoppningen är framför allt att få utforska vad som finns under ytan. Ryktet säger att det är färgstarkt och att det finns många fiskar.

Snorkel, cyklop, fenor och lunchlådor ingår i dagsutflyktspaketet, liksom en förare och en guide.

Båten tuffar fram i lagom mak, vi passerar den ena djungelklädda ön efter den andra samtidigt som vår guide Anora pekar ut bra snorkel- och dykställen.

Han namedroppar specifika punkter främst intill öarna Koh Adang och Koh Rawi men exakt vad han säger, där han sitter i skräddarställning på träaktern, är svårt att höra. Motorn överröstar det mesta och dessutom är hans engelska knackig. Men vi fattar att de flesta turistbåtar stannar till på ungefär samma ställen.

Från några av båtarna hoppar vi nyfiket i och sedan är det upp till var och en att utforska havslivet. Det är klar sikt och en och annan blå korall lyser upp bland de övervägande bruna, där fiskar i olika storlekar och färger simmar och nafsar. Vackert? Ja. Imponerande? Nja, tycker en erfaren snorklare som simmat med sköldpaddor och revhajar.

Och när turen avslutas med ett varv runt Koh Lipe enas alla i båten om att det bästa med den här lilla ön faktiskt finns ovanför ytan. I alla fall den här dagen. Vi lutar åt oss tillbaka i varsin solstol och beställer kall dryck. Solen som kryper långsamt ned bakom berget lägger ett rosa skimmer över ön och vi bara gillar läget. Varken mer eller mindre.

En middag senare drar vi oss mot öns enda egentliga gata, Walking street, som från början var en sandgata anlagd av lokalbefolkningen, men som i och med turismens tillväxt gjordes om till en 2,5 meter bred cementväg för några år sedan. Här kan man uträtta ärenden som exempelvis äta chokladpannkaka, shoppa flipflops och få massage för runt hundra kronor i timmen.

Jag satsar på thaimassage. Kat heter kvinnan som ska ta hand om hela min reströtta kropp. Hon börjar gå på mina ben men stannar plötsligt och utbrister:

- Ah. Sunburn! You want aloe vera-massage?

Det är mer en befallning än en fråga, så medan de andras huvud och fötter masseras med starka nypor blandar Kat ihop en smet av färsk gurka och kräm till min kropp.

Behandlingen är avsvalkande avslappnande. Semestertillvaron är fulländad.

LÄS MER: Öluffa i Thailand

RESEGUIDE: Thailand

Vart är vi på väg? Testa dig själv!