Til Harstena går båtturen med både Gröna och Röda linjerna och det är lätt att bara stanna över dagen. Från den skyddande hamnen är gångvägen kort tll byn.
Långt ut i Sankt Annas skärgård hukar röda stugor under susande ekar. Ett stenkast bort möter öppet hav och det är inte självklart att en klunga gårdar kan ligga så i ytterskärgården. Till Aspöja har det aldrig funnits något som liknar Waxholmsbåtarna, ändå bor många kvar, det luktar nyslaget hö och på byskolebacken står midsommarstången. Ön är levande bygd med ängar, fårhagar och gärdesgårdar.
Det var i fjol som båtluffarna började gå i land sedan kustkommunerna Norrköping, Söderköping och Valdemarsvik öppnat ”Skärgårdslinjen”, ett knippe rutter som i år hålls igång från 1 juli till 7 augusti, allt enligt fasta tidtabeller. Det idylliska Aspöja är därmed bara ett av många förut svårtillgängliga öparadis som öppnats för turism i östgötaskärgården.
På sin gammelmorfars skärgårdshemman välkomnar Lena Månsson. Före båtresan har SvD garderat med nyrökt sik och rågbröd i ryggsäcken, men Lena tar emot i sitt nya lilla bryggkafé och erbjuder boende både med och utan helpension i allt från tält till bodar.
Utan ens så mycket som en kiosk är Aspöjas lockelse stillheten längs kluckande vattenbryn och stigar över blomsterängar.
- Jag måste ju veta hur många som ska ha mat, så tänk på att boka, säger Lena Månsson.
Långt mer turistanpassat är Harstena dit SvD båtluffar vidare med Röda linjen. På Östgötakusten är det bara Harstena som brukat ha linjetrafik och ombord på m/s Lindskär kan skeppare Gunnar Bergström peka ut andra, mer okända pärlor, till exempel Lammskär på skärgårdens yttersta rand:
- Där borde ni också stiga av och fika...
Båtluffningen blir som bäst i gassande sol och trots moln över inlandet är havsbandet så soldränkt att 2,5-timmarsresan Aspöja- Harstena förvandlas till en glittrande skärgårdsdans mellan öar och skär. Tillbakalutade i solskenet sitter vi passagerare. Vissa luffar bara fram och tillbaka över dagen, som Monica Eklöf från Norrköping:
- Jag lånade ett sjökort av styrman för att följa med var vi är...
M/S Lindskär tycks ha vikt in på kung Valdemars klassiska farled och det blir ett kort stopp
i Tyrislöt, strategisk knutpunkt med välskött camping. Sedan bär det ut till havs igen.
Få kustsamhällen rymmer så mycket Bullerbyromantik som Harstena i sydost. Där på horisonten hägrar minnet av äldre tiders fångstsamhälle. Än står pumpen mitt i byn. Så här års doftar det bullbak från bageriet och visst skiner solen lite extra.
Harstena skiftades inte utan förblev ett gytter av fiskartorp nästan som i Bohuslän och vackra promenader sniker mellan husen till badklippor mot öppet hav. Här möter förstås den oändliga utsikten men också ett säreget kännetecken; Harstenas blodröda näckrosor i en märkligt havsnära damm.
Harstena må vara väsensskilt från de andra öarna för att krog- och konferensgäster minglar runt och för att båtfolket flockas, men också för att byäldste Elof Magnusson, 87, sitter borta vid kiosken och berättar om säljakten förr:
- Här ute klubbade vi säl. Men under andra världskriget blev militärflyget så störande på sälen att vi fick gå över till harpunjakt från båt, säger han.
Elof är en av få ännu levande säljägare och i sin arbetsbod har han svartvita bildbevis på hur skären kryllade av gråsäl så sent som 1947.
- Så låg de i tusental. Den största jag tog var på 330 kilo - bara späcket vägde 103.
Fortfarande stoppar Elof upp sjöfågel för ”i livet ska man vara tusenkonstnär, det är bäst”.
Det är från den charmerande lilla trästaden Söderköping som Östergötlands båtluffarlinjer samordnas av skärgårdslots Annica Åkerblom. Det hela är ett EU-projekt som pågår även sommaren 2006 med syfte att skapa turism som låter skärgården leva.
I fjol blev särskilt Gula linjen succé. Via Tyrislöt går den ända till Häradskärs fyrplats men färden kan börja djupt inne i Slätbakens lummiga kulturlandskap där det bär fram mellan säterier och präktiga gårdar med strandhugg på välkända platser som Stegeborg och Capella Ecumenica.
Efter det spröda Sankt Anna visar sig Gryts skärgård kärvare, mera högrest och barrskogstät, även om just Häradskär är en utpost med kala klippor och en stor järnfyr, ”Heidenstammare”. SvD möter lotsen Kenneth Magnusson, barnfödd på fyrplatsen (och för övrigt brorson till Harstenas byäldste). Han berättar:
- 1745 vet man att Norrköpings stad satte upp en träbåk på Häradskär men skeppsbrotten var ju många så på 1860-talet kom fyren som lyser sedan dess.
Utöver lotsar och fyrfolk fanns länge militärer som nu också har lämnat ön. Om ett par dagar, den 1 juli, lämnar därför Fortifikationsverket över fyrvaktarbostäderna till Fastighetsverket och ett 20-tal ordentliga vandrarhemsbäddar ska det bli - men först nästa sommar.
Östergötlands nyöppnade övärld bjuder verkligen båtluffarna på underbara miljöer, men planera just övernattningarna väl: En liten varning också för Sjöfartsverket som även denna andra båtluffarsäsong tillåter sig att julistänga en sommardröm som Arkö kursgård som skulle ha fungerat som vandrarhem i år.
Med fördel kan man välja att börja sin båtluff längst ned i söder där SvD testar Gröna linjen. Det är postbåten, en trotjänare i Gryt som går i ur och
skur för att leverera till exempel Svenska Dagbladet till skärgårdsborna. Vid rodret står alltsedan 1965 Tommy Ljung, som på öarna mellan Fyrudden och Häradskär känner alla.
- Ofta går jag till en brygga bara med lite post men det är sådant som båtluffarna säger gör att resan känns så äkta.
- Där bodde förresten Björn Borg, pekar han.
Nytt för i sommar är att Gröna linjen förlängs ända till den småländska gränsen. Där lockar naturreservatet Bokö med sitt gamla fiskeläge. Det är ännu en pärla, med obruten horisont, där åretruntare vill ta väl hand om turisterna.
