En rejäl höstresa norrut ligger Bodø, där vi tar Hurtigruten. Den norska kustlinjens fartyg går i ur och skur, dag ut och dag in, året om. Fördäcket är såphalt av blötsnön, men det ger oss den första glimten av skärgård i vinterskrud och tidig solnedgång. Väl ute på fjorden börjar det gunga. Att åka norrut längs Norges vreda kust om vintern är en verkligt exotisk resa.

–Stoppa in öronproppar så blir du inte sjösjuk, tipsar Kerstin Andersson som liksom vi ska pröva späckhuggarsafari kring Lofoten.

Man kommer fram till Svolvær på Lofoten i skymningen och kan som vi välja att bo i rorbu, fiskestuga. Det är varmt och ombonat inomhus men vi vill inte missa något av vår korta midvinterhelg på Lofoten.

Ute i vinternatten singlar stora vita snöflingor ner på fiskebåtarna vid kajen. De vackra gamla trämagasinen är helt klädda i vitt och det ser ut som ett julkort. Solvær är Lofotens huvudort och från puben Kjøkkenet hörs ett live­band som just börjat spela.

Vi skakar av oss all snö och kliver in i den hemtrevliga puben med träbord och öppen spis med brasa. Det är inget fel på nattlivet här – de glada norskorna från den lokala choklad­fabriken festar loss rejält medan norska oljearbetare på konferensresa dansar på borden.

Nästa morgon är det dags för späckhuggarsafari med gummibåt. Det går meterhöga vågor så vi sitter grensle på de mjuka sadlarna med ryggstöd och håller i metallramen framför oss. Det är ren berg-och-dalbana. Med en duns sitter man sedan på den vadderade sadeln igen på nästa våg.

Tio par ögon spanar intensivt över det guppiga grå havet men ser inga späckhuggare. Det finns ingen garanti att man ser späckhuggarna på varje safari och vi rider istället ikapp med en fiskebåt för att följa havsörnar som dyker efter fisk.

Landskapet går helt i svartvita toner, men är så ödesmättat vackert. Emellanåt susar vi fram i 38 knop mellan öar, spetsiga fjäll och granna fiskestugor i ödsliga byar med bara kråkbär växande bland de träställningar där torsken om vårarna hängs på tork. Även utan späckhuggare blir det ett spännande havsäventyr innan vi åter kliver iland i Svolvær.

–Vi gör om det nästa år igen, säger Ida Louise Theolow och Mads Hansen från Köpenhamn, ett förälskat ungt par som fortsätter att pussas med cyklopen på pannan.

Den mysiga restaurangen Børsen Spiseri blir vårt ställe för kvällen. Hela restaurangen är som ett museum och full med gamla prylar från fiskenäringen på Lofoten för 100 år sedan. Här äter man pinfärsk hälleflundra eller provar specialiteter som torrfisk, rökt torskrom och rökt valkött.

Mycket av Lofotens torkade fisk exporteras till Sydeuropa för att användas till bacalao, fiskgryta. Vår mexikanske kock Antonio visar sig ha bott i Göteborg och är skicklig nog att laga rätter på torrfisk till Norges drottning.

–Vi är Norges första torrfisk­restaurang, berättar han entusiastiskt och säger att han älskar ljuset och lugnet på Lofoten.

Sent på kvällen kan vår vinterresa gå vidare norrut. Varje kväll seglar nämligen någon av Hurtigrutens stora båtar vidare mot det yttersta av nordligaste Norge. Man kan resa så långt som till ryska gränsen eller bara till Tromsø.

I jacuzzin ute på däck sitter vi och värmer oss i timmar. Vattnet är 37 grader och det är magiskt att ligga i månens sken under stjärnorna och se fjälltopparnas siluetter passera på båda sidor i de smala sunden. Bara för det, är det mödan värt att höst- och vinterkryssa kring Lofoten.