Ute på ett blått böljande hav, med hissade segel och solen gassande ner på däck. Vinden fläktar skönt men mitt på dagen söker vi ändå skydd i skugga.

Ett par timmar senare ligger vi åter på svaj i en vik. Ett dopp svalkar knappt och vi kan ligga i länge. Efter att ha soltorkat med en drink i handen är dags att börja fundera på middagen och om vi ska ta jollen in till stranden.

LÄS MER:

Att segla i Medelhavet är en dröm för många. Det är friheten, med möjlighet att nå mer eller mindre tillgängliga hamnar och vikar, att resa med vinden som motor. Tystnaden, vågskvalpet.

Av naturliga skäl är båtlivet stort på Mallorca. I marinorna ligger allt från gigantiska lyxjakter till llàuts traditionella mallorkinska fiskbåtar som familjer åker ut med under lediga dagar, ankrar i en vik, solar, badar, äter och umgås. När kvällen närmar sig puttrar de tillbaka till sin hemmahamn.

I många naturvikar, särskilt på helgerna, är det ofta trångt med båtar dagtid medan det glesnar när solen går ner. Kvar ligger hyrbåtarna och de med tyska, engelska, franska, holländska och ibland svenska flaggor.

Vill man segla här i Balearerna finns flera företag att vända sig till. Båtvana hyr en båt i passande storlek, kan man inte segla, eller vill slippa ansvaret, så finns skeppare att hyra med båten. Då kan man också få möjlighet att lära sig lite.

Runt öns huvudstad Palma är marinorna stora och trånga. Härifrån utgår de flesta båtuthyrningsfirmor men när man väl har fått sin båt tar man sig gärna ut i Palmabukten.

Genom att ha koll på väder och vindar och välja vik efter hur det blåser så ligger man ofta säkert på svaj.

Bara ett par timmars seglats från Palma kommer vi till Las Illetas, som är ett antal småöar. Här ligger man fint i skydd från nordliga, ostliga samt västliga vindar. Skulle det börja blåsa från syd tar det bara en timme över till Palma Nova som då ligger i lä.

Från Las Illetas går lokalbussar till och från Palma och längs kusten finns flera hotell och restauranger. Just vid den lilla sandstranden finns inget hotell, ändå är det full fart. Denna fina naturvik är också en omåttligt populär helgutflykt för de båtburna mallorcaborna och det kan bli riktigt trångt framåt eftermiddagen.

Att ankra här kräver att man håller tungan rätt i mun och håller koll på det som händer runt omkring. Skulle vinden vända och båtarna hamna för nära varandra så är det bara att flytta på sig. Det blir sällan några sura miner. Ändå är det skönt när det skymmer, när vattenskidåkarnas båtar stängt av motorn och lugnet infinner sig. På morgonen när vi vaknar, innan dagsbesökarna anlänt, är vattnet alldeles klart och stilla och vi ser ner till sandbotten.

Det finns flera fördelar med att ligga på svaj i en vik, och snurra runt ett väl nedborrat ankare. Framförallt är det gratis, dessutom kan man bada direkt från båten, vilket man sällan vill i det ibland smutsiga vattnet i marinan. Och även om det är kul att titta på folk så är det skönt att ha andra båtar och deras besättningar på lite avstånd.

Efter en skön segling på cirka tio distansminuter från huvudön kommer vi till den runda och djupa bukten med kristallklart vatten vid ön Cabrera. Här ligger man på en numrerad boj som man bokar i förväg. Cabrera är ett naturreservat och det är ett begränsat antal båtar som får besöka ön per dygn. Under högsäsong kan man behöva boka i god tid och man får bara stanna i ett dygn.

Vid inloppet till ön passerar vi den dramatiskt belägna borgen högt upp på en klippa. Inne i viken ligger ett 50-tal båtar och det känns som att vi har kommit till någon paradisö i Västindien.

När vi lagt till tar vi jollen in till den lilla hamnen och följer den dammiga stigen upp mot borgen med små ödlor kilande framför våra fötter. Nedanför i vattnet ser vi ett par delfiner leka och långt därborta ser vi Mallorca. Vi stannar ett tag, pustar och njuter av utsikten och de fläktande vindarna

Efter den inte så långa men ändå svettiga promenaden tillbaka ner till hamnen slår vi oss ner i skuggan med en kall öl på den enda och lilla baren i hamnen. Här är stämningen avslappnad och ingen har bråttom.

Cabrera har en mörk historia. Under fem år i början av 1800-talet, under Napoleonkriget, sattes 12 000 tillfångatagna franska soldater på ön, och glömdes bort. Endast hälften klarade sig. I dag finns få spår av dessa hemskheter, och vi hittar inte mycket information om fångarna på Cabrera, men när vi ser på den relativt karga ön behöver vi inte särskilt mycket fantasi för att förstå att det var ett elände här.

Tillbaka vid huvudön seglar vi norrut längs den östra kusten. En väl skyddad och trevlig liten stad är Porto Colom. Här finns en marina med några gästbryggor och möjlighet att tanka både vatten och diesel.

Vi ligger på svaj även här men tar jollen in och utforskar den lilla fiskebyn med flera trevliga restauranger med utsikt över bukten. Kvällstid lyses uteserveringarna upp med lyktor och turister flanerar längs hamnpromenaden. Majoriteten av turisterna är tyska och stilen kvällstid är mer högklackat än foppatofflor.

I viken som rymmer många båtar ser vi förutom spanska och tyska flaggor, även den australiensiska, amerikanska, norska och svenska. Många gör som vi och ligger kvar i ett par dagar. Vi tillbringar en hel dag ombord, men det är aldrig långtråkigt. På förmiddagen tittar vi på barn som går på seglingskurs. I små optimistjollar kryssar de och länsar kors och tvärs i viken som små ankungar och aktar sig från att krocka med oss som ligger för ankare. På eftermiddagen startar en simtävling och ett femtiotal personer simmar tvärs över bukten. När kvällen närmar sig kommer fler båtar in och vi sitter framme i fören och konstaterar att det ibland verkar vara si och så med båtvanan bland dem som hyr för bara en vecka.

Middagen inleds med ett glas cava, spanska charketurier, manchego och gröna oliver. I kabyssen lagar vi pasta och en mustig tomatsås på de mörkt röda färska tomater från supermercadon i land och dagens kock måste ta sig ett svalkande dopp innan vi sätter oss till bords. Ännu en dag har seglat iväg och vi konstaterar att det blir nog inte bättre än så här.