Det är en alldeles egen värld som väntar i Floridas legendariska Port Everglades. Hamnen som huserat kryssningsfartyg i decennier har bevittnat hur den flytande reseindustrin sväller och storleken betydelse för de artificiella världar som allt fler resenärer väljer att semestra i.
Sovereign of the Seas domderade på 80-talet, Carnivale på 90-talet och 2010-talets största kryssningsfartyg heter Oasis of the Seas och kan ta emot över 6000 passagerare.
Storleken i sig har fått många att boka resan, vilket förklarar varför flera resenärer i transferbussen från Fort Lauderdales flygplats ivrigt tar fram kameran när de för första gången får syn på det 360 meter långa och 65 meter höga fartyget.
Så fort bussen bromsat in påbörjas en imponerande incheckningsprocedur. Varje resenär bemöts med ett leende och en komplimang.
Bagaget behöver inte bäras en meter utan lämnas på kajen och alla gäster fotograferas så att personalen ska få upp en bild av gästens förväntansfulla ansikte varje gång hennes tillfälliga betalkort dras. Vi ska precis påbörja vår resa till Karibien, men ombord på det jättelika fartyget är det amerikansk service som gäller.
Kryssningar lämnar få oberörda. De älskas eller hatas av alla som någonsin besökt den flytande fantasivärlden. Restaurangkritikern Ya-Roo Yang tillhör de sist nämnda.
– Det är en gigantisk nöjespark och även om det finns massa aktiviteter ombord känns allt konstlat och det enda alla gör är att dricka sig berusade.
Jag börjar min kryssningsresa på den barnvänliga promenaden långt från båtens barer. Den nostalgiska inredningen förflyttar oss resenärer till en tid när kvinnor bar solparasoll, samtidigt påminner utomhusområdet om turisttäta Ocean Drive i Miami tack var hamburgerrestaurangen Johnny Rockets fräsande fritöser.
Området är planerat för familjer och en gratis ansiktsmålning i glittrande pastellfärger lockar kryssningsfantasten Billie Jo Steffen och hennes fyråriga dotter Rhiannon.
– Vi älskar kryssningar. Det här är det mest barnvänliga resealternativet som finns idag.
En snurrande karusell, en fotoautomat full av rekvisita och en fartfylld vattenshow underhåller hela familjen, men utarbetade föräldrar avlastas även av barnklubbar samt surfsimulatorer, klätterväggar och en linbana för de lite äldre barnen.
Pensionärer är inte längre den viktigaste målgruppen, numera satsas det på barnfamiljer och sedan tio år tillbaka är den typiska kryssningsresenären en 38-årig mamma eller pappa.
– Fartygen är anpassade för en aktiv livsstil och många av våra resenärer går till gymmet varje morgon och vill åka på jeepsafari eller snorkla när vi går i land, säger Anne Audrey Smith som är ansvarig för aktiviteterna ombord på Oasis of the Seas.
Jag möter henne på restaurangtäta Royal promenade, bland pizzahak och champagnebarer. Liksom majoriteten av resenärerna ombord har jag svårt att hålla mig till en hälsosam matbalans och häver trots starka mättnadskänslor i mig en bit välsmakande pizza innan jag tar glashissen upp till hytten på däck åtta.
Det tar tid att transportera tusentals väskor och min står tyvärr inte och väntar i den hemtrevliga hytten. Frustrerande, då ett dopp i någon av de 34 poolerna lockar. Hytten, får jag senare lära mig, är designad enligt Volvomodellen, där kunderna avgör hur slutprodukten ska se ut.
På Oasis of the Seas bestod testgruppen endast av kvinnor vilket förklarar den rymliga garderoben och sminkfacken i badrummet. Sängen är sagolikt skön och utanför hytten finns en påpassare som patrullerar i korridoren för att snabbt kunna ta hand om allt ifrån roomservice till önskemål om extra kuddar.
Jag beger mig till poolzonen ändå. På vägen passerar jag bufférestaurangen Windjammer och plockar ihop en osttallrik samt försöker vara selektiv när jag väljer godbitar från det generösa utbudet av desserter.
Kryssningar kretsar kring mat – obegränsade mängder ingår trots allt i priset och det är svårt att röra sig på något av de sexton däcken utan att äta. Efter att ha tillbringat en timme på soldäck, besökt världens största kasino till havs, en elegant jazzklubb som skulle kunna fungera som dekor i en David Lynch-film samt däcket som marknadsförts som fartygets Central Park tack vare sina 12 000 växter, är det dags att bege sig tillbaka till hytten och byta om till middagen i matsalen Opus som breder ut sig över tre plan.
Jag är bjuden till den andra sittningen och eskorteras av en välklädd servitör till ett runt bord med plats för åtta. Matsalen påminner om ett anrikt hotell i en europeisk metropol, men även om de tre rätterna är välsmakande är de uppvärmda och lagade för tusentals gäster och matchar därför inte riktigt den pompösa inredningen.
Efter sittningen fortsätter många gäster kvällen på någon av de temabaserade barerna. De riktigt partysugna slutar på Viking Crown, där unga och gamla dansar sida vid sida. Stämningen är på topp och påminner om den på ett lyckat bröllop där åldersblandningen berikar. Jag tar en drink med ett par i 70-årsåldern.
– Vi har inte varit ute så här länge på tjugo år, säger de glatt när klockan slagit två och festen inte visar minsta tecken på att avta.
Nästa dag inleder jag med en löparrunda på däck fem. Ljumma karibiska vindar, havsutsikten samt fartygets peppande skyltar som ”Tonight’s dessert can be guilt-free” motiverar mig att springa tre extra varv – men jag vet också att jag kommer att behöva det då ännu en dag full av mat väntar.
Växtrika parker, fartfyllda surfsimulatorer och exklusiva spabehandlingar i all ära, men oavsett ålder handlar kryssningar fortfarande främst om gratisbufféer.




