Kväll i Korfu Town. Aftonbrisen är ljummen och staden bedövande vacker. På andra sidan havet reser sig bergen i Balkan och blir till Albanien.

Här, bland Korfus gränder, flyger vackra alpseglare skriande över tegeltaken. Katedralen ringer till mässa och längs paradgatan Listons kaféer dricks det ginger beer med citron, is och sugrör.

LÄS MER: Sommaren blir längre på Korfu

Från en av uteserveringarna upptäcker jag de vitklädda figurerna. På parken Spianádhas gräsmatta pågår träning i cricket. Slagträn görs redo och bollar viner genom luften.

- Spelet är fullständigt obegripligt, bedyrar den inflyttade receptionisten Christos som kommer från Aten där alla snackar fotboll. Men här på Korfu gäller cricket, fortsätter Christos uppgivet.

Genom historien har ockupationsmakterna satt sin prägel på Korfu Town, eller Kerkyra som stan också kallas. I 400 år styrde och ställde Republiken Venedig över ön. Britter och fransmän har också varit här.

En kvällspromenad genom den världsarvslistade stadskärnan bjuder på ett slags europeiskt "greatest hits" när det gäller arkitektur. Venedig sitter i fasadernas eleganta neoklassicism och de två forten Neo Frourio och Paleo Frourio som reser sig som två buttra berg över stadens hustak. Nere i gränderna är tonläget definitivt grekiskt. Levande ljus tänds i ortodoxa kyrkor och på tavernor serveras det taramosalata, tzatziki och retsina.

Paradgatan Liston däremot uppfördes med Parisgatan Rue de Rivoli som förebild och känns med sina arkader och kafébord som en förnimmelse av den franska huvudstaden. Och så finns Spianádha och cricket.

Allt påstås ha börjat den 23 april 1823 då förundrade lokalbor bevittnade en cricketmatch mellan officerare från den engelska flottan och stadens brittiska garnison. Två år senare hade lokalbefolkningen egna lag och utmanade britterna. I dag finns flera klubbar på ön och varje år spelas internationella matcher i Spianádha som öppnar upp Korfu Town via en väldig gräsmatta.

- Korfu är verkligen en speciell plats konstaterar libanesiska Elissar, som befinner sig på konferens på stadens universitet, men stannat några extra dagar för att se ön utanför staden.

- Egentligen förväntade jag mig bara hav och stränder, erkänner hon. Men till min glädje fann jag också spännande arkitektur, historia och väldigt mycket vacker natur, fortsätter Elissar som tänkt plocka med familjen nästa gång hon återvänder till ön.

Hon är inte ensam om att ha fängslats av Korfu. Författartrion Edward Lear, Henry Miller och Lawrence Durrell fattade tidigt tycke för ön. Redan på tidigt 1960-tal började turisterna anlända i stor skala. Massturismen är också påtaglig på flera platser. Men Korfu är ungefär stort som halva Öland och rymmer långt mer än hotellstäder.

Att upptäcka ön går i särklass lättast via hyrbil. Med Korfu Town som bas och lite fallenhet för logistik, fungerar även lokalbuss hyfsat. Vindlande kurvor leder mot västkustens Paleokastritsa. Enligt Homeros var detta fajakernas rike. Då självaste Odysseus råkat ut för skeppsnöd fick han vila ut i kung Alkinoos palats.

I dag kommer besökarna i turistbuss. Platsen är svindlande vacker. Branta berg dundrar ned i ett elektriskt blått hav. Cypresser och vita hus följer sluttningarna. Och på en dramatisk avsats väntar 1200-talsklostret Theotokou med blomstrande trädgård och utsikt mot den klippa som påstås vara Odysseus förstenade skepp.

Hemligheten Paleokastritsa är förstås ute sedan länge, och platsen tillhör öns mest välbesökta. Detsamma gäller kejsarinnan Elizabeths sagoslott Achilleion. Och på kvällen vandrar många in i solnedgången med utsikt över Mouse Island och Vlaherna; Greklands mest fotograferade kapell som strax söder om Korfu Town trycker vykortsperfekt mellan hav och branta berg.

Sevärt

+Korfu Towns vindlande gränder bjuder in till planlöst flanerande. Kika gärna in i storslagna 1500-talskyrkan Ayios Spyridhon som rymmer öns skyddshelgon Spyridhon.

+Vid paradgatan Listons norra ände finns det brittiska guvernörspalatset som i dag rymmer Museum of Asian Art.

+Neo Frourio är den mest spännande av fästningarna och erbjuder fina vyer över stan. Korfus fina arkeologiska museum finns på Vraila Armenigatan 1 i stans södra utkanter. Lokalbuss 2 leder från Korfu Town till Kanoni, där du vandrar in solnedgången i sällskap av Mouse Island och Vlaherna.

Men det finns också platser på Korfu som rymmer stora kvaliteter och ändå ser relativt få besökare. Ödebyn Perithia, med sina grå stenhus och vinlövskransade tavernor nedanför berget Pandokrator, är en sådan. Sanddynerna och lagunerna vid Korission en annan. Själv tar jag bussen mot Myrtiotissa som författaren Lawrence Durrell utnämnde till världens kanske vackraste strand. Ett sådant epitet borde knappast ha gått någon förbi. Men varken all inclusive eller snabbmatskedjor finns här. Till och med chaufförerna på Korfu Towns busstation blir förbryllade över min destination. Till slut lyder svaret: åk mot Glyfadha och kliv av vid Vatos.

Byn Vatos sover middag då jag följer en handmålad skylt mot havet. Bortom en olivlund med brusande cikador störtar den slingriga vägen brant mot kusten. Jag dricker färskpressad apelsinjuice på en servering och står strax vid havet. Två mindre badbukter kilar in sig mellan skrovliga domedagsklippor. Den långa är intagen av folk som badar näck. Vid den mindre, som övervakas av en man som säljer grillade majskolvar, behåller man kläderna på.

Jag simmar en stund och kan inte låta bli att förundras över platsen. Stranden är sagolik och vattnet silverklart. Ändå hörs ingen trafik, inga maskiner eller något sorl från barer. Bara lätta bränningar. Och Lawrence Durrell hade nog rätt. Korfu är en osedvanligt skön ö.

LÄS MER: Ät gott på Korfu

LÄS MER: Grönskande Korfu