Matlagningsresor står på allt fler resebolags menyer. Kärleken till ett land och hungern att lära sig mer om en regions hemligheter går på ett alldeles självklart sätt genom magen.

Från de första färska dofterna på den lokala matmarknaden till det verkliga elddopet: den lite högtidliga måltiden fylld av läckerheter man själv varit med och kokat ihop.

Även proffsen behöver fylla på i inspirationskällan och vi tar bussen från Barcelona mot de böljande bergen i Costa Brava och ett besök på Aula Gastronòmica de ’Empordà tillsammans med stockholmskockarna Johan Jureskog (Rolfs Kök) Fredrik Björlin (NK Matsal/Kocklandslaget) och Daniel Jonasson (Gondolen).

För den som kan sin krogskola är Katalonien mest förknippat med världens kanske mest innovativa matlagning på El Bullì, men på kockskolan gäller tillbaka till rötterna, åtminstone denna helg.

Matmarknaden vi besöker har redan varit igång i flera timmar. Det är lördag och marknaden därmed en social mötesplats, just sådan som vi nordbor älskar att måla upp som sinnebild för det romantiska och lite sorglösa latinolivet.

Kocktrion vimlar framför glasmontrar fyllda med läckra små charkuterier, fårskallar och hönshjärnor.

– Det är så schyst att se tanter komma in och köpa upp sig på en hel hög med grisfötter, säger Johan Jureskog.

– Titta där, lammhjärnor! Här har man ett annat sätt att ta tillvara på hela djuret, sådant gillar jag. Vi har faktiskt haft tuppkam på menyn på Rolfs Kök.

Daniel Jonasson har tidigare mest associerat spansk mat med ord som gris och rustik.

– Maten är inte särskilt snobbig, men vällagad – det är något som kommer mer och mer hemma. Jag har lite dålig koll på Spanien, därför är det kul att vara här och lära sig mer, säger han.

Vi går till fiskmarknaden. Hamnen i Palamós är den tredje största i Katalonien. I natt gick vågorna så höga att fiskebåtarna styrde mot Mallorca i stället. Trots det finns massor med färsk fisk och våra kockar hamnar framför lådor med knivmusslor.

- Ser du att de lever? Jag kokar dem ungefär som blåmusslor, med lite vitt vin och lök, berättar Fredrik Björlin. Annars är det mycket här som vi inte jobbar med hemma.

På skolan förklarar läraren Oriol Blanes att det är stor skillnad mellan det spanska och katalanska köket.

– Vi är mycket mer medelhavska. Vi äter nyttigare och använder mer olivolja, färsk fisk och grönsaker än i resten av Spanien.

Han visar dagens meny: ansjovis, kycklingar, havskräftor och så det kanske mest udda inslaget – sjöborre. Här ska lagas traditionella katalanska recept. Och desserten som ska dra upp församlingen från mättnadens lättja är klassikern crema catalana. Var så goda och börja!

Kampen om vad som är Europas mest kvalificerade krogkök står delvis mellan Spanien och Danmark.

I en nerlagd slakterilokal på charmiga Kronprinsessegade serverar Kokkeriet mat i Michelinstjärneklass samtidigt som de gärna visar in matglada grupper, inte sällan svenskar, till det allra heligaste: Kokkeskole för privatpersoner, som erbjuds en gång i månaden.

Under överinseende av kökschef David Johansen får upp till 16 elever laga rätter från den säsongsbaserade menyn, ofta uppdaterade rätter på klassiska smaker som mormors köttbullar och farmors fläskstek.

– Vi har haft kockskola sedan vi öppnade 2002. Det blev succé och i dag är det många krogar som har matlagningsskolor. Men de flesta är dock betydligt större än vad vi är och kanske inte lika prisade, säger David Johansen.

Han sitter vid det långa träbord i matsalen där kursen brukar börja med lite vinprovning, innan man går ut i köket och lagar en fyrarätters som sedan spisas i restaurangen. Här finns två kursvarianter, en för Michelin– och en för vardagsmat. Recepten tar eleverna med sig hem.

– Vanligast är att små firmor använder oss till teambuilding. Vi delar upp dem i lag där de får göra olika rätter.

Hur duktig hinner man bli?

– Det är så olika vad folk kan och orkar. För privatpersoner är vi mer detaljerade och ligger på en sorts avancerad nybörjarnivå. Men många väljer också att fira sin födelsedag så här. Kokkeriet är en inte särskilt snobbig restaurang. Lite så driver vi kockskolan också, kul och avslappnat, säger David Johansen innan han går ut i köket och börjar finhacka morötter.

Välskuret är också målet när fem brittiska barn samlas en dag på skollovet med slipade knivar på slottet Swinton Park i Yorkshire.

Deras Cookery school håller öppet året runt sedan 2003. Köket är ett ombyggt stall i georgiansk stil där det hålls kurser under ledning av den robusta BBC–kocken Rosemary Shrager – från modern British (och lite franskt och italienskt) till curry cuisine.

Just i dag gäller Childrens cookery course med målet att få föräldrar att släppa fram ungarna vid grytorna.

– Det är så viktigt att locka in barnen i köket, det är något som pågår just nu i hela England. Vi gör inte kakor och sådant utan låter dem laga riktig mat, säger kockläraren Gilly Robinson.

Och vem har inte sett Jamie Oliver övertyga brittiska barn om att mjölken kommer från kor och inte från snabbköpet. Barnkvintetten ska göra kycklingburgare med pilaffris, som tillbehör ost– och baconfyllda muffins.

De lär sig stycka en hel kyckling och baka burgarbröd från grunden. Och snart rör de i degbunken så att mjölet dansar över den svarta marmorskivan. Här vilar en mysig känsla av ett riktigt rejält gammalt lantkök med en sportvagnsgrön Agaspis som skolans hjärta.

”Push, roll, turn.” Gilly Robinson upprepar sitt mantra så att barnen ska få det ljusa brödet extra spänstigt. Alla byter plats. Nu ska tjejerna baka medan pojkarna river morötter, selleri och lök och steker mjukt i smör för att sedan blanda ner i riset.

Gilly Robinson håller högt tempo. Egentligen är det ingen större skillnad mot att ha ovana vuxna i köket, berättar hon och räddar samtidigt Annica ur en riktig smetig situation genom att hälla mer mjöl i skålen.