När Gud torkade av sina händer efter att ha skapat världen föll några smulor ner i Atlanten. Det blev Kap Verde-öarna. Så lyder sägnen om övärlden strax utanför Västafrikas kust.
På São Vicente finns fina badmöjligheter men även ställen man bör undvika på grund av farliga strömmar och kraftiga vågor.
När Saharas heta ökenvindar når till Kap Verde-öarna har de lagom temperatur, som svensk högsommarvärme. Inte konstigt att turisterna har börjat upptäcka de tio Kap Verde-öarna.
De ligger 45 mil från det afrikanska fastlandet och till Kanarieöarna är avståndet 100 mil. Skillnaden mot de kanariska ökusinerna i norr är stor - trots inbjudande sandstränder och sol 365 dagar om året säger Kap Verdes regering nej till storskalig utbyggnad, tar det vackert och bygger ut turismen i mycket lugn takt.
Det finns ännu bara några hotell för soldyrkare, särskilt på öarna Sal och Boa Vista men det är mest italienare samt tyskar, fransmän och portugiser som har hittat hit och nordborna lyser med sin frånvaro.
Det som gör Kap Verde spännande är att öarna sinsemellan är så olika. Sal, som lockar med fisketurer till havs och vindsurfning, är plattare än en pannkaka medan andra öar är vulkanöar med den mäktiga Fogo som högsta topp.
På Sal finns ett embryo till ett nytt Gran Canaria. Även Boa Vista har onekligen hög soldyrkarpotential med inbjudande sandstränder och hotellplaner. Men även om soldyrkarna börjar få upp ögonen lämpar sig Kap Verde allra bäst för sportig upplevelseturism - fisketurer, dykning, vindsurfning och - tro det eller ej - fjällvandring.
Den som tröttnat på Kungsleden kan här finna annorlunda turalternativ som dessutom är garanterat myggfria. Till exempel på vulkanön Fogo som reser sig 2 829 meter över havet - två Åreskutor ovanpå varandra. Begreppet över havet är mycket bokstavligt här och högsta toppen kan alla med skaplig kondition bestiga. Väl uppe ser man de vita gässen långt nere på Atlantens vågor.
Fiskare i São Pedrobukten på São Vicente. På flera av öarna ordnas fisketurer för intresserade turister. Oftast är det tonfisk man fångar, men en och annan haj dras också upp. Foto: Armando Franca, PRESSENS BILD
Annars är huvudön São Tiago samt Santo Antão i nordväst de bästa öarna för bergsvandringar. Santo Antão är en osannolikt vacker ö med trånga, dramatiska dalgångar, där små familjejordbruk klänger sig fast på de branta bergssidorna. Den lilla staden Ribeira Grande är utgångspunkten för vandringsturer på böndernas bergsstigar, men kan rekommenderas bara för folk utan svindel.
Turböcker finns, på engelska eller portugisiska, med beskrivning av de olika dagsetapperna, totalt 24 stycken på Santo Antão. Turerna har tre olika svårighetsgrader. Sin bergsguide hyr man för några hundralappar.
Med hyrbil upplever man vulkanöarna längs svindlande serpentinvägar och på Santo Antão skulle säkert också alpinisterna trivas för bergväggarna är lodräta - men ännu har de inte dykt upp.
Fisk finns i överflöd i vattnen runt Kap Verde-öarna och fisketurer är en självklar specialitet, särskilt på öarna Boa Vista och Sal. Mest är det tonfisk som tycks fastna på kroken men SvD blev på Sal åsyna vittne till hur tyskar kom iland med en nyfångad haj. Stoltheten var inte att ta miste på och tyskarna blev kvällens hjältar i byn.
In till nyligen har Kap Verde inte låtit tala så mycket om sig men öarna är välkända för brädseglare och vågsurfare. Förutsättningarna är bland de bästa i världen och världsrekord med farter på över 40 knop har satts.
Här finns också ett eldorado för dykare. Enligt marinekologer ligger 600 vrak på reven utanför öarna och de flesta är outforskade.
Förutom över ett synnerligen behagligt klimat är kapverdierna glada över att deras öar saknar farliga otäcka djur, liksom sådana sjukdomar som plågar många andra afrikanska stater. Några vaccineringar behövs därför inte.
I motsats till många andra afrikanska länder anses Kap Verde ha en ganska okorrumperad regim. Den har sina rötter i motståndet mot den portugisiska kolonialmakten. Landet blev självständigt 1975 efter många års strider mot portugiserna. Befrielserörelsen PAICV regerar åter landet efter att ha blivit bortröstat från makten 1990. Synen på turism skiljer partierna åt. Den regering som föll 2001 ville storsatsa på turism med ännu fler hotell på Sal. Nu är PAICV åter vid makten och landets turistminister har satt 5 000 bäddar på Sal som tak.
- Turisterna får inte ta över.
En äldre italienare, signore Zanini, som arbetar som guide på Fogo välkomnar politiken trots att han själv arbetar inom turistindustrin.
- Det kanariska exemplet är inte bra. Vi vill sälja Kap Verde som Kap Verde: med små hotell, små restauranger, ingen massturism.
En hotellägare på Fogo håller dock inte med. Han tänker sälja och flytta till USA:
- Regeringen ger inte vad turisterna begär. Den borde göra mer för turisterna. Den förra regeringen var mycket bättre.
År 2001 kom 110 000 turister till Kap Verde, 30 procent var italienare.
Hotellen håller trots landets skrala ekonomi god standard, befolkningen är ganska välutbildad och kriminaliteten låg. Tiggeri förekommer men ändå rätt sparsamt.
Fattigdomen beror delvis på det torra klimatet. De futtiga regndroppar som faller ger inte grödor nog att mätta befolkningen och svält är inte ovanligt. Många emigrerar men återvänder som välbärgade pensionärer.
En begynnande turism är förstås välkommen inkomstkälla. Man har trots allt insett turismens potential och den gästvänliga befolkningen är förtjust över att turisterna äntligen upptäckt deras öar och vinkar glatt vart man än kommer.
På Kap Verde finns ett välutvecklat system med guider som kan hyras för en dag. De tar emot redan på flygplatserna och kör runt till öarnas sevärdheter. Dessvärre är det skralt med engelskan. Engelska lärs ut i gymnasiet men man undrar om de unga verkligen förstår vad man säger. Bäst är att få en guide som bott utomlands men återvänt - de flesta kapverdianer bor utomlands.
En sak som fångar turisternas intresse är den lokala sprittillverkningen. På flera öar odlas sockerrör av vilka man gör grogue, misstänkt likt det svenska ordet grogg - förstås med samma ursprung. Spriten tillverkas lokalt av bönderna själva, främst på São Tiago och Santo Antão, med mycket primitiva tillverkningsmetoder. Turister kan stanna bilen, gå in på bondgårdarna och se på.
Grogue påminner om rom. Dessutom görs pontche, en samlingsbeteckning för olika sockerrörslikörer. Många av vandringsturerna passerar gårdar med groguetillverkning.
Dryckerna är trots enkla metoder av hög kvalitet och viss export förekommer även om produktionen totalt sett är ganska liten. Kap Verdierna föredrar att konsumera spriten själva.
Också vinodling finns - på Fogo, 1 800 meter över havet. Här odlas druvor till en vit muscatel liksom till ett rött vin vars vinstockar hämtades från Portugal men numer är utdöda där och alltså bara finns på Fogo.
Vinprovningsturer går dagligen uppför den mäktiga vulkansluttningen men vulkanutbrott har vid ett par tillfällen under 1900-talet förstört delar av vinodlingarna, senast 1995.
Man skulle kunna tro att Kap Verde lämpar sig för båtluffning mellan öarna. Att båtluffa går. Men eftersom båtarna går lite hipp som happ och dessutom oftast på natten måste man ha gott om tid.
Det får bli flyg. Landets eget flygbolag har ett flygluffarkort med vilket individuella turister billigt kan ta sig mellan öarna. Det förutsätter att man flyger till Kap Verde med just det flygbolaget. Det går också att hyra eget flyg.
Kap Verdes internationella flygplats är uppkallad efter frihetsledaren Amilcar Cabral, en av Afrikas främsta politiker. Den ligger inte i huvudstaden Praia och inte ens på huvudön São Tiago utan på den nordligaste ön Sal.
Därifrån går dock inrikesflyget till alla bebodda öar. Sals flygplats används också av en del internationella flygbolag som tankställe och byte av besättning och det är en egendomlig syn när stora jumbojättar landar på natten på denna lilla atlantö.
Huvudstaden Praia kan man för övrigt välja bort. Det är en ganska fattig och sliten stad medan andra, mindre städer visserligen är lika fattiga men oftast prydligare och trevligare, till exempel landets andra stad Mindelo på São Vicente. Mindelo räknas som landets kulturhuvudstad och har både karneval och stor musikfestival på sommaren, dessutom en årlig internationell teaterfestival.
Med något sånär bra kondition kan man bestiga Fogos högsta berg, 3000 meter över havet. Här är det tysken Jürgen-Michael Schmidt som klättrar i den lösa lavastenen.
Teater är en stor sak på Kap Verde även om det är musiken som har gjort landet mest känt utomlands. I Mindelo bor också Kap Verdes världskändis nummer två, sångerskan Cesaria Evora. Man ska dock inte göra sig några stora förhoppningar om att få se och höra henne. Hon är nästan ständigt ute på turné, under SvD:s besök till exempel i Ukraina och i somras besökte hon Falu Folkmusikfestival.
Musik av god kvalitet bjuds dock på de flesta bättre restauranger på samtliga öar. Med en grillad tonfisk på tallriken blir dagen stor. Kap Verde-öarna ger mersmak.
Peo Österholm
