Lanzarote är en barn- och badvänlig ö. Vintertid (januari, februari) kan vädret visserligen bjuda rejält med blåst, moln och till och med en aning regn. Men annars är solen het och vattnet badbart året runt. Torkan och blåsten tär hårt på Lanzarotes odlingar. Runt varje planta byggs små murar som skydd. Så det är förståeligt att turistodling framstår som ett mer lockande alternativ för Lanzarotes invånare.
Turismen har snabbt förändrat ön. Det som i en resehandbok med 15 år på nacken beskrivs som "sömniga byar där man inte sällan ser folk i traditionella dräkter" är i dag välmående sovsamhällen - med dräkterna förpassade till museum. "Kostigen" på den sex år gamla kartan är en bred asfalterad väg, och några "romantiska pittoreska fiskelägen" finns knappast kvar.
Ändå är turismen inte så påträngande som den ibland kan bli i samhällen, som likt Lanzarote, har den som främsta inkomstkälla.
Öns store son, konstnären och arkitekten Cécar Manrique, arbetade envetet mot okontrollerad exploatering. Hans kamp för bevarandet av öns byggtraditioner har givit frukt. Turistmålen är behagligt fria från vildvuxna privata initiativ; det internationella t-tröje- och souvenirutbudet är förpassat till strandbutikerna. Varje större turistanläggning bär spår av Manriques formsäkra, om än något kyligt asketiska, hand.
Bostadshus, även moderna hotell, är låga och det mesta går i de traditonella färgerna vitt och grönt. Men nu har Cécar Manrique varit död i nästan tio år. Så i huvudstaden Arrecife byggs höghus och i en och annan by dyker nya färger upp.
Målet för många av charterresorna är Puerto del Carmen. Här finns en ännu aktiv fiskehamn. Delar av den äldre bebyggelsen kring hamnen finns kvar med många bra restauranger. Bredvid, utefter stranden, har en milslång turistort byggts med butiker, restauranger och barer.
Puerto del Carmen ligger nära huvudstaden Arrecife, som inte främst säljer sig som turistmål. Men den av sjömanslivet präglade hamnstaden har en hel del att erbjuda den som gillar att handla. För besök rekommenderas bussen, då Arrecife är kringbyggd av ett svårnavigerat nät av motorvägar. Väl inne i stan är inte heller bilen till någon större hjälp.
Lanzarote är annars lätt att utforska på egen hand. Ett utbyggt bussnät utgår från Arrecife. Bil är billigt att hyra och vägarna är många och bra. Dock krävs en detaljerad karta, bra lokalsinne och hyfsade språkkunskaper, för skyltningen är inte bara dålig, utan många gånger helt obefintlig.
Ön är vänlig mot besökaren, folk hjälpsamma, avstånden korta och byarna ligger tätt. Säregna namn som Ugu, Yaiza, Ye och Soo vittnar om en kultur som fanns här långt före spanjorernas.
Ett måste är nationalparken Timanfaya, ett vidsträckt område av vulkankratrar och stelnad lava - det senaste utbrottet skedde 1824. Vägen slingrar mil efter mil i ett absolut dött landskap, som varit inspelningsplats för mer än en sciencefiction-film.
Halvvägs upp möter dromedarerna. Här har Lanzarotes ursprungliga jordbruksdjur en av sina få kvarvarande arbetsuppgifter. I långa karavaner vaggar de upp till Montañas del Fuegos kraterkant med besökare på ryggen.
Den som inte längtar efter ett dromedaråk, betalar i stället inträde vid en vägspärr och fortsätter till högsta punkten Islote de Hilario. Platsen är uppkallad efter en man som bodde här med sin dromedar under första hälften av 1900-talet. Han lyckades få ett fikonträd att slå rot och i restaurangen El Diablo - där köttet grillas på vulkanens naturhetta - finns trädet bevarat.
Lekfulla turistvärdar demonstrerar hettan med eld och vattenkaskader - 600 grader på 10 meters djup och 350 strax under skosulorna. Längre än hit kommer man inte med egen bil eller turistbuss, men en gratis busstur går genom det inre av det egendomliga landskapet med proffsig guidning på fyra språk och musikackompanjemang. Och det pirrar rejält i magen när man från serpentinvägen blickar rakt ner i kratern och Mozarts dödsmässa dånar ur bussens högtalare.
Vid det stora utbrottet 1730 pumpade vulkanerna lava i sex år. Stora delar av ön begravdes och i väster, där lavaströmmen mötte havet, har ogästvänliga klippor bildats som tvingar vågorna upp i mångmeterhöga kaskader. Men vid den lilla byn El Golfo - berömd för sin gröna insjö - ligger också svarta, heta badstränder mellan de taggiga klipporna.
På norra Lanzarote finns däremot en frodig grönska. Kring staden Haría står palmerna tätt och här odlas Opuntia-kaktusen. Den är tillhåll för kochenill-lusen, som ger rött färgpigment och som länge var en stor exportvara. Som ett monument över kaktustraditionen finns här Jardín de Cactus, en kaktuspark med över 1 400 arter.
I stark kontrast i nordöst ligger det sterila Malpaís - det onda landet - som det taggbuskiga fornvulkaniska lavalandet kallas. Här finns besöksmålen Cuevas de los Verdes med grottor och tunnlar och Jameos del Agua med en underjordiska lagun och ett internationellt vulkanforskningscentrum.
På vägen mot en av de högsta punkterna i norr kan man inte annat än beundra hur bönderna lyckats få åkrarna att både grönska och ligga kvar på bergssidorna. Det blåser mycket, regnar litet och Lanzarote lider av grundvattenbrist. Hemligheten ligger i den svarta lavasanden som behåller fukten som ett lock över jorden.
Högst upp från Mirador del Río ser man ut över den lilla "skärgården" norr om Lanzarote med ön Graciosa närmast - den enda bebodda av öarna, som SvD tidigare berättat om (5/5-02).
Trots att Lanzarote är tämligen fritt från turistbondfångeri så drabbas vi till slut i alla fall. Det är den "berömda" marknaden i Teguise, Lanzarotes gamla huvudstad mitt på ön. Redan utanför staden anar vi oråd. Polisliknande män vinkar myndigt in bilisterna och anvisar p-plats mot betalning. Väl parkerad visar det sig att det är en halv kilometer till stan och vägen dit är kantad av liknande privata parkeringar.
Själva marknaden är ett turistjippo men gillar man t-tröjor, new age-hantverk och läderväskor så är utbudet storartat. Teguise i sig är dock en charmig gammal stad med både museum, kyrka och fästning - och många trivsamma vattenhål att trösta sig i.
Tipsa andra
Fakta: Lanzarote
Fiskebyn Puerto del Carmen är centrum för turismen. Hamnen fungerar dock fortfarande även för det lokala fisket.
Lag-O-mar - restaurang, utställningslokal och musikställe inprängt i en vulkanklippa i byn Nazaret.
Blåst och torka gör odlingen mödosam på Lanzarote. Murarna skyddar vinstockarna mot vinden.och lavasanden håller fukten kvar.
Högst upp i Timanfaya ligger Montañas del Fuego. Restaurangen grillar kycklingen direkt på hettan från vulkanens inre.
Den nordöstligaste av Kanarieöarnas sju större öar och den som först koloniserades av spanjorerna under 1400-talet. Det sägs att det blåögda och ljusa inslaget i befolkningen härstammar från urbefolkningen som levde där tidigare.
Ön har cirka 80 000 invånare på en yta som en fjärdedel av Gotland.
Resa dit. Fritidsresor, Apollo, Ving med fler har resor dit från cirka 3 500 kronor för en vecka. Begränsat utbud sommartid. Enbart flygstol från cirka 2 700 kronor.
Passsagerarbåt går en gång i veckan från Cádiz i södra Spanien till Arrecife (tel: +34 902 45 46 45).
Resa där. Lokalbussar utgår från huvudstaden Arrecife i alla riktningar. Hyra bil kostar från drygt 200 kronor/dag inklusive försäkringar och fria mil. Bensinen billigare än i Sverige.
Reguljär båttrafik finns till öarna Fuerteventura, Gran Canaria, Teneriffa och Graciosa, samt "inrikesflyg" mellan de stora Kanarieöarna.
Utflykter. Lokala företag med skandinaviska guider erbjuder utflykter med buss till i stort sett alla de stora turistmålen, men till lägre priser än charterbolagen, så det kan vara idé att kolla på plats innan man bokar.
Taxfree och valuta. Eftersom Kanarieöarna är frihandelsområde gäller taxfreehandel. Sprit och cigaretter är i allmänhet dock billigare på plats än på flyget eller på Arlanda.
