Idén att ta med bästa väninnorna på en resa fick Eva Bergdahl i slutet av 1980-talet. En av väninnorna, Kristina Hyttnäs, skulle fylla år och maken undrade om Eva inte kunde ordna en resa.

– Jag höll redan då på med att organisera och planera konferensresor. Jag tänkte att det skulle vara trevligare om vi blev flera. Många damer saknar ressällskap och reser helst med likasinnade. Jag frågade några goda väninnor och de frågade sina nära. En av damerna, Liv Olsson, var gymnastiklärare, och med henne föddes den populära idén att ha gympa på resorna som vi kallade ”Gympa med Liv”. Det höll i sig i 15 år, men numera orkar vi inte, säger Eva och skrattar.

På den första resan var de 22 stycken. Det blev en succé och året därpå tillfrågades Eva om ännu en resa. Sedan dess har de rest varje år. Eva är den som gör research, tar reda på vilka resebolag som är aktuella, om det finns svensktalande guide, räknar ut budget och presenterar resan för klubben.

– Jag kommer med förslag och väntar sedan på feedback. De flesta långresorna är på två-tre veckor, de kortare någonstans i Europa på en vecka. Jag ordnar sällan weekendresor, de kan man ju åka på själv, säger Eva.

Vi träffas på Café Rival i Stockholm. Åtta av damerna sitter vid kafébordet och minns glatt de många gemensamma resorna. Alla förundras över hur världen har förändrats, blivit mindre och mera lättillgänglig.

– Förr behövde man visum nästan överallt. Det var ett stort äventyr att resa till Grekland eller till Jugoslavien, säger Kerstin Dahlqvist som varit med från början.

– Ja, och priserna var ju så mycket högre. Förr kostade det minst 3000 kronor att resa till Spanien till exempel. Nu kan man ju resa långt för några hundralappar. Då fanns Jugoslavien och Östtyskland och man fick röka på flygen, tillägger Britt Bexander, en annan av klubbveteranerna.

När de ska utnämna sina favoritplatser på jorden börjar alla prata i mun på varandra. Alla resmål har sin charm och det är svårt att välja. Kanske Argentina – härliga Buenos Aires med alla dansanta tango-kavaljerer (som var stiliga men betydligt kortare än de svenska amazonerna – inget som hindrade dansen dock). Eller kanske Kina med den rika kulturen, det annorlunda sättet, den fantastiska maten. Det har blivit två besök i landet och damerna häpnar över de skillnader som skett under en kort tidsperiod.

– År 2000 då vi var där för första gången hade alla blåa kläder och cyklade. Nu finns det McDonalds överallt och de flesta kör bil, säger Britt.

Man lär aldrig känna varandra lika bra som då man reser tillsammans

Eva Bergdahl, grundare av Swedish lady group

En annan resa som satt starka spår är den till Sydafrika. Besöket i Nelson Mandelas cell på Robben Island, apartheid som verkade så skrämmande och den storslagna naturen. Ja, och Kuba förstås, där de fick fantastisk guidning hos vanligt folk, fick besöka de enkla sjukhusen, skolorna och dansa salsa.

– Där fick vi också se Fidel Castro. Vi hade fri utsikt över torget från våra hotellbalkonger när han kom ut från Operan. Det var häftigt.

Att mycket är lättare nu är alla överens om. Inte bara vad gäller själva resandet utan också i deras resmöjligheter.

– De flesta var i 40-årsåldern då vi började. Många hade småbarn och familjer. Nu är vi mera fria och har bättre ekonomi, säger Eva.

En annan sak som damerna verkar överens om är att klasskillnaderna har minskat väsentligt i Sverige. Eivor Andersson minns hur hon som ung valde bort engelska språket i skolan.

– Vad skulle jag med det till? Inte trodde jag att jag en dag skulle kunna resa runt jorden!

Hon vänder sig till Anna-Lisa Håkansson:

– Minns du hur vi stod på stranden på Bali och förundrades över att vi, två arbetarjäntor, stod på en strand på andra sidan jordklotet? Livet blir inte som man tänkt sig, allt förändras.

I fjol, på den senaste, mycket lyckade resan då askmolnet satte stop för de flesta resplanerna, bokade gruppen istället en buss med guide och så åkte damerna på en Europa-turné. Det blev Lübeck, Berlin, Prag, Wien och Krakow. En härlig och spännande tur.

På frågan hur hon gör så att alla blir nöjda svarar Eva att hon så klart inte kan vara säker på det i förväg.

– Men vi har rest en hel del numera så jag har en känsla för vad som fungerar. Vi träffas innan och diskuterar upplägget. Vart vill vi åka, vad vill vi se? Hur mycket kan det kosta? Alla de frågorna är viktiga att svara på innan. Sedan har vi alltid en förträff då vi diskuterar igenom allt. Och så naturligtvis en återträff efter resan, då vi tittar på bilder och pratar igenom hela resan. Det är sällan några problem. Alla har ungefär samma mål. När vi var i Thailand för några år sedan var det meningen att vi skulle ligga på stranden, men plötsligt kom tjejerna med en guide och deklarerade att de ville ha en rundtur med honom. Så nu vet vi med säkerhet att playa inte är något att satsa på, konstaterar Eva.

Damerna har blivit vänner för livet och träffas numera även utanför resorna. Går på jazzkonserter och middagar tillsammans.

– Man lär aldrig känna varandra lika bra som då man reser tillsammans. De flesta delar dessutom rum. Det är intim social kontakt under några veckor, säger Eva.

Och även om gruppen är tight så finns det alltid plats för nya medlemmar. Dock med reservation.

– Jag går alltid på rekommendationer. Kravet är hygglig social kompetens. Vi vill ha det trevligt på resorna. Det är viktigt att det inte är för många starka spretiga viljor, att alla är överens på förhand om vad vi vill göra, menar Eva.

De har klarat sig undan konflikter, med få undantag. En och annan kvinna har inte passat in. Eva förklarar att det viktigaste är en villighet att kompromissa och det fungerar inte att prata bakom ryggen och splittra gruppen.

– Det måste finnas en värme i personen och ett glatt humör. En person som sprider trevnad omkring sig. Vi är alla så. Intresserade, lättsamma, nyfikna och ser saker från den ljusa sidan.