Det inre av Istrien är delvis avfolkat men de som bor kvar ser nu turistboomen komma. I den medeltida kullbyn Motvun räcker det att titta ut genom fönstret för att se oss turister som, särskilt under högsäsong, fyller gränderna.

Oprtaljs italienska befolkning lämnade sina hem efter andra världskriget. Sedan dess har flera av de italienska byggnaderna stått tomma. Många är bortom förfall, närmast i ruiner. Det saknas tak, mellanväggar, golv. Husen kring torget har bara ytterväggarna kvar. Träden har slagit rot innanför stenfasaderna och sticker ut sina gröna grenar genom tomma fönstergluggar. Vid första anblicken tycks det vara en övergiven by, dömd till förfall. Men skenet bedrar.
- Hela byn är uppköpt av utländska mäklarfirmor, påstår journalisten Drazen Majic.
Han kallar Istrien för den mest eftertraktade regionen i Europa. När vi träffas börjar han genast måla upp en Europakarta i sitt block. Den visar hur Medelhavet tränger in som djupast just vid Istrien. Det är närmsta vägen till havet för invånarna i München, Wien, Budapest och en rad andra europeiska miljonstäder.
Majic sysslar med undersökande journalistik och har gjort uppmärksammade avslöjanden om den heta husmarknaden. Regionala politiker har roffat åt sig värdefulla egendomar. Bland annat lyckades Istriens mäktigaste politiker lägga vantarna på en hel by.

I de här trakterna har vi valt att tillbringa två månader i övergången mellan vår och sommar. Vi hyr ett litet stenhus några hundra meter från havet. När vi flyttar in i maj är havstemperaturen knappt över 15 grader så vi ägnar dagarna åt utflykter upp i bergen där Istrien utforskas by för by, stannar till där det finns vacker utsikt och kall öl. Om kvällarna lagar vi till bläckfisk, tryffel, ruccola, vildsparris och andra lokala specialiteter från marknaden. Husets ägare, Dragan, tittar in mest varje dag för en pratstund på terrassen. Han lämnar ofta kvar en rejäl flaska vitt vin, gjort på druvor som han själv odlar. Vi dricker det vi orkar, resten hamnar i risottogrytan.
Vi befinner oss i gränslandet mellan slaviskt och latinskt. Istrien hör till Kroatien men är starkt präglad av italiensk kultur. Halvön koloniserades av romarna, styrdes under flera århundraden av furstendömet Venedig och hörde till Italien under mellankrigstiden. Ortsnamnen finns på både kroatiska och italienska och vår granne Ivan blir Giovanni när han växlar från det ena språket till det andra.


Landskapet präglas av vingårdarna som så här på vårkanten är vinterkala.

Jugoslavien tog över Istrien efter andra världskriget och många av italienarna emigrerade. Det ledde till att bergsbyarna i inlandet avfolkades, en utveckling som förstärktes ytterligare av att den kroatiska befolkningen begav sig till kusten där den spirande turismen erbjöd arbetstillfällen.
Det är först de senaste åren som Istriens turistråd också har börjat satsa på halvöns inland. Många kroatiska kustbor äger hus som de ärvt av sina föräldrar och uppmuntras nu att renovera för att ta emot turister. På så sätt ska landsbygden återupplivas och den traditionella arkitekturen räddas.
- De är nybörjare, har aldrig jobbat med turism förut. Vi hjälper till med lån och ger gratis marknadsföring med hemsidor och broschyrer, säger Robert Bacac som arbetar på turistkontoret i Pula.


Motovun ligger 277 meter över havet med vyer över Mirna-dalens vingårdar.

I nyöppnade gårdsbutiker säljs lokala specialiteter som tryffel, prsut (lufttorkad skinka), kryddad sprit och lokala viner. Besökare erbjuds boende i stugor och rum.
- Det är som mest 35-40 km till havet. Men folk stannar i bergen. Det är såpass vackert och klimatet är mildare, säger Bacac.
Familjen Modrusan är typisk för dem som satsat på den ökande byturismen. De är från kuststaden Pula och hittade sitt drömhus två mil inåt landet. Tre syskon hade ärvt gården men kunde inte komma överens och valde att sälja. Gården hade stått orörd i 30 år och renoveringen gick på nästan tre miljoner kronor. Det har blivit tio sovrum möblerade med antikviteter, ett nytt kök, terrass och liten matsal där gästerna kan dricka vin och äta istrisk husmanskost.

Medan Pula, Porec, Rovigno är kuststäder präglade av turism, så är bergstrakterna jungfruliga. Det gäller till exempel Motovun, en by som hyllas i alla guideböcker. Den kurar högst upp på en kulle 277 meter över havet och omges av medeltida murar. Från befästningarna ser man ut över en dalgång där det odlas druvor till regionens rödvin Teran och den vita Malvazian. På huvudgatan upp till torget finns bara en enkel souvenirshop. Den skyltar med två flaskor hemgjord sprit och en Stenmarksmössa. Byn har två mindre restauranger och ett hotell där det kostar drygt 400 kronor för två, vilket verkar billigt för ett dubbelrum med utsikt över dalgången. Det enda som bryter stillheten är ett gäng tyskar på motocrosscyklar. En stor del av Istriens vägnät består av kurviga grusvägar som är idealiska för motorcykel och mountainbike. Leriga och lyckligt leende slår sig tyskarna ner vid ett bord för att dricka öl.

Detta är inlandet som ligger tätt inpå men ändå är något helt annat än charterorterna nere på kusten. Efter besöket i Motovun hälsar jag på hos husmäklaren Vojo Matic.
Hans villa ligger bara en kvarts bilfärd från kuststaden Porec, Kroatiens mest besökta turistort. Men Matic drar sig för att åka dit, under högsäsong går det flera veckor mellan besöken.
- Det är alldeles för urbaniserat. Jag föredrar inlandet som har en naturlig intellektuell atmosfär. Det är en blandning av italienskt, kroatiskt, Medelhavet, Balkan, Centraleuropa.
Matic köper gamla stenhus på Istriens landsbygd. Han byter ut bjälkar och lägger om tak, använder originalmaterial som han plockar från andra raserade hus på halvön. Efter en stunds letande bland pappershögarna i det trånga kontoret hittar han bilder från sitt senaste projekt - en kvarn som han ägnat ett års arbete och återställt i ursprungligt skick.

Förutom en något ljusare skiftning på några takpannor syns inga spår av renoveringen.
- Jag är ganska konservativ. Många gör lyxrenovering men jag försöker minimera ingreppen.
De traditionella husen är i sten - grå sandsten eller vitare kalksten. De ligger inbäddade i Istriens kuperade grönska. Utsikten från de högst belägna byarna sträcker sig ända ner till Adriatiska havet. Venedig, Trieste och Ljubljana är kulturella metropoler som ligger inom räckhåll för en dagsutflykt. Utflykter av det mer glamorösa slaget går till ön Brijun på Istriens västkust. Där huserade landsfadern Tito under sommarhalvåret. Han var en livsnjutare av stora mått och bjöd in Hollywoodstjärnor och statschefer till sitt lyxiga residens vid stranden. I dag lanseras Brijun som ett jetsetparadis och lokalpressen skvallrar om prinsessan Stephanies besök. Men den som söker hav, klippor och stränder kan också bege sig till Istriens östkust och ta färjan över till ön Cres, varifrån man kan båtluffa ända ner till Dubrovnik.

Själva försöker vi att hitta den optimala kombinationen av vila och rörelse. Under två månader hinner vi öva mycket. Heta dagar söker vi svalka i glittrande grönt vatten, slappar och äter medhavd lunch på vita stenstränder, halvtomma i väntan på högsäsong. Mulna dagar blir det utflykter i bergen, kanske en längre avstickare för att shoppa i någon av Ljubljanas alla skobutiker eller provsmaka italienska delikatesser i Trieste.

Under turerna genom bergsbyarna far funderingarna iväg i fantasier om att komma över ett stenhus till vrakpris. Tyvärr är vi inte de första som slagits av tanken. Vojo Matics kunder finns redan över hela Europa. Han beskriver typiska husköpare som författare, journalister, konstnärer. Eller kanske framgångsrika affärsmän som hoppar av och byter liv. Det handlar inte om pensionärer utan människor i åldern 35-50 år.
- Situationen i Istrien kan jämföras med hur det var i Toscana för 25 år sedan, säger han.

Men de komplicerade ägarförhållandena gör det svårt att köpa renoveringsobjekt. Dels har halvön styrts av fyra olika länder de senaste hundra åren, dels har arvsskiften delat upp egendomarna på många händer. Tag till exempel en av de byar som blir en av våra favoriter. Den heter Kotli och består av en gammal gård och en krog. Floden Mirna passerar nedanför krogverandan, löper vidare i ett litet vattenfall. En kroatisk familj badar i floden och ett par från Slovenien dricker vin på krogverandan.
Kotli var för länge sedan en rik gård med stora ägor. Genom arvsskiften har den splittrats på syskon, kusiner, sysslingar och pysslingar. Till slut har den lämnats att förfalla. Vid vattenfallet i Kotli ligger den lilla kvarnen som mäklaren Vojo Matic har renoverat.
Han vill gärna göra mer men har svårt att köpa loss renoveringsobjekt. Han vecklar ut en karta över byns egendomar med en förteckning över ägarna, sätter fingret på ett hus. Det är en liten stuga med stall. Den har 14 ägare.

Med kommunismens fall inleddes den utländska inflyttningen till Istrien, även om krigen på Balkan bromsade utvecklingen. Den verkliga boomen kom för tre år sedan och nu är efterfrågan mycket större än utbudet. Priserna har fördubblats på ett år. Matic tycker det är fruktansvärt, trots att det gynnar hans affärer.
- Jag gillar inte förändringar. Men jag tror inte att Istrien kommer att förändras så mycket. Folk vill ha det ursprungliga.

Foto: Zeljko Bobanovic