Det här visste jag om Island: De har fiskfabriker, aluminiumfabriker, bankkrasch, vulkanutbrott, heta geysrar och feta suvar. Och att amerikaner och islänningar super sig dyngraka tillsammans på coola musikbarer i Reykjavik. Jag kände till musikfestivalen Airwaves, den maffiga naturen och Björk, så klart, men främst har jag kopplat Island till barndomens skräckfyllda stunder framför tv-sändningar från vulkanutbrottet på Hemön – och sen kom Eyjafjallajökul.

Mitt första besök i det femte landet i den nordiska gemenskapen har därför fått vänta 43 år.

Efter fyra dagar i en liten del av landet vet jag detta om Island: Det handlar mycket om vatten, naturen är mer imponerande än man någonsin kan föreställa sig – och landet leds av människor som inte räds att tänka nytt.

Efter det beryktade vulkanutbrottet 2010, som inte dödade en enda människa och vars aska lett till välmående åkrar men som först fick flyg att stanna på marken och turismen att störtdyka, beslöt isländska staten att ta hjälp av en kommunikationsbyrå för att ge bilden av ön som ett positivt resmål igen.

Kampanjen Inspired by Iceland sjösattes, där islänningar uppmanades att registrera sig på sajten och bjuda turister hem till sig för att visa vad landet stod för. För att vara solidariska och hjälpa turismen. Presidenten la ribban när han och frun bjöd hem 10-15 personer av olika nationalitet på tea party, och även serverade grönsaker från det egna växthuset. Det hela blev en succé. Byrån fick pris efter pris och landet fick fart på turismen igen. Samarbetet har fortsatt.

Det senaste inslaget är en diskussion på Facebook och Twitter om vad landet egentligen borde heta. Island och Grönland borde egentligen byta namn, påstår man, och frågar ”vilket namn skulle du ge Island efter ett första intryck?”.

Politikerna är också frimodiga när det gäller att hitta nya inkomstkällor. Filmteam från Hollywood har blivit vardagsmat i landet, inte minst för att staten sponsrar med 20 procent av produktionskostnaderna. Det lönar sig ändå, har de räknat ut. Inspelningarna av Prometheus på norra Island och filmen Noah på södra hjälper landet att vända ett väntat budgetunderskott till vinst.

I Stykkishólmur har Ben Stiller och hans gäng fått tillstånd att måla om några hus i hamnen så att de ska se mer grönländska ut, vilket förklarar varför Rådhuset är delvis svart och bara den vägg som inte syns från gatan fortfarande är vit.

Veckan innan jag kommer till det lilla fiskesamhället var den centrala gatan avstängd på grund av arbetet med den kommande komedin The secret life of Walter Mitty.

När inspelningen drog ut på tiden började invånarna trots de förväntade inkomsterna tappa tålamodet. Men samtidigt har man chans att få en närmare titt på skådespelarna, och Hafþór Ingi Gunnarsson förklarar att han tyckte det kändes kul, men lite udda, att se Kristen Wiig släppa loss på lokala krogen. Han var där när hon klev in och bad om lov att få dra igång ett hejdlöst party. Alla sa okej, och hon betalade de tio-elva gästernas notor som tack – sen satte hon på musiken.

Sådana överraskningar väger upp för lite stök i stan, menar han.

Men att måla om Rådhuset eller bjuda in turister till sina hem är en sak. När det gäller badtraditioner verkar islänningar inte lika nytänkande, snarare konservativa. Till det lokala badhuset går man varje vecka.

–Jo, så är det, instämmer Hafþór. Att bada är ett måste. En kompis som flyttat utomlands har sagt att det han saknar mest är bassängerna.

Själv badar han och kompisgänget 2–3 gånger i veckan, och då talar vi om det kommunala badet, som ser ut som badhus gör mest i Sverige. Fast här gäller utomhusbassänger året om, och vattnet i dem kan vara antingen renat med klor eller inte, med eller utan påstådda hälsoeffekter – men alltid varmt.

Jag får höra att ”det finns en pool i varje kvarter”, eller i alla fall 127 stycket – det betyder en pool per 2500 invånare. Och sen tillkommer förstås alla varma källor, som är helt naturliga eller fått bassänger.

Att bada är här en social aktivitet. Om man badar på isländskt vis simmar man sällan omkring: Man sänker sig ner i det 30-gradiga, ibland 40-gradiga, vattnet – och badar. Då blir det naturligt att prata med de omkring, ungefär som i en bastu. Vill man vara ifred sluter man ögonen.

Vissa bad kompletteras med just bastu, och ångbad. Det lilla samhället Laugarvatn, en timmes bilfärd in i landet från Reykjavik, grundades vid en plats där det finns underjordiska heta källor med vatten och ånga som tränger upp ur marken.

På badanläggningen Fontana leds ångan in i rum, där man reglerar värmen genom att öppna dörren mer eller mindre. Här inne luktar svavel, och det kommer brännheta pustar.

Ångan är vit den här dagen och chefen, Anna Sverrisdóttir, förklarar att det beror på att det varit ett mindre utbrott samma eftermiddag i såväl Hekla på ena sidan källorna och i Eyjafjallajökull på andra sidan. Aktiviteten ger plats för vattnet att ta sig fram.

På anläggningen finns också bassänger, en djup och en lång. Och en del gäster badar i sjön berättar chefen.

– Men vi rekommenderar inte det. Det är så kallt, kanske 8 grader. Vattnet i källorna är ju alltid varmt – vi är lite bortskämda på det sättet. Men det är också en sak som gör det möjligt att leva på Island.

Påstått hälsosamt är det att bada i havet, men det blir bara hastiga dopp i det 4–5-gradiga vattnet, som dessutom kan vara farligt strömt. Havsbad är trots det högsta mode just nu.

–Jo, visst, det anses fashionabelt, säger Vilborg Gudbjartsdóttir från turistorganisationen West Iceland. Ett gäng simmare var just i Stykkishólmur för att bada – de åker till olika ställen på ön. En del badar i havet varje vecka, men de duschar nog varmt och länge efteråt, för det är så salt.

Det mesta kretsar kring havet, och fisket, i Stykkishólmur. Som turist kan man hänga med ut i skärgården på valsafari eller fågelskådning – och även ta del av fisket. Förutom fiskerestauranger finns en båt med tillstånd att tråla och servera den extremfärska fångsten till gästerna ombord. Sjöborrar och pilgrimsmusslor halas upp på ett bord, och vin finns för den som vill. Det som inte går åt far direkt tillbaka ner i vattnet.

–När vi har fransmän ombord sitter de inne i båten hela turen och kommer ut först när det är dags för musslorna, säger kaptenen.

Eric Clapton kommer till Island varje år och fiskar, får jag också veta. Då hyr han sig enligt skvallret en hel flod. Vi andra kan köpa fiskekort till mindre vattendrag och sjöar.

Det stämmer att det finns feta suvar på ön. I en av dem kommer Thor Magnusson farande längs lavafältet. Han hittade grottan Vatnshellir under ett lavafält, och en källa i den. Han visar vägen ner i underjorden och sträcker fram en plastmugg.

Något liknande har jag aldrig druckit. Vattnet är helt utan smak, rakt igenom klart och friskt. Att stå i mörkret och den fuktiga kylan och ta några mjuka klunkar får min tanke att färdas till Astrid Lindgren-land och Mios upplevelse av Vattnet som släcker törst.

När det gäller Island har ju vattnet faktiskt en ekonomiskt mättande verkan. Det är en förutsättning för såväl fisket som aluminiumfabrikerna, som slukar vattenkraft, liksom för turismen, med iskalla glaciärer, kokheta geysrar – och sköna bad.


På spåret–quiz | Vart är vi på väg?

QUIZ 1 | På spåret

QUIZ 2 | På spåret

QUIZ 3 | På spåret

QUIZ 4 | På spåret

QUIZ 5 | På spåret

QUIZ 6 | På spåret