Jones Street, i riktningen ner mot West 4th Street i New York, är inte samma turistmagnet som övergångsstället på Abbey Road i London. Men kanske på väg att bli.

– Det brukar väl komma in 50 personer i månaden och fråga exakt var den berömda bilden togs, berättar Bob Noguera om Dylanturismen i Greenwich Village.

Bob Noguera driver second hand-skivaffären Strider Records på Jones Street, inte långt från den plats där omslagsbilden till Bob Dylans berömda LP The Freewheelin' togs i februari 1963. Fotografen Don Hunstein fick den vanligtvis så buttre Bob att se kärleksfull ut tillsammans med dåvarande flickvännen Suze Rotolo.

Det var en tid då Dylan regerade The Village och alla klubbar med ”öppen mikrofon”. Folkmusikscenen lever fortfarande här, men är inte lika stor som då.

– Det kommer alltid att spelas folkmusik i The Village. Det finns fortfarande klubbar där vem som helst kan gå upp och sjunga sina sånger, som Café Vivaldi, Asylum och The Village Underground. Några klubbar har överlevt från Dylans tid; Café Wha och The Bitter End, berättar Bob Noguera.

Men det är ändå långt ifrån hur det var då, under Dylans glansdagar.

– Då var det Dylan, Joan Baez, Phil Ochs och Dave Van Ronk som dominerade scenen. Nu är det tyvärr mest wannabees, konstaterar Bob Noguera.

På skivscenen regerar dock Dylan fortfarande, möjligtvis i konkurrens med Woody Guthrie. Ett allt mer sällsynt LP-exemplar av The Freewheelin' säljs för 50-100 dollar. Det är för den ”vanliga” skivan.

– Det finns några ex kvar av den The Freewheelin' med John Birch Society Blues, låten som skivbolaget plockade bort från originalet. En av de skivorna såldes nyligen för 12 000 dollar, berättar Bob Noguera.

Men ett besök på Jones Street är ännu helt gratis.