Framme vid sjön stannar processionen. Männen tar av sig sina kläder innan de fortsätter ut i vattnet med brinnande facklor i händerna.

Det som på midsommar sker vid Piltinkalnshöjden 2,5 timmes bilresa nordost om huvudstaden Riga liknar inget annat. På höjden har två björkstammar bundits ihop. I mitten brinner ett stort bål och runt om mindre eldar.

Redan när solen gick ner började folk att samlas här för att sjunga. Iklädda nationaldräkter och blomsterkransar i håret svarar kvinnorna på männens sång, därefter byts de av och männen svarar kvinnorna, i stämmor. Män med facklor i händerna står närmast det brinnande bålet, de ser nästan ut att vara i trans.

När årets kortaste natt blir som mörkast bärs facklorna ned till vattnet och medan kvinnorna sjunger högt går männen med facklorna nakna ut i sjön.

Nu nås kvällens klimax. Elden symboliserar solen som ska befrias i vattnet. Allt för att fira sommarstolståndet enligt gammal hednisk tradition. Just Piltinkalnshöjden anses vara en förkristen kultplats och firandet där är därför lite extra starkt och hålls redan den 21 juni, vid själva midsommarsolståndet.

Detta mycket traditionella firande förekommer inte i många andra länder. Även om vi i Sverige har starka traditioner kring midsommar så har kanske de flesta glömt bort vad och varför vi firar. Letterna har ett fast datum som är midsommarafton.

Men letterna i gemen firar inte riktigt så hedniskt som på Piltinkalnshöjden där 21 juni följs av ytterligare två nätters firande. De flesta inväntar den 23 juni som är aftonen före den lettiska almanackans midsommardag då alla är lediga.

Tyska korsfarare införde katolicismen som bytte midsommar mot Johannes döparens dag. Sedan kom, precis som i Sverige reformationen. Därefter följde en tids svensk överhöghet och senare rysk. Till slut ockuperade kommunistiska Sovjetunionen Lettland och förbjöd all religion.

Men trots allt detta firas midsommaraftonen som den hedniska helg som letterna lyckats ha kvar.

– Midsommar är den absolut viktigaste högtiden för oss letter. Under Sovjetunionens ockupation förbjöds vi att fira lettiska helger, men alla gjorde det ändå. Att fira midsommar var ett sätt att behålla vår identitet, berättar Zane Zelenkova vid Lettlands turistbyrå i Sverige.
Letternas rötter är ett bondefolks.

I städerna bodde folk med olika utländsk bakgrund men bönderna fick ha sina traditioner ifred.

Dagens vanliga midsommarfirande begränsar sig oftast till att man samlas kring öl, grillning och picknick. Men också på andra ställen än Piltinkalnshöjden firar man på gammalt traditionellt vis med tillhörande riter.

– Nästan alla binder kransar. Kvinnorna har kransar av blommor och männen av ekblad. Vi binder till och med kransar till djuren. Vanligt är också att tända en eld som man hoppar över. Då har man goda chanser att slippa att bli biten av insekter resten av året, säger Zane Zelenkova.

Midsommar är en natt full av magi. När blommorna till kransarna plockas letas också efter den magiska blomma som sägs växa endast under midsommarnatten.

– Många går iväg två och två för att leta efter blomman och vi brukar skoja om att många barn föds nio månader senare och det är ju magiskt, säger Zane Zelenkova.

De flesta stannar uppe hela natten för att möta solens uppgång. Att springa naken i morgondaggen sägs ge skönhet.

Midsommar heter Ligo (eller Jani) på lettiska, vilket härstammar från äldre falliska ritualer, därav naken-badet. Ligo är ett vanligt kvinnonamn med namnsdag den 23:e juni. (Jani har namnsdag dagen efter och är ett av de vanligaste mansnamnen.)

Långt i från allt som händer under midsommarnatten har sitt ursprung i gamla traditioner men det spelar ingen roll.
– Detta är natten då vi struntar i den kristna traditionen och gör som vi vill, säger folkloristen Maris Jansons och fortsätter:
– Lettland blev egentligen aldrig kristet, officiellt ja visst, men egentligen inte. Som lett tror du på något lettiskt som inte riktigt går att definiera.

Sjungandet är viktigt. Under tider av ockupation var sången ett sätt att bevara den lettiska kulturen och språket. Att sjunga är också en stor del av midsommarfirandet. Det finns ungefär 1,2 miljoner sånger och de flesta är förknippade med midsommar.

– Sångerna är folkloristiska och består av fyra meningar. Dessa sätter man samman på olika sätt och improviserar fram nya sånger. Ofta går vi runt från hus till hus och sjunger, berättar Zane Zelinkova.

Liksom i Sverige är maten en stor del av firandet. I Lettland står osten Jani, kryddad med kummin, på i princip alla midsommarbord. Dessutom dricks förstås öl, landets nationaldryck. Tidigare bryggdes öl i hemmet men nu för tiden köper de flesta ölet i butik.

Precis som i Sverige innebär midsommarfirandet stora förberedelser. För vanliga letter är den stora inköpsdagen den 22 juni varje år. Flera städer håller då marknad där bönder från landsbygden säljer grönsaker, kött och annat. Där säljs också hantverk. Den största marknaden äger rum på domplatsen i Riga.

Att som turist fira midsommar i Lettland kräver en smula initiativ. Inför midsommarfirandet töms städerna på folk, för festandet sker på landet i släktens och vänners lag.

Det finns få allmänna firanden så som vi har i Sverige, men letterna är gästvänliga och möjligheten att få delta i midsommarfirande är stor om man bara ger sig ut på landsbygden. Bäst är att hyra en stuga eller rum utanför städerna.