Eftermiddagen går mot kväll, den värsta hettan har lagt sig och fortfarande en smula soldåsiga slår vi oss ner på Café Sidi Bou Hdids uteservering. Läget mellan vattenbrynet och ringmuren kring Hammamets medina är svårslaget och här samlas lokalbefolkning och turister varje kväll för att dricka myntate och njuta av havsbrisen. Det råder en behaglig stillhet, det enda som hörs är vågorna och ett dämpat samtalssorl.

Alla väntar på att Hammamet ska plocka fram sitt bästa förförelseknep; solnedgången. Det är just då, när solen långsamt kryper ner bakom bergen på andra sidan bukten och himlen färgas djupröd som vi förstår att man kan bli blixtförälskad i denna lilla fiskeort.

Så var det för den rumänske aristokraten George Sebastian som råkade hamna här 1920. Han köpte därför en bit strandremsa och lät bygga vad som kallades ”världens vackraste hem”. Villan, som i dag är Hammamets kulturcentrum, kom att bli något av en tillflyktsort för konstnärsvänner.

Snart var också både Europas jetset och Hollywoods filmstjärnor på plats och fler överdådiga villor byggdes – Hammamet utnämndes till Nordafrikas Saint Tropez och en vanlig dag i medinan kunde man stöta på Grace Kelly och Greta Garbo shoppande klänningar i den lokala glamourdrottningen Fellas butik, som ligger kvar på samma plats än i dag.

1960-talets charter inledde en annan era, då Tunisien gick i täten för en reserevolution och en stor del av landets turister – svenskarna var bland de första på plats - skickades till Hammamet, där man till synes över en natt byggt stora hotellområden kring stadskärnan.  

I dag är Hammamet en pålitlig sol och bad-leverantör som varje år tar emot 1,2 miljoner besökare. Möjligtvis lite sliten i kanterna, men långt bättre än åtskilliga andra charterorter kring Medelhavet. Framförallt är Hammamet en plats med många ansikten.

I den ursprungliga stadsdelen lunkar småstadslivet på som det alltid gjort, i det närmaste helt opåverkat av massturismen. Vi låter oss gå vilse bland gränderna där männen aldrig tycks förflytta sig från hål-i-väggen-kaféerna medan kvinnorna oförtröttligt släpar på matkassar och tvättkorgar.

Här finns också några av Hammamets bästa restauranger, som den italienska trotjänaren La Scala Di Milano och lokalbefolkningens favorit Sidi Slim.

Sju kilometer från den gamla stadskärnan glänser nybyggda Yasmin Hammamet, som är ett nytt turistparadis med breda avenyer, casinon, ishallar och 42 hotellkomplex, aldrig mindre än fyrstjärniga.

Mest iögonfallande är Hasdrubal Thalassa, som lockar med 1 500 kvadratmeter stora sviter (egen hiss och pool ingår givetvis), och Las Vegas-inspirerade temahotellet Vincci Lella Baya, utformat som ett sandslott. Det är väl värt en egen utflykt för sin osannolika byggnadskonst.

Här görs också ett lätt bisarrt försök att nyskapa en medeltida medina, men strax bredvid är tipset Carthageland; ambitiös temapark för barn med hisnande åkattraktioner. Mamma och pappa däremot kastar kanske lystnare blickar mot golfbanorna eller drömmer om en eftermiddag på någon av thalassoanläggningarna med sina stora utbud av spabehandlingar med havsvatten.

Kvällstid beger sig många ner till Yasmins marina, den största i Nordafrika, för att äta middag på någon av fiskrestaurangerna, särskilt populär är pråmen La Corsaire. Därefter tar man en stilla promenad bland lyxbåtarna innan man avslutar med en flaska rosé på pianobaren Pomodoro. Vildare än så blir det sällan i Yasmin.

Högre puls är det i kvarteren utmed Route Touristique, strax söder om Hammamets stad. Det är där de populära utomhusklubbarna ligger vägg i vägg och varje sommar fylls de av charterturister, lokalbefolkning och stora partygäng från Spanien.

En klassiker är Latino Club som fortfarande anses hetast. Lite lyxigare, och nästan lika vilt, är Calypso Club med gogo-dansare och Hammamets dyraste drinkar. Här tystnar inte musiken förrän klockan fem på morgonen.

Ingenting av detta skulle ens existera om det inte vore för Hammamets strand – två och en halv mil av vit, finkornig sand längs ett helt turkost Medelhav, som här är långgrunt och med lugna vågor, vilket passar de allra yngsta.

Hotellen har delat upp stranden mellan sig, men trots den stora mängden turister, solstolar och serveringar känns det aldrig trångt. För dem som tröttnat på att bara sola och bada finns alla tänkbara vattenaktiviteter att välja mellan eller en stunds gungande kamelridning…

– Självklart är det stranden som lockar mest med Hammamet. Vi har varit här tre gånger nu och det lär säkert bli fler. En annan fördel är att allt är så anpassat för småbarnsfamiljer, säger Sara Lange under ihärdigt sandgrävande tillsammans med dottern Linnéa.

Joakim Elnäs, med barnen Rasmus och Saga, håller med:

- Stranden är det bästa med Hammamet. Men även hotellen och maten håller bra klass.

Och visst är även maten en höjdpunkt i Tunisien. Det är lätt att äta både gott och billigt, bara man ser upp med charterns all inclusive-erbjudanden och i stället beger sig ut bland stadens krogar. Det är främst där, bortom hotellens internationella bufféer, som det serveras läckra tunisiska specialiteter och dagens fångst från havet.

Under en vecka i Hammamet finns åtskilligt att prova – nationalrätten couscous (med lamm eller fisk) är förstås ett måste, liksom brick (tunna, flottyrkokta och härligt kladdiga degkuvert fyllda med potatis, persilja, ägg och räkor eller kött), ojja (kryddig grönsaksröra med ägg, lammkorv eller räkor), kamelbiff och tunisisk macaroni med grillade fiskhuvuden.

Trots att Tunisien är ett land med alkoholrestriktioner serveras vin praktiskt taget överallt i Hammamet. På senare år har man även visat framfötterna med vinodling, och bara ett par mil utanför Hammamet tillverkar Samia Ben Ali, som första kvinna i ett muslimskt land, läckra Syrah- och Chardonnayviner på den egna vingården.

Sista kvällen njuter vi av hennes kryddiga D’Istinto Red till en mustig couscous på lamm.