På Gran Canaria pockar alla grottmiljöer på att bli undersökta. I de här grottorna bakom Quatro Puertas levde maguades; jungfrur som ägnadessig åt bön.
Foto: Peter Bigestans
Fantasin vaknar när vi kört ut ur huvudstaden Las Palmas på öns nordöstra kust. Öns mjuka, vulkaniska berg liknar schweizerostar, så fulla med grottor är de.
Det går bussar runt ön men med hyrbil når vi snabbare de mer okända norra och östliga delarna. Från Gran Canarias mitt störtar raviner och dalar ned från bergskedjan som delar ön i två klimatzoner. Öns södra del planar ut i heta sandstränder kantade av hotellkedjor. Norrut är det regnfuktigt med pinjeskogar och bördig jord runt små byar.
För tre tusen år sedan rörde sig de gamla kanarierna över öns 1 533 kvadratkilometer. I bergen grävde de grottor för folk, fä och gudomliga möten. I Gáldar på nordvästkusten besöker vi Kanarieöarnas främsta arkeologiska fyndplats Museo y Parque Arqueolóico Cueva Pintada med den målade grottans mystiska kalender. Nära Telde på nordöstkusten utforskar vi jättegrottan Quatro Puertas (fyra portar). Före den spanska erövringen 1483 levde maguadas; heliga jungfrur, här. De offrade getmjölk, honung och blommor i markens cirkelrunda kanaler.
Vidare bär det nedåt kusten och in på en väg mellan Ingenio och Agüimes. Vi har nått Barranco de Guayadeque, en tio kilometer lång kanjondal. I ravinens bergväggar syns vita och gröna dörrar. Tvätt på tork fladdrar i klippskrevor. Här är de gamla kanariernas grottor bebodda än idag.
Vägen slutar vid Montañ de Las Tierras, blir gångväg och sist vandringsled 1 500 meter över havet. Utsikten är hisnande. Runt grottorna lyser och doftar trumpetblommor, apelsinträd, kaktusar med gula blommor och pepparträd. I en tre rum stor grotta bor Marí Dolores.
– Bäst med att bo i grotta är den behagliga temperaturen på 18-20 grader, säger hon.
I pation kvittrar det ur fågelburar. Här bodde de nära stjärnorna utan el in på 1980-talet. Den som ordnade med elen är byns 84-årige talesman Bartolomé Rodríuez Lóez, som bor i grottan runt hörnet med hustrun Francisca, 75.
Vi ses på deras grottrestaurang Tagoror där kanarisk mat serveras av barnbarnet Mairena. Inspirerad av urinvånarna har Bartolomé under decennier av ofattbart slit med jordhacka grävt ut Tagoror på 878 kvadratmeter, samt renoverat och elegant inrett fyra grottor som han nu hyr ut. Alltihop välsignat av byprästen. I närheten finns en grottkyrka.
Vi får veta att grottorna ursprungligen bebotts av urinvånare och sedan gått i arv inom hans familj. Bartolomé berättar om dalens 130 familjer och om när han som barn vallade getter och lekte i grottor. Tagorors stenbord är kopior av urinvånarnas. De bär namn; Bentejuí Doramas, Banot ...
– Vi får 150 000 besökare per år, myser Bartolomé.
I två glasskåp trängs hans utmärkelser; pokaler och medaljer.
– Medaljen du ser där fick jag av Spaniens turistminister – i Madrid.
Händelsen 1990 finns på foto i guldram.
På väg bort från dalen kastar vi en sista blick upp mot grottorna och bergets myller av vackra vandringsleder. Där färdades dalens invånare ännu in på 1970-talet på åsnerygg eller till fots, precis som hoberna i sagans Fylke.
