Ta motorvägen norrut från Las Vegas och du möts av ett formidabelt lapptäcke av enorma, naturskyddade nationalparker. Särskilt spännande är Coloradoplatån där Coloradofloden och dess många biflöden grävt bråddjupa kanjoner. Här finns allt från knastertorr halvöken till täta löv- och barrskogsbälten, gärna i osannolikt kombinerade jordfärger – ockrarött, guldgult, kritvitt, korpsvart och silvergrått.

Det är vidsträckta områden som blivit nationalmonument, såväl delstatsparker, nationella skogar och så kallade ”scenic places” (utsiktspunkter); gärna har de berättande namn som ”Coral pink sand dunes” eller ”Kodachrome basin”.

Det gäller att prioritera, även för kortare sightseeing-turer i bil. Annars hamnar du, liksom fem miljoner andra turister årligen, på Grand Canyons södra kant. Den södra kanten, ”south rim”, nås över dagen från Las Vegas, vilket betyder att färre än en tiondel av nationalparkens besökare gör sig besväret att nå den norra kanten, ”north rim”, som faktiskt ger än mer storslagna utsikter och därtill löper genom en mäktig tallskog.

Grand Canyons 1,6 kilometer djupa och 446 kilometer långa erodering är en märkvärdighet som överstiger fantasins förmåga och förutom ett par spektakulärt placerade utsiktspunkter lockar vandring alldeles längs kanten och en bit ned i själva kanjonen.

Du kan även bo på Phantom lodge som ligger allra längst ned i kanjonbotten – förutsatt att du beviljats det eftertraktade Backcountry­-tillståndet och bokat åtminstone ett år i förväg.

Från Grand Canyon följer du sedan turistströmmen till Bryce Canyon, som egentligen inte är någon kanjon utan en bergsida som nederbörden eroderat till surrealistisk pelarsal. Naturupplevelsen är bedövande vacker, men bör planeras med viss försiktighet, då frekventa höjdskillnader på hög höjd snabbt gör vandringarna ansträngande.

Bryce Canyons nationalpark skapades redan 1916 och som i alla USA:s äldre nationalparker finner du ett rustikt nationalparkshotell med rum och stugor här, räkna med cirka 1 000 kronor natten för ett dubbelrum.

Vill du bort från de stora turistströmmarna fortsätter du till Grand staircase­-­Escalante national monument och nationalparken Capitol reef. Här tar du in på Boulder mountain lodge. En lantlig dröm med egen fågelsjö och riktigt bra restaurang. Dagarna ägnar du åt kanjonvandringar och långa sightseeing-promenader till de naturliga stenbroar som blivit något av Colorado-platåns varumärke.

Den amerikanska naturen är dock inte fri. Nationalparkerna tar entréavgift och pengarna går bland annat till att underhålla vandringsleder, av vilka merparten passar hel- eller halvdagsturer. Ledernas svårighet anges alltid och vi utlänningar blir märkligt nog överrepresenterade så snart terrängen blir lite stökig.

Liksom det mesta i USA är även nationalparkerna uppbyggda kring bilen med så kallade ”scenic roads”, vägar som tar dig till olika utsiktspunkter. I populära nationalparker finns stora p-platser där en skyttelbuss tar dig vidare.

Men ibland är vägarna ytterst lite trafikerade, till exempel i södra Utahs naturskyddade ödebygder. Ibland fungerar de fint för standardbilar, men ofta krävs fyrhjulsdrift.

Den lokala polisen eller parkvakterna som jobbar på de naturskyddade områdenas besökscentra har koll på både vägar och väderlek. Häftiga åskregn kan förekomma och man kan få massor av snö. Infarten till Grand canyons norra kant öppnar exempelvis inte förrän i maj och stänger i oktober.

Sommaren är för het – höst och vår är lämpligast, men var ändå beredd på att 40 plusgrader om dagen kan sjunka under noll på natten. Med andra ord, packa resväskan som om det vore svensk högsommar, men gardera med långkalsong.