Det lilla sjöflygplanet har knappt lättat från Maltas huvudstad Valletta innan det är dags att landa igen. Pontonerna nuddar det ljusgröna havet exakt tio minuter efter start. Resten av sällskapet, som tar båten över med bilen, angör Mgarrhamnen efter drygt 20 minuter på havet. Gozo är – som allt på Malta – ett väldigt tillgängligt och nåbart ställe.

Det uppstår något av kärlek redan vid första ögonkast i hamnen. Fort Chambrays sandfärgade silhuett mot den klarblå himlen är en vacker startbild av ”de tre kullarnas ö” som Gozo också kallas. Vi kör rakt över ön med sikte på byn där vi ska bo. Precis som på Malta är det vänstertrafik. Endast ett rödljus finns på hela den 14 km långa och åtta km breda ön.

Efter incheckning tar vi en sväng till byn Xaghra för lunch på restaurang Oleander. Liksom alla kyrkor på ön visar kyrkan på torget i Xaghra två tider. Klockan till höger är korrekt. Den till vänster står konstant på tio i tolv. Detta, får vi veta, gjordes för att förvilla djävulen. Ont, gott, helgon och riddare är ständigt närvarande och öns dramatiska historia hålls levande av befolkningen. Här firas ”festa” för olika helgon då man skrudar byar och städer med handgjorda dekorationer som byborna snidat under vintern. Och det är väldigt gott om kyrkor på ön.

På väg åter till Mgarrhamnen där vi ska ta en utflyktsbåt till grannön Comino stannar vi vid Ggantijatemplen som byggdes 3000 år före Kristus och är ett av de äldsta fristående monumenten i världen. Stillhet råder. Det tycks overkligt att våra förfäder lyckats forsla de 10–15 ton tunga stenarna som utgör tempelruinerna. Framme vid hamnen möter välbehövlig svalka under de minuter det tar att i öppen båt ta sig över till Comino som är ett populärt utflyktsmål från såväl Gozo som Malta. Främst åker man hit för att bada, dyka eller snorkla. Motorbåten tar en sväng in i några av de många grottor som finns och där vattnet är självlysande av mineraler.

På Comino är allt än mer pyttigt än på Gozo. Här bor ett fåtal personer, det finns en polisstation, ett hotell och ett kapell. Icke desto mindre är ön väldokumenterad. Fortet St. Marys Tower användes till scener i filmen Greven av Monte Cristo. Madonna har simmat runt i den så kallade Blue Lagoon i filmen Swept away. Brad Pitt var också här och filmade Troja. Just idag är det turister som njuter av att dyka från båtar i den klarblå lagunen.

Andra dagens förmiddag väntar västkustens Dwerja Bay, en av öns mest populära platser och känd för Azure Window, Blue Hole och Inland Sea – legendariska vatten för dykare. Just Blue Hole lockar många dykklubbar då det är ett bra ställe för träning. Eleven Peter Holmes från Preston i England kommer just upp från djupet. Strax ska han och hans grupp göra ytterligare ett dyk och uppgradera sig till ”advanced diver” och därmed även få dyka i Inland Sea, omtalat av bland andra den franske marinofficeren, regissören och dyklegenden Jacques Cousteau.

–Det var helt fantastiskt. Ljuset. Allt, säger Peter Holmes innan gruppen vandrar ner över de taggiga klipporna till nästa dyk i Blue Hole.

Lunch intas vid havet i byn Marsalforn. På vägen dit stannar vi till vid en vägbutik utanför Xaghra som säljer lokala delikatesser. Butiken hör till den ekologiska vingården Ta’ Mena som drivs av eldsjälen Joseph Spiteri. Förutom att göra vin producerar man här olivolja och odlar grönsaker och frukter. Allt ekologiskt. Sylter, dessertviner, likörer och sirap görs på bland annat äpplen, melon, granatäpplen, fikon och kaktusfrukter (pickley pear).

–Vi tar emot grupper som kommer hit och äter traditionellt lagad mat som kanin och bröd bakat i vår stenugn. Vinprovningar och olivoljeprovningar är också populärt. Nästa satsning är att kunna erbjuda övernattning. Här ska man kunna äta sina egenplockade ägg till frukost och prova på att pressa sin egen olivolja, säger Joseph Spiteri.

Nere i fiskebyn Marsalforn är det i det närmaste fullsatt på strandserveringarna utmed vattnet. Ändå råder en lugn och avspänd stämning som vi börjar ana är typisk för ön. Vi slår oss ner på populära Il-Kartell och beställer in en tallrik antipasto med lokala specialiteter och till det lokalt chardonnayvin. Den speciella peppar-rullade getosten är höjdpunkten.

Några vikar bort ligger Ramla bay som är Gozos mest populära sandstrand. På öns sydvästra sida ligger Xlendi bay, ett annat badställe med gott om turistlägenheter i moderna höghus. Nere på stranden i Xlendi badar främst semestrande malteser.

Olika boendeformer lockar olika gäster. Lyxiga hotell Kempinski San Lawrence ligger inte vid vattnet men har ett jättelikt poolområde med såväl bassänger för barnfamiljer som barnfria. Till hotellet och dess spa kommer turister från hela Europa. En annan boendeform på uppåtgående är så kallat ”farmhouse living”. Det är stora familjehus på landsbygden, ofta med egen pool, där man rår sig själv. Hit kommer många maltesiska familjer och släkter som stannar ett veckoslut eller hela semesterveckor. Allt fler utländska turister hittar dessa privata boenden som finns från enklare standard till riktigt lyxiga. Familjen Sammut från Malta, bestående av fyra bröder med familjer, delar ett stort hus med pool i byn Nadur.

–Det här är femte året vi åker till Gozo med våra familjer och semestrar tillsammans, säger Ray Sammut innan han hoppar i poolen med brorsdottern Nevise.

En eftermiddagstur till Gozos huvudstad Victoria, som tidigare hette Rabat, är ett måste. Här finns både shoppingcenter och små lokala fik och restauranger. På torget kan man köpa souvenirer liksom den goda pepparrullade getosten. Allra mysigast är att knata upp för de branta gränderna till Citadellet. Murarna här utgjorde skydd mot attacker från angripare under 1500-talet och förutom flera museer bjuds på en hänförande utsikt över hela ön. Lilla restaurangen Ta Rikardu strax innanför Citadellets portar rekommenderas av malteser och serverar egenproducerade specialiteter.

När vi har njutit av en ”traditional platter” håller det gula eftermiddagsljuset på att övergå i solnedgång. Det är också det sista vi upplever av ön innan bilfärjan går tillbaka till Malta som – trots att det är en liten ö – framstår som hektisk jämfört med lugnet som råder på Gozo.