Jag ska till Fårö och pensionatet Slow Train. För att kunna göra spännande avstickare väljer jag Lummelundsvägen, väg 149, som går längs Gotlands västkust I Stenkyrka stannar jag till och besöker Carola Edlund och hennes sagolika ateljé/medeltidsbutik. Ett paradis för flickor som vill prova prinsessklänningar. Bara någon kilometer efter finns Ihreviken med sin Karibienliknande strand. På Café Ihre gård serveras god lunch. En mil senare åker jag av mot Häftings Gårdsmejeri i Hangvar. Här görs både krämig fårost och exklusiv tryffel. Tyvärr är vinodlingen Hallshuk stängd när jag passerar och jag får nöja mig med att beundra utsikten som för tankarna till Provence. Därför överraskar inte skylten Creperie Tati ytterligare en mil bort då jag anländer till Fårö. Både pensionatet Slow Train och creperiet ägs av fransyskan Valeriáne Placier från Provence. Slow Train har fått sitt namn efter en Bob Dylanlåt, Valeriánes favoritartist, som också ljuder i bakgrunden. Inredningen är mysig med nersuttna fåtöljer, guldramar och spetsgardiner. Bokhyllorna dignar av klassiker eller lyrik.

Valeriáne har bakat frasiga croissanter fyllda med chevre, vitlök och spenat. Här i matsalen serveras frukosten. Prisnivån på hotellet gör att alla sorters människor hittar hit.

- Om jag tar mer betalt så kommer jag bara får en viss sorts klientel. Jag vill att alla människor ska mötas här. Mitt mål har varit att skapa en atmosfär som påminner om en fransk middag, säger hon.

Under flera år reste Valeriáne runt jorden och letade en plats att slå sig ned. Sommaren 2002 klev hon in på det märkliga Kutens Bensin som ligger intill, och blev kvar. Kutens har länge varit känt som ett udda tillhåll för musikintresserade världen över. För sju år sedan då huset mittemot Kutens blev till salu slog Valeriáne till och pensionatet Slow Train föddes.

En gång om året åker Valeriáne tillbaka till sin barndoms Provence för att hälsa på sin mamma.

- Men jag vill genast hem till Fårö och till Slow Train igen.