Under natten går vi från Atlanten genom Panamakanalen. I ottan har vi bytt världshav! Vi har nått Stilla havet och stävar över Panamagolfen mot regnskogarna nära Colombia. Leif Skog och Håkan Gustavsson, kapten och styrman på m/s National Geographic Explorer, låter ankaret gå.

Vi hämtas av lokala cayucos som Darienskogens invånare byggt av urholkade trädstammar. Några av de tolv gummibåtarna på akterdäck vinschas också ned i vattnet.

Färden uppströms den grunda Mogue-floden måste ske under högvatten. Vi möter en snabb båt med gränsbevakande militärer, vars vänliga uppsyn lugnar oss betydligt mer än deras tunga kulsprutor. Efter en timme genom regnskog och mangrove med papegojor och rosenskedsstorkar hittar vi till byn Emberá, dit inga vägar når. Hyddorna står på styltor mot översvämningar, bär palmtak mot regnen och har öppna sidor för ventilationen.

Hela byn möter oss – män, kvinnor och barn, alla med bara överkroppar som målats enligt traditionen med saften från ett skogsbär. De visar oss sitt fina korghantverk för export till Panama city. Hövdingen spelar för oss på sin skogsflöjt. Några äldre pressar saften ur sockerrör genom att krossa dem mellan två träcylindrar, djungelns juicemangel.

Emberástammens avlägsna by i Darien besöks inte normalt av turister. Privilegiet får vi genom den ovanliga kryssningen, klassad som ”expedition”. Tanken är att vi ska vara upptäcktsresande, inte kryssningsturister, men fortfarande under bekväma och trygga former. Vi lägger till vid pärlor av natur och kultur som en vanlig turistresa aldrig når.

Vi siktar Isla del Coco, Kokosön, 55 mil utanför Costa Rica, en brant och kompakt vulkanklump och en pojkdröm kringspunnen av mystik om -pirater och gömda skatter. Michael Crichton hade ön som förebild för sin bok -Jurassic Park.

Travarna av gummibåtar vinschas åter rutinerat ned i havet. På bottendäck, innanför luckan närmast vattenlinjen, står expeditionsdeltagarna redan klara i sina orange flytvästar för att borda zodiakerna snabbt och effektivt, under befäl av assisterande expeditionsledaren Lisa Lagerström.

Det blir en våt landning på grund av bränningar och långgrund botten, men vi är alltid beredda att landa barfota, med terrängskorna runt nacken. Deltagarna som håller ganska hög medel-ålder vandrar runt i regnskogen på låglandet. Många har varit med förr. Vi tar oss uppför de branta sluttningarna till en typisk molnskog med grenarna draperade av lavar och bromeliarosetter. På vägen upp ser vi hur Kokosöns sällsynta fink letar mat framför våra fötter. Den endemiska arten finns endast på denna ö i hela världen.

Klättringens lön är alltid utsikten. 
Vi blickar ned över bukten och ser Explorer ligga och vänta på oss. Vår flytande ”expeditionsbas” är en vacker och inbjudande syn i den avlägsna naturmiljön, dit bara ett tusental dykfantaster om året hittar. Isla del Coco är berömd för sina spektakulära flockar av hammarhajar.

Efter lunchen snorklar vi bland -hajar och vackra fiskstim. Utgångspunkten är en plattform strax under vattenytan, fastspänd mellan två -zodiaker. På kvällen visar undervattensexperten Kelvin Murray sin video från dagens dyk, och vi hamnar öga mot öga med både hammarhajar och stora bläckfiskar, samtidigt som vi retar aptiten inför middagen med en aperitif som bartendern Bill Traugott från Kentucky rört ihop.

Naturexperterna ger varje kväll en återblick. Magnus Forsberg från västkusten, säker zodiakförare och erfaren fågelskådare och naturvårdare, berättar valjaktens historia. En ornitolog, en marinbiolog, en dykare, en växtekolog och en historiker finns alltid ombord. Därför blir resan en utbildning för deltagarna, inte bara förströelse. Kunskapsförmedling är ett nyckelord för varje resa som gör anspråk på att syssla med ”eko-turism”.

I vattnen mellan Galapagosöarna och Ecuador passerar Explorer latitud 0°. Kung Neptun invaderar fartyget med sina vapendragare och tvingar alla som korsar ekvatorn för första gången till underkastelse och syndernas rening. Vi slipper dock rakning, havsgudens favorit. Charles Darwin på HMS Beagle skrev den 17 februari 1832 att ”vi har korsat ekvatorn och jag har genomgått den obehagliga proceduren att bli rakad”. Noviserna står på knä och ber om nåd, måste kyssa en fisk på munnen och renas 
i ansiktena med grädde från köket. Allt är tack och lov frivilligt.

De mest spännande stoppen är fågelöarna. Isla Ballestas i Peru är en väldig guanoklippa, exploaterad under 150 år men likväl tätt packad med havsfåglar. Våra zodiaker skjuter fart från moderfartyget till dessa livliga kolonier och vi guppar intill klipporna för att komma nära havssulorna, perupelikanerna, inkatärnorna, humboldtpingvinerna, guanoskarvarna. Sjölejonens avundsvärda, kompromisslöst bevakade harem blir en extra krydda.

På Isla Lobos de Tierra kan vi vandra runt bland häckande sulor, vars hanar dansar för honorna med sina komiskt himmelsblå fötter.

Överväldigande är de många mötena på öppet hav. Delfinerna som plötsligt får havet att koka runt fartyget. Knölvalarnas nyfikenhet. Sulorna som i tusental fiskar intill oss genom att störta som spjut i havet, en gigantisk, dödsföraktande hagelskur av levande fågelprojektiler.

Så fortskrider expeditionen. I Peru flyger vi i småplan över Nazca-linjerna, urfolkets märkliga geometriska verk i öknen, och i norra Chile färdas vi genom Atacama-öknen upp till 4 600 meters höjd 
i Anderna. Ett fascinerande topografiskt tvärsnitt från hav till vulkan, allt på en enda dag.

På Juan Fernandezöarna, förebilden för Daniel Defoes historia om Robinson Crusoe, vandrar vi högt upp 
i de prunkande vulkanskogarna och söker efter den endemiska eldkolibrin. John Francis visar platsen för sitt isolerade läger för 15 år sedan, när han levde Robinsonliv under forskningen för National Geographic kring ögruppens pälssälar.

På kvällen har kökschefen 
Mikael Westelius från Gävle anrättat middagen på Juan Fernandez stora hummer, berömd som en av världens mest delikata. Före sängdags i de bekväma hytterna spanar vi från toppdäck in 
i stjärnhimlen, på jakt efter Södra korset.