Det är fredag kväll, solen har just glidit ner bakom Kairos skyline som en jättelik apelsin, och medan mörkret försiktigt sveper sig kring den pulserande metropolen, beger sig Kairoborna ut på broarna över Nilen.
På den vackraste av dem, Kasr al-Nil-bron, är det trängsel på de breda trottoarerna. Familjer i flera generationer slår sig ner för en picknick på stolar av plast. En far och hans son försöker få en drake att flyga högt och några äldre grabbar säljer rosa sockervadd och sött te i glas.
Ingen verkar bekymra sig över det inferno som trafiken intill utgör. Där på de fyra körfälten kämpar bilar och lastbilar för att ta sig fram och de gör det tutande i ett moln av avgaser. Men detta är Kairo, och i en stad med omkring 18 miljoner invånare och bara några få parker – de flesta med entréavgift – är brobesöken ett välkommet och gratis nöje.
Kairo är Afrikas och Mellanösterns största stad. Kaotisk, exotisk, alltid sjudande av liv och full av vänliga människor. Få huvudstäder i världen rymmer så många sevärdheter och om man bara har ett par dagar till förfogande är det viktigt att välja rätt.
Pyramiderna i Giza och den gåtfulla sfinxen är naturligtvis måsten. Likaså är det egyptiska museet i Tahrir Square i centrala Kairo. Det är lite rörigt och förvirrande, men skatter som visas är makalösa, särskilt den unga faraonen Tutankhamuns dödsmask i solitt guld.
För att få ut det mesta av en tur i Kairo, är det en bra idé att ta hjälp av en guide. Företagen Spring tours och Egypten Tours har universitetsutbildade egyptologer och vår guide, Hani, har även studerat engelsk litteratur.
Vi börjar vid Citadellet, som började byggas 1176 som ett försvar mot Korsriddarna. Här ligger en av Kairos vackraste moskéer, Mohammed Ali-moskén, och Hani berättar historien om Mohammed Ali, som i början av 1800-talet bjöd in sina fiender till ett fredsmöte – och lät hugga huvudet av dem.
Från parken Al-Azhar går resan till Den döda staden, som sitt namn till trots myllrar av liv. Här bor cirka 100 000 av de fattigaste invånarna – direkt på gravar och i mausoleum. De överlever på välgörenhet och genom att hålla gravstenarna i skick och att laga mat till begravningar.
Här ska man inte gå omkring ensam när det är mörkt, kriminaliteten är hög, säger vår guide. Samtidigt försäkrar han att det inte är något problem att vara här dagtid och i allmänhet är Kairo en lugn stad med lägre brottslighet än de flesta europeiska huvudstäder. Men – när vi kör in på torget framför al Hussein-moskén i Kairo, blir vi stoppade av poliser som sticker in speglar under vår bil för att söka efter bomber. För ett år sen dödades en ung fransk turist just här då en bomb exploderade.
Inget land i världen är garanterat säkert, inte heller Egypten, men myndigheterna gör stora ansträngningar för att göra särskilt turistområden säkra, eftersom turismen är en av landets största inkomstkällor.
Vi tar oss ombord på en felukka, en traditionell egyptisk segelbåt, och glida ut på Nilen för att se solnedgången. För 70 kr/timme har vi hela båten för oss själva, inklusive Mahmoud vid rodret.
Efter omtumlande Kairo är det balsam för själen att lägga smuts och avgaser bakom sig och åka till kusten och Ain el-Soukhna, en av kairobornas favoritresmål.
Ain el-Soukhna består av en stor industrihamn, men både norr och söder om den ligger det badplatser som pärlor på ett snöre, med allt du kan önska – från spa till 18-håls golfbana. De som reser med Apollo bor i resorterna Mövenpick, Palmera eller Stella di Mare.
Det sistnämnda rymmer tre hotell i rätt anspråkslösa byggnader men med stora, bra rum. Lyxigast är Stella Golf Hotel, precis vid golfbanan. Här möter vi 72-årige fransmannen Henry Jungblut, som bor i Kairo.
– Jag har spelat golf på många banor i världen, och det här är en av de bästa jag vet, säger han efter dagens första fyra hål. Greenen är fantastisk, mer välskött än de flesta banor jag provat i Europa.
– Och så är det aldrig en lång väntan, fyller britten Tony Rawlings i. Man kan lätt hinna med 18 hål på morgonen och sen 18 till efter en god lunch. Precis som man drömmer om när man ska på golfsemester.
De två andra hotellen är Stella di Mare Grand Hotel, alldeles intill Röda havet, och så Stella Sea Club, där danska Bente Ottosen, hennes make och deras två barn checkat in.
– Här är otroligt barnvänligt och stranden är perfekt, säger hon. Att det är 15 minuters promenad ner till stranden gör inte något eftersom det går eldrivna bilar från lobbyn mest hela tiden - och barnen tycker det är kul med de små bilarna.
Det finns gott om aktiviteter på stranden, från snorkling till vattenskidåkning och vindsurfing. Och den som inte vill stanna på stranden kan bli omhändertagen i ett 3 600 kvadratmeter stort Thalasso-spa, med pooler med uppvärmt havsvatten från Röda havet och en lång rad olika sorters massage och skönhetsbehandlingar.
Bland flera à la carte-restauranger testar vi den italienska – som inte imponerar. Däremot får buffén i huvudrestaurangen godkänt. På Stella Grand Hotel är det underligt nog inte möjligt att äta utomhus i den sammetslena, egyptiska natten.
Det är det däremot på Mövenpick Resort, cirka 20 km söderut. Här finns tre restauranger, och en av dem ligger precis vid vattnet. Här på terrassen tillbringar vi på vår sista kväll i Ain el-Soukhna och beställer färsk fisk. Just som servitören kommer med maten får vi syn på några delfiner bara 50 meter ut.
Vi glömmer maten och rusar fram till räcket för att se bättre. Vyn är betagande. Minst 15 delfiner, varav tre honor med barn, underhåller oss.
Vi ler stort när vi sätter oss igen och servitören ler också, trots att han måste ha sett samma reaktion många gånger förr eftersom delfinerna passerar här både morgon och kväll. Han häller upp ölen i höga, immiga glas och säger:
– Välkommen till Egypten.
