”Många är långa och svåra att fånga, många syns inte men finns ändå. Många är gula och fula och gröna och sköna och röda eller blå.”

Beppe Wolgers tidlösa text om okända djur kunde lika gärna vara signatur för Köpenhamns färgstarka cykelkultur. För det är cykeln som totalt dominerar den dagliga stadsbilden. I Köpenhamn är den en självklar maktfaktor och väl integrerad del i den tickande trafikpulsen.

Här hojar man fram året om på allt från designslimmade tävlingscyklar till skönt gungande Christianiamodeller med barnen och hunden i trälådan framför sig.

Besökare kan antingen hyra cyklel eller deponera en dansk tjuga och låna en citycykel. Numera erbjuder också många hotell cyklar. Sedan är det bara att utrusta sig med en bra stadskarta – eller sen cykelguide.

För det finns personlig vägledning för den som söker sådan. Bland annat har Mike Sommerville, mer känd som Bike Mike, fyra rutter på programmet: City Tour, Copenhagen Back Door Tour, Contemporary City Tour och Sunrise Ridazz Tour.

Vi möter honom på en tvärgata till den lilla stadsoasen Örstedsparken, där också nygifta Cameron och Devon från Charlotte i North Carolina, USA har mött upp för en citytur.

– Folks! Välkomna till Köpenhamn, det är höst, molnigt och regn i luften. Och vi ska cykla in i det medeltida Köpenhamn. Vi ser det äldsta torget, kör på den äldsta gatan och sedan ner mot Slottsholmen, varifrån Danmark har styrts under de senaste 600 åren och där mycket av Danmarks historia vilar. Så cyklar vi över till Christianshavn, i mitt tycke Köpenhamns vackraste stadsdel. Vi passerar både världens bästa restaurang och hippieenklaven Christiania, utlovar Bike Mike innan han tar täten på sin limegröna skönhet.

Filosofin är enkel. När vi cyklar är det Köpenhamn som pratar. När vi stannar styr Mike. Han bromsar in vid bronsfontänen på Gammeltorv, Köpenhamns äldsta torg från 1100-talet.

– En av de mest kända danskarna, och jag måste säga att han är min personliga favorit, föddes däruppe på andra våningen år 1813: Søren Kierkegaard, säger Bike Mike och pekar på andra sidan torget.

Det var också just där som denne existentialist och filosof skulle skriva sitt mest kända verk, Antingen – eller, exakt 30 år senare. Inte långt därifrån stannar vi till på Köpenhamns äldsta gata, kullerstensskakiga Magstraede från 1191, innan det är dags för förmiddagens första föreläsning framför Christiansborgs slott där det danska Folketinget håller hov.

Vi har parkerat oss mitt under arkaderna och det amerikanska paret gapar förundrat över alla cyklar, de höga skatterna – och att vi verkligen får komma så nära maktens boningar.

– Det är intressant att höra hur annorlunda ni lever mot oss: om skatterna, om jämlikheten, om den fria skolan och sjukvården, säger Cameron.

Maken fyller i:

– Vi reser för att få känna oss små. Och vi försöker hinna se världen medan vi är unga. Vår bild av er skandinaver är att ni lever bra och balanserade liv, förklarar Devon innan Bike Mike rastlöst rullar på pedalerna.

Vi håller oss kvar på kulturtunga Slottsholmen. Bildhuggaren Bertel Thorvaldsen tillbringade över 40 år i Italien där han bland annat blev professor vid Konstakademien i Rom innan han återvände till Köpenhamn och skänkte alla sina skulpturer och sin unika konstsamling till hemstaden.

1848, fyra år efter hans död, öppnades Thorvaldsens museum – Danmarks första museum.

Vandra runt i salarna bland tecknande konststudenter och njut av antika marmorskulpturer, eller se Wunderland en trappa ner; en aktuell utställning med landskapsmålningar från snöklädda alper till Vesuvius utbrott av tyska romantiker som Caspar David Friedrich.

Har du tur kanske Bertel Thorvaldsen själv tittar upp där under locket, där han ligger begravd på museigården.

Med springbrunn, sköna bänkar och en staty över stans skarpaste (och kanske sorgsnaste) hjärna Søren Kierkegaard gömmer sig Kungliga bibliotekets park mellan Christiansborg och biblioteket.

Här låg skeppen förtöjda under Christian IV:s 1600-tal. I dag seglar skolungarna in med lunchlådor efter att ha blivit fullmatade med information om den danska konstitutionen.

Bibliotekets entré från Christians Brygge har blivit ett av det moderna Köpenhamns kanske mest kända landmärken: Den Sorte Diamant. Den 2 500 kvadratmeter stora fasaden klädd med svart granit från Zimbabwe är förstås en fantastiskt snygg kontrast som annex till det klassicistiska biblioteket.

Motsatserna tycks också samsas på Christianshavn, den gamla kanalklädda staden i staden, där några av Köpenhamns allra dyraste adresser gnuggar rygg med socialkontorets nödbostäder.

Bike Mike är nästan ända framme vid den blåsiga kajkanten. Där huserar Noma, som i somras utsågs till världens bästa restaurang. På Holmen något kvarter norrut blickar arkitekten Henning Larsens världsberömda Operan ut över det kungliga residenset Amalienborgs slott på andra sidan vattnet.

Och bara några gator från Noma ligger Christiania. Skolklasser, pensionärsgrupper, cykelturister – alla vill vi se hur den nästa år 40-årsjubilerande fristaden mår. Kommer detta ursprungligen treåriga sociala experiment att överleva?

– Yes, säger Mike övertygat, annars hade de tvingats slå igen för länge sedan. Samtidigt har gäng tagit kontroll över droghandeln och det har ändrat hela Christiania-andan. Vad man än tycker är det en viktig del av dagens Köpenhamn, fortsätter han innan vi rullar in i ett Christiania långt från söndertjatade Pusher Street.

Smala grusvägar leder ner till vattnet och Christianias äldsta del: små alternativhus med gräs på taken och sol som energikälla, byggda i ett slags hemvävd Bilbo Baggins-arkitektur.

Vi sicksackar oss sakta tillbaka mot Örstedsparken. Mike Sommerville har talat högt och lågt, personligt och spirituellt om Köpenhamns historia, arkitektur och samtid. Men en fråga kvarstår. Varför alla dessa cyklar?

– För att det helt enkelt är det snabbaste sättet att ta sig fram i Köpenhamn, säger Bike Mike och försvinner bort i ett hav av hojar.