Två tunnelbanestationer efter New Yorks största flygplats, JFK, ligger Rockaway beach – USA:s längsta strand i en stad. Den Hawaiiska surflegenden Duke Kahanamoku nyttjade stranden redan på 1920-talet och på 1970-talet sjöng Joe Ramone om stranden inom räckhåll från rockklubben CBGB.

Vi stannar till vid stationen som är döpt efter beach 67 och promenerar några hundra meter tills asfalten byts mot sand. Från vattnet vinkar de nybakade ekonomerna Michael Kololyan och Michael Reinhardt, som slopade en karriär på Wall Street för att lära stadsbor och turister att surfa.

LÄS MER: Surfa i London

– För tio år sedan skulle du aldrig ha tänkt tanken att åka hit som turist. Nu är Rockaway en del av en urban surftrend och tre av stränderna är enbart för surfing, säger Michael Reinhardt.

Den som verkligen vill kan vågsurfa här året runt, men för oss mer väderberoende är det maj till oktober som gäller. Den här fredagsförmiddagen i maj gassar solen och temperaturen har stigit till 25 grader. Trots det behövs våtdräkt. Instruktörerna hjälper oss på med den klaustrofobiska overallen samt sockiplast med kardborreband som är omöjliga att få på utan assistans. Sedan följer en genomgång av säkerhet och teknik. Att med ett enda hopp ta sig från liggande läge till stående kräver övning. På två neonfärgade brädor i sanden repeterar vi hoppet om och om igen.

– Det som är mest fantastiskt med surfingen i New York är att den är så tillgänglig. Du måste inte åka på en lång resa utan kan hinna med Empire State building, shopping och surf på samma resa, säger Reinhardt.

Vi ger oss ut i vattnet. Michael och Michael skjuter våra tjocka brädor över vågorna, medan vi glider fram ovanpå. När vi är tillräckligt långt ut svänger de runt farkosterna, väntar in en passande våg, släpper taget och guidar med ord. Paddla, paddla, upp. Hoppet slutar med ett dopp, men sekunden när jag nästan behärskade brädan ger mersmak: Jag vill lära mig surfa.

– Nästan alla våra elever reagerar likadant. De ler stort och undrar hur snart de kan boka in nästa lektion.

Rockaway beach har på bara ett år blivit en lönsam flykt för kreativa entreprenörer som vill ha en sommar vid stranden. Vid strand 59 ligger exempelvis Boggsville Boatel som är både ett flytande hotell och en konstinstallation. Och strand 96 rymmer Rockaway Taco som blivit mötesplatsen för strandsugna hipsters. Vi testar en taco fylld med vit plattfisk, friterad matbanan och guacamole samt en aqua fresca gjord på vattenmelon och mint. Snabbmaten håller hög nivå och på den lilla innergården serverar ett nystartat bryggeri gratisöl. Det känns som att vara på festival.

Enligt reklamkvinnan Monika Stengert, som har surfbloggen MySeaVitamin, drivs trender i USA av olika subkulturer och de senaste tre åren har urban surfing varit framträdande.

– Det handlar mest om en längtan efter naturen. Stadsbor här har börjat klä sig som boende i norra Kalifornien. Många har börjat surfa, men många dras också till själva estetiken.

I New York syns surfbrädor i alltfler modebutiker, såväl på Manhattan som i Brooklyn. Enligt Monika Stengert är surfhubbar som Saturdays Surf, som driver både kafé och klädmärke, och Pilgrim Surf Supply, som har ett liknande koncept i stadsdelen Williamsburg, ett uttryck för en växande trend med livsstilsbutiker inriktade på surfning.

– Om du inte kan åka till Rockaway varje dag kan du i alla fall hänga på en surfhub i betongdjungeln i en halvtimme och få din dos av kulturen.

På Pilgrim syns inte skrikiga hawaii-tryck och nonchalant punk-estetik från 1990-talets surfvåg , istället är det tydligt att butiksbiträden och kunder äger strykjärn, investerar i kvalitetskläder och lägger tid på att dra upp strumporna.

Ägaren Chris Gentile, som även jobbar inom reklam, ser ut som en stajlad sjöman med sitt grånande skägg, brunbrända ansikte och fläckfria chinos. Han visar runt i butiken, som förutom brädor och våtdräkter rymmer rökelse som luktar tallskog och sexiga hot pants i siden.

– Surfning är en livsstil. Den bästa surfaren är den som har roligast, säger Gentile som surfat sedan han var nio.

In genom dörren kliver tv-kocken Benjamin Sargent, som bland annat kokat skaldjurssoppa till Martha Stewart. Länge drev han surfbaren Hurricane Hopeful i området, men är numera mest känd för att leverera lobster rolls – hummer i korvbröd – till matsnobbar som är villiga att betala nästan vad som helst för delikatessen. Han lämnar butiken med en bräda under armen.

Några dagar senare besöker vi Saturdays Surf i Soho. En fräsande espressomaskin välkomnar och i kaffekön står två män i kavaj och en tjej med märkesväska. Butiken är som en lång korridor som leder ut till en innergård där ett affärsmöte mellan en samling uppklädda män pågår. Fyra våtdräkter är upphängda på gården och i ett hörn står tretton brädor uppradade.

Saturdays Surf har blivit den tydligaste symbolen för stadssurfningen. Klädmärket med samma namn säljs numera i prestigebutiker som Colette i Paris och en hel butik öppnas nyligen i Tokyo. Estetiken är till salu, men enligt ägaren Morgan Collett lockar även den naturnära livsstilen. Den erbjuder en paus från den betungande jobbidentiteten.

– Det spelar ingen roll om du jobbar som kock eller modedesigner. Det vi har gemensamt i vattnet är surfingen.

Men jag har svårt att föreställa mig att de kavajklädda affärsmännen på bakgården eller de trendiga modetjejerna går så långt som att pressa ned sina kroppar i en klaustrofobisk våtdräkt. För dem, precis som för många turister, är det en tillräckligt innehållsrik resa att dricka en latte med Saturdays Surfs logga.

LÄS MER: Här kan du bada i New York

LÄS MER: Australien på ett bräde