Människor har just masat sig upp ur sängen och drar sig så sakteliga längs smala Via Vittorio Emanuele på sin väg mot sandstranden som strategiskt nog ligger mitt i centrum. Samtidigt syns en bondgubbe komma körande med fyrhjulig moppe fullastad av frukter. Det är dagens skörd från landet.

Cefalù med 15 000 invånare är en perfekt plats, så här bortom de mest hysteriska sommarveckorna. Det vilar något lätt bedagat över stan, som är liten och lätthanterlig men så pass stor att invånarna inte tycks helt beroende av turismen – även om vår förträffliga fikongubbe i keps säljer många av sina sötsaker till Cefalùs åtskilliga restauranger.

Orten fanns tidigt utsatt på charterkartan. Fransmännen kom hit redan på 1950-talet sedan följde nordbor och nu lockas åter skandinaverna ner till denna sydliga spets av den europeiska gemenskapen.

Trakten har ett eget litet klimat, med Cefalù liksom inbäddat med massiva berg i ryggen, just bakom piazzan. Åt andra hållet ett öppet hav och horisonten. Temperaturen når sällan under tio grader ens när det är som allra kallast.

Och eftersom havet är grunt här på norra sidan av Sicilien blir det lättare sommarvarmt, en värme som varar långt in på senhösten och får palermobor att på helgerna ta bilen eller tåget de sju milen hit för att bada ända till i mitten av november.

– Vi visste att Cefalù var en semester-ort för italienare och vi hade lust att prova något som inte bara var proppfullt med utländska turister.

Det är vanlig vardagsförmiddag och vi har gått från huvudgatan rakt ner på stranden bortom hyrda solstolar och parasoller. Bland spridda skurar solbadare ligger norrmannen Håkon Skjönberg och läser en pocket medan sambon Mone och niomånadersbabyn Fanny tar en skön siesta på rummet.

Den rågblonda trion från lilla Krokstadelva i södra Norge kom hit för några dagar sedan. Nu tänker de semestra i Syditalien i tre veckor – jämnt fördelade mellan Cefalù, det lite lyxigare Taormina på östkusten och den lilla juvelen Tropea i Kalabrien på andra sidan Messinasundet.

Efter många semesterresor i Frankrike var de nyfikna på något annat och tycks alldeles nyförälskade i Cefalù och i hotellets läge några meter från havet.

– En lägenhet med kök, två sovrum och badrum. Helt greit! tycker den pappaledige fadern och vänder bort blicken från den oändliga horisonten och upp mot hotellet.

Där kommer resten av familjen.

– Här är extremt barnvänligt. Folk är helt enkelt galna i ungar.

Nu viker de först några dagar åt lat sol- och snorklingstillvaro. Sedan blir det nog hyrbil upp till nationalparken i de tidvis snöklädda Madoniebergen med sina vildhästar. Kanske hinner de också med en båtutflykt till Strom-boli, en av de sju eoliska öarna.

Frukost äter de hemma, lunchen på stranden och middagen på restaurang.

– Vi äter gott och billigt och här finns många charmiga delikatess-
butiker med bra urval av ost, vin och öl. Hemma finns bara lågpriskedjornas butiker och istället lägger vi alla pengar på att renovera våra kök, säger Håkon och ruskar på kalufsen.

Vi tar oss till stadens hjärta och ortsbornas gemensamma uterum, Piazza Duomo, där det råder rena rama filmkulisskänslan med högt vajande palmer och sympatisk trängsel vid kaféborden.

Bakgrunden är helt majestätisk med den vackert vitkalkade katedralen som vilar mot den tokbranta bergvägg som är en del av La Rocca, en 270 meter hög klippa som omfamnar Cefalù.

Den lätt överdimensionerade kyrkan från 1100-talet är vida känd på
Sicilien och kanske det mäktigaste monumentet över det normandiska inflytandet på ön. Sicilien är verkligen sin egen mosaik av avtryck från olika kulturer. Kanske är det just det man som besökare förväxlar med tidlöshet och ödesmättnad.

Inne i det väldiga kyrkoskeppet har mängder av människor samlats under marmorvalven. Begravning pågår, av en präst. Efteråt tycks tåget av sörjande som strömmar ut över torget och in på huvudgatan Corso Ruggiero aldrig vilja ta slut. Fast alla går inte och gråter. Yrkesbröderna till den bortgångne defilerar i en sober och oklanderligt nytvättad Alfa Romeo 159.

Plötsligt finns hur mycket plats som helst på piazzan utanför baren och konditoriet La Martorana. Liksom många andra beställer vi in öns specialitet och senaste exportsuccé: cannoli – sicilianarens knapriga ursäkt för ett mellanmål fyllt med ljuvaste ricotta av fårmjölk.

Om någon timme faller mörkret och tunga affärsgardiner klickar igen. Då inträffar också den obligatoriska passeggiatan, när bekanta vandrar runt och samtalar i armkrok; män med kvinnor, kvinnor med kvinnor, män med män, pojkar med flickor.

Vi rör oss längs Via Bordonaro där krogarna ligger tätt. Och de är inte de försynta hål i väggen man först förleds att tro. På Al Porticciolo sitter man på långa bryggor mitt ute bland klipporna mot det svarta havet och äter svärdfisk eller öns stolta pasta eller pizza alla Norma med auberginer och ricotta – uppkallad efter Cataniasonen Vincenzo Bellinis opera.

Nästa morgon följer vi stadsmuren från 400-talet. Högt däruppe ligger La Rocca med ruinerna av ett Dianatempel på toppen. Utsikten från fyren är formidabel.

På väg från denna kompakta tystnad möts vi av franska som strömmar ut genom några fönster, när skolungar på Instituto Provinciale di Cultura e Lingue överröstar varandra. Tillbaka i de gamla fiskekvarteren längs Lungomare ligger strandkrogarna tätt. Fast först lockar Gelateria di Noto med sin sicilianska sorbet och kanelglass.

Efter ett snabbt dopp är Cettina Grancagnolo på väg tillbaka till jobbet i en inredningsbutik några kvarter bort. Ursprungligen från Catania men med en femårig utflykt i Köpenhamn, återvände hon till Sicilien för några år sedan.

– Det här är en välbevarad liten fiskestad med lång historia. Jämför med Taormina som är vacker – och superorganiserad – men det är inte alls samma känsla som här. Fast i augusti är det troppo caotico! säger hon.

I Köpenhamn drev hon en av de enstaka etnochica möbelaffärerna i stadsdelen Frederiksberg. Men klimatet höll på att knäcka henne.
– Jag gillade de ljusa sommarkvällarna. Annars var vädret det stora problemet. Jag drabbades helt enkelt av en depression. Även om det var bättre både ekonomiskt och socialt – och inte minst i bristen på byråkrati – är klimatet en stor del av livet, precis som maten.

Nu badar mamma och dotter dagligen stora delar av året.
– Visst hade vi havet även i Danmark. Men det var svinkallt. Jag hoppade bara i en enda gång på fem år.