Det är tidig morgon och nationalparken Vallée de Mai på ön Praslin har precis öppnat. Vi är här för att vandra innan solen gör dagen för het. Parken, som är uppsatt på FN:s världsarvslista för sin mångfald och rika vegetation, ligger på Praslin – den näst största ön i öriket Seychellerna i Indiska oceanen norr om Madagaskar.

I denna förhistoriska palmskog finns flera goda vandringsleder och vid niotiden på förmiddagen är det sällsamt stilla. Här frodas växter som man inte hittar någon annanstans på jorden. Mest berömd är dubbelnötspalmen Coco de Mer som kan bli närmare 30 meter hög. Palmens karaktäristiska nötter kallas på grund av sitt utseende tvillingnötter, eller kärleksnötter. Oavsett namn kan de väga över 25 kilo. Så det gäller att se upp.

Vegetationen i Vallée de Mai är tät och solljuset får kämpa för att leta sig ner genom blad- och grenverk till marken där vi sakta rör oss längs stigarna. Det är fuktigt och varmt. Ivriga geckoödlor springer framför våra fötter och vi skymtar ”the Black Parrot” – örikets svarta nationalfågel, som trivs bland palmbladen. Det är lätt att bli kvar länge i parken, men vi har mer att upptäcka.

Historien om Seychellerna började för 160 miljoner år sedan när superkontinenten Gondwana började glida från nuvarande Indien och dela upp sig i Afrika, Australien och Sydamerika. Mitt i Indiska oceanen lösgjorde sig en bergskedja vars toppar i dag är Seychellernas 49 granitöar. Tillsammans med runt 70 korallöar, som tillkommit betydligt senare, bildades så småningom ett tropiskt paradis med flera av världens vackraste stränder, djungel, dykvänliga korallrev och ett unikt växt- och djurliv.

I modern tid har denna sällsynta mix utvecklats till ett exklusivt resmål med lyxigt boende för i första hand de med tjocka plånböcker. Men det finns budgetalternativ.

Vi lämnar Vallée de Mai vid lunchtid och trampar med våra hyrcyklar längs den lilla landsvägen runt Praslin. Målet är Acajou Hotel vid den kilometerlånga sandstranden Côte d’Or.

Acajou blir vår bas under vistelsen på Praslin. Här kostar boendet under tusenlappen per natt för två personer, och en trerättersmiddag med öl och vin går på ett par hundralappar.

Francois Bibi, eller ”Baba” som han allmänt kallas, driver Octopus diving center vid Anse Volbert – det äldsta dykcentret på ön. Han tar oss med, som de enda dykturisterna denna eftermiddag, på ett sagolikt dyk ute vid Coral garden, där vi har turen att få skåda haj, muränor, papegojfisk och havssköldpaddor i mängder. Plus en ståtlig stingrocka som vi respektfullt följer på avstånd.

Följande morgon tar vi färjan till La Digue, den fjärde största ön i arkipelagen – och kanske den allra vackraste. På La Digue råder ett tillbakalutat lugn med flera trevliga gästhus, fuktig djungel och fantastiska stränder. Här finns visserligen en och annan bil, men i första hand trampar man sig fram längs dammiga vägar.

I den lilla hamnen möts vi av cykeluthyrare och unga män som erbjuder skjuts med traditionella kärror dragna av oxar. Vi väljer dock varsin mountainbike och ger oss iväg längs den lilla vägen till öns största sevärdhet – Anse Source Dargent. Den är världens mest fotograferade strandremsa, känd för sin oemotståndliga skönhet. Ändå är stranden befriad från påträngande kommers och trängsel.

Vi klättrar upp på strandens karakteristiska granitklippor och njuter av utsikten. När vi sedan tar en simtur får vi sällskap av två stora havssköldpaddor, som nyfiket rör sig nära vattenbrynet och då och då tittar upp för att andas. Den lilla strandrestaurangen, ett stenkast från vattnet, serverar kreolsk buffé och vi sitter länge och njuter av grillad red snapper, bläckfisksallad och kycklinggryta med chilipeppar – nersköljt med det lokala lagerölet Seybrew. Inte underligt att vi nästan missar färjan tillbaka.

BILDSPECIAL: Följ med till paradisstränderna på Seychellerna

LÄS MER: Här finns världens finaste stränder