På engelska kallas fenomenet staycation, och trenden är helt klart internationell. Nu är det dags att upptäcka sitt närområde – på alla tänkbara sätt.

The Guardian har skapat en Flickr-grupp kallad Summer staycation 2009, där läsare inbjuds dela med sig av sina hemma- semesterbilder. Vogues nätupplaga Style.com tipsar lyxhungrande resefetischister om att köpa ett D.Porthault-badlakan för cirka 3700 kronor och bre ut på sin grusiga bakgård – dyrt kan tyckas, men ändå billigare än en natt på Hôtel du Cap, resonerar artikelförfattaren. Även i Sverige förväntas många söka sig till närmare badstränder när plånboken är tunnare.

Men en hemestertrend behöver inte vara av ondo – kanske kan den hjälpa till att rätta till en obalans där långväga resmål hamnat alltför mycket i fokus. Lena Eskilsson, docent i idéhistoria vid Umeå universitet, har forskat mycket kring fritid och semester och menar att vi ofta missar upplevelser i vår omedelbara närhet i vår ständiga längtan någon annanstans.

– Att resa långt bort är hög status, en status som underblåses av en reseindustri som lockar med exotiska resmål i fjärran länder, säger Lena Eskilsson. Den egna hembygden, som inte marknadsförs lika hårt, känns trist och ospännande – med resultatet att man inte ger den en chans, och ofta känner till den ganska dåligt.

Nog kan man tycka att det är ironiskt att tyskar, amerikaner, italienare och japaner åker hit för att uppleva allt från historiska fästningar till vandrarhem i skärgården, och kanske utforskar vårt landskap närmare än vad vi någonsin gör, medan vi åker till deras länder och gör samma sak. Särskilt med tanke på att en av semesterns grundtankar var just att lära känna sitt kulturarv.

– När semestern blev lagstadgad 1938 var tanken att man skulle använda den till ett bildande friluftsliv – man skulle vandra, förkovra sig i sin hembygd och övernatta på vandrarhem. Turistföreningen hade ett motto som löd Känn ditt land! Att åka långt iväg på semestern är en ganska ny tanke som föddes med charterturismens genombrott på 60-talet, säger Lena Eskilsson.

Peter Smirnakos är chefredaktör på tidningen Res och är av åsikten att allt resande är bra – det långväga resandet menar han är oumbärligt för att fördjupa förståelsen för andra kulturer. Men samtidigt kan han hålla med om att en fokusering på fjärran resmål gjort att vi ibland missar det vi har framför näsan:

– Jag tycker att museer, slott och båtlinjer borde bli bättre på att marknadföra sig till stockholmarna själva, säger Peter Smirnakos. Tragiskt nog tror jag det behövs, annars riskerar de att dränkas i bruset – man kan inte hålla koll på allt.

För att göra turistinformationen lättillgänglig för Stockholms besökare har Stockholm tourist centre tagit fram en virtuell turistbyrå. Stockholmspanelen, en interaktiv informationsstation, finns idag på runt 300 platser i Stockholm som Arlanda, Centralstationen och flera hotell. Men enligt Stefan Petterson, turistbyråchef på Stockholm tourist centre, är det ingenting som hindrar att Stockholmarna själva tar del av informationen, eller besöker den fysiska turistbyrån:

– Rynkar man på näsan åt det som anses turistigt riskerar man att gå miste om fantastiska upplevelser. Jag rekommenderar alla stockholmare att bege sig till Vasamuseets kaj och ta en segeltur i skärgården över dagen med den tremastade skonaren Vega, en nyrenoverad hundraåring. Samt ta en guidad båtsigthseeing under Stockholms broar – man upptäcker en ny stad.