På parkeringen utanför klubben Funky Villa på Thong Lor Soi 10 står den ena Lamborghinin, Porschen och Ferrarin på rad efter den andra.
Inne på den enorma storstilade klubben lyser västerlänningar med sin frånvaro. Doften av dyrbar parfym kittlar näsan och trots att det spelas tung thai-pop är publiken välfriserad, med blekt hy och minutiös styling.
Hit kommer Bangkoks unga rika liksom de som gärna frotterar sig med dem. Trumhinnorna vibrerar av den öronbedövande musiken.
Det finns många hippa adresser i området. Coola klubben Muse, med utstuderad inredning, sköna beige skinnsoffor och stans säkraste bartenders är ett av de mer sofistikerade ställena. Även här är fullt med unga, snygga och partyglada.
SvDs fotograf Jonas Gratzer har i dryga två år haft Bangkok som sin bas. Han sitter vid baren, läppjar på en whisky medan han småpratar med bartendern på thailändska. Han liknar kärleken till staden med ett rus.
–Det är så galet, så kaotiskt. Allt finns här. Det känns som att man är i världens mitt, på en jättefest som aldrig tar slut. Men det är dyrt och varmt – man behöver en luftkonditionerad, ren och fräsch lägenhet med alla faciliteter.
Den största skillnaden mot Sverige är hövligheten, anser Jonas. I Bangkok är folk trevliga och vänligt inställda till varandra. Den största nackdelen är fattigdomen och den enorma klassuppdelningen. Den tar ett tag att vänja sig vid.
Aey Piyamas sitter bredvid och nickar instämmande. Hon är Bangkokbo in i själen och uppvuxen mitt på Sukhumvit Road ett stenkast bort. Aey pluggar till fotograf och berättar att den yngre generationen är trött på de äldres förlegade traditionella värderingar.
–Folk börjar tjäna mer pengar och fler och fler kan utbilda sig. I och med det börjar den stränga klassuppdelningen luckras upp. Men här inne på klubbarna runt Thong Lor är det nästan uteslutande medelklass som festar. Det är pengar, märken och yta som gäller, säger hon.
För några månader sedan demonstrerade hon och några vänner vid Lumpini Park. De protesterade mot att en berömd traditionell dockteater lades ner för att ge plats åt ännu ett köpcentrum.
–Betongen kryper närmare kulturen och äter upp allt. Jag vill inte dö i ett köpcentrum! utbrister hon.
Än finns dock annat än köpcentrum kvar. Många konstgallerier och andra mötesplatser huserar kring de stora universiteten, som Bangkok Art and Culture Center.
Men ikväll får kulturen vänta, nu gäller barrunda. Vi lämnar Muse, kliver ut på gatan – och in i ångbastun. Temperaturskillnaden blir extra påtaglig då man barhoppar runt Bangkok och rör sig mellan 35 gradigt fukthelvete utomhus till 22-gradig luftkonditionerad iskyla inomhus.
En taxi tar oss till stadsdelen Banglamphu. Det är här backpackergatan Khao San Road är belägen. Byggnaderna runtom är lägre, gatorna smalare och omgivningen ruffigare.
Från att ha varit ett slitet område och tjänat som en fest- och övernattningsplats för resenärer från hela världen har kvarteren fått en alternativstämpel. Mycket tack vare gatan Phra Athit och Samsen Road. Det är här man finner den coolaste jazzen, vemodigaste bluesen och tyngsta ska-musiken. Fortfarande kan man snubbla in i gäng av festande engelsmän med nygjorda tatueringar, slitna flipflops och utvidgade pupiller, men de håller mest till på själva på Khao San.
På den minimala baren Jazz Happens framför en ung sångerska Minnie Ripertons Loving You. Det skålas i rödvin och diskuteras lågmält, men de flesta runt de få borden lyssnar koncentrerat. Det är den entusiastiske musikläraren Nu Vudthivichai som tillsammans med andra lärare och studenter har öppnat baren.
–Det är härliga människor här! Vi kommer alla från Silpakhorn universitets musikfakultet. Vi samlade in pengar tillsammans för att ha någonstans att vara, berättar han.
Morgonen efter och lunchdags vid Soi Rangnam. Den svaga solen lyser ansträngt bakom den tunga smogen.
Gatan skulle kunna ligga i Europa. Förutom gröna träd kantas den av myllrande barer, kaféer och restauranger.
Många adresser i Bangkok är okända även för stans taxichaufförer – men alla känner till Soi Rangnam. Anledningen är enkel: här finns stans bästa mat från Isaan-provinsen i nordöstra Thailand.
Det är alltså hit många taxichaffisar vallfärdar för frukostsoppa eller laab (en Isaan-rätt på vanligtvis hackat kött med kryddor) till lunch. Än är det lugnt, trafiken har ännu inte fått upp frenesin och den fuktiga värmen har ännu inte blivit outhärdlig. Detta är Jonas Gratzers hemmakvarter. Han visar runt och hälsar på bekanta på sina stammishak.
Ett par skytrain-stationer bort ligger berömda Siam Square. Där, runt de enorma varuhusen, finns kvarter med små restauranger, designbutiker och annorlunda fynd.
Poo, som hon kallas, har varit del av Bangkoks modeelit och jobbat som stylist för de stora magasinen. Hon är självlärd designer och började inom klädbranschen som 14-åring. Poo har haft en egen liten butik inne på Chatuchak-marknaden, men för ett år sedan gav hon bort sina ägodelar, sålde lägenheten, gav upp butiken och flyttade till en liten hydda i Krabi-provinsen.
–Stan äter upp en. Man orkar inte med det till slut och jag längtade till naturen, till det jordnära, säger hon.
För den som vill se ett annat Bangkok tipsar hon att ta en motorcykeltaxi till den nya secondhandmarknaden Roi Fai i närheten av Chatuchak.
Där finns de mest udda prylarna. Men för den sakens skull ska man inte hoppa över Chatuchakmarknaden med över 6000 stånd. Den är som Bangkok, säger hon – enorm, svårgreppbar, kaotisk och härligt berusande.
