Ett stenkast från huvudterminalen på Frankfurt flygplats ligger Lufthansas personalcenter. Här träffar vi svenska Michael Winter dryga tre timmar innan flight LH 630 ska ta oss till Dubai. Han är purser, ett jobb som han menar att många har en felaktig bild av.

– Många tycker det verkar glamoröst, samtidigt som man kan få höra att vi bara serverar kaffe på hög höjd. Men när jag berättar att pursern är kabinchef och att det är som att driva ett litet företag, så får de oftast en annan bild, förklarar han på mjuk skånska.

Som purser är Michael Winter inte bara ansvarig för kabinpersonalen och de ibland uppemot 400 passagerarna – han ska framförallt se till att allt flyter som det ska ombord. Vara en problemlösare.

Kl 12.15 Incheckning

Michael Winter loggar in på en dator. Precis som passagerarna måste även personalen checka in och visa att de är på plats. Att komma försent är inget alternativ – flyget väntar inte. Michael börjar med att kontrollera besättningen – vilka språk kan de? Hur många är utbildade på första klass? Han konstaterar snabbt att han inte känner någon, vilket inte är ovanligt. Av Lufthansas 16 000 kabinanställda är det 10 000 som har Frankfurt som bas, och eftersom alla har individuella scheman händer det inte så ofta att man jobbar med samma person två gånger.

Flighten är överbokad. I ekonomiklass med 15 personer. Michael Winter konstaterar rutinerat att tio av dem säkert inte kommer och resten, framförallt de med senatorstatus i Lufthansas bonusprogram, uppgraderas till businessklass där det finns 25 tomma säten.

Kl 13.15 Briefingrum 1

– Du står ensam i köket. In kommer en äldre dam och säger att hon mår illa och plötsligt faller hon ihop. Vad gör du?

Michael Winter tecknar ett möjligt scenario på perfekt tyska – han har bott i Tyskland från och till i 20 år. Det är säkerhetsgenomgång och tretton händer åker upp i luften. Flygvärdinnorna är välsminkade och bär hattar. De få männen har kostym. Piloterna kommer in och drar flygrutten. Det märks i luften att ingen känner varandra, men Michael avslutar genomgången med ett litet tal om samarbete och hur viktigt det är att man hjälps åt. Sedan bär det av till säkerhetskontrollen.

Kl 14.10 LH 630

Det är bara fem minuter kvar till passagerarna ska släppas ombord och underhållningssystemet fungerar inte. Tekniker tillkallas. Ingenting hjälper. Minuterna tickar fram och Michael konstaterar mellan alla telefonsamtal att det inte är någon fara, man kan göra säkerhetsgenomgången manuellt, men att det inte är kul att förklara för passagerarna att de måste flyga sex timmar utan musik och film. Till slut startar man om hela systemet och håller tummarna.

En av de sista passagerarna är en välklädd affärskvinna som inte vill stänga av telefonen. Hon försöker förgäves nå sin chef i Abu Dhabi för att förklara att hon blivit ombokad till Dubai-flighten, och att han måste hämta henne. Michael Winter säger att man ska göra sitt bästa för att hjälpa henne under resans gång och får en misstroende blick till svar.

Kl. 15.00

Fem minuter efter avgångstid och kapten förklarar att det är kö på landningsbanan på grund av dimma. Vi kommer att få vänta 40 minuter på plattan.

Kl 16.10

Äntligen i luften. De första drinkvagnarna rullar förbi och entertainmentsystemet fungerar.

Michael Winter har personligen varit runt och hälsat på alla i första klass, liksom de passagerare med högst status i bonusprogrammet. På långa listor kan han se vilka ombord som flyger mest och som alltså är kunder att ta extra väl hand om. Men det hjälper inte alltid att vara en bra kund. En upprörd man kommer fram och viftar med sitt Frequent traveller-kort. Han har säte i Ekonomi men är missnöjd och vill bli uppgraderad. Michael förklarar tålmodigt att han är ledsen men att det sitter 240 personer till där bak som gärna skulle vilja sitta framför skynket.

Är det inte jobbigt att säga nej till alla som vill bli uppgraderade?

– Inte alls, det ingår i jobbet. Det jag inte förstår är hur man tror att man ska kunna betala för en sak och sen få en dyrare. Jag går ju inte in på H&M och köper en kostym och blir sur för att jag inte får en från Gucci, säger Michael samtidigt som personalen runt omkring börjar förbereda middagen.

Det är viktigt att servicen drar igång så fort som möjligt, så att de som vill kan sova eller se en film utan att bli störda.

Michael säger att han älskar sitt jobb. Han har en examen i internationell ekonomi från Lunds universitet, men skulle aldrig kunna tänka sig att arbeta på ett vanligt kontor igen.

– Jag gillar att jag omedelbart ser resultatet av vad vi presterat under en flight. Det är ständiga utmaningar och svåra situationer ombord.

Kl 17.35

Middagen är avklarad och även personalen har hunnit äta. Ett par flygvärdinnor sitter i ett hörn och läser. Rasterna tas efter ett noggrant schema och för den som vill finns det britsar längst bak i planet att vila på. En stund i alla fall. Om någon timme är det dags att börja förbereda kvällsmaten.

Kl 20.45

Vi börjar närma oss Dubais kust. Från högtalarna berättar kapten att det är 20 grader varmt.

Michael Winter går fram till den stressade affärskvinnan och säger att man fått tag i hennes chef och att han ordnat transport från Dubai. Hon skiner upp och tackar så hemskt mycket för hjälpen. Efteråt förklarar Michael att det är just sådana tillfällen som gör hans jobb så roligt.

– Vi får så mycket tacksamhet när vi lyckas med det där lilla extra. Och sen är det ju lite lyxigt.

Imorgon har de dagen ledigt. Kl 23.00 är det samling för att åka till flygplatsen, och en ny säkerhetsgenomgång.