Den här dagen är inget sig likt i dammiga Bowen. Jordbrukarstaden halvvägs mellan Brisbane och Cape York på Queenslands långa kust har förvandlats till ett svunnet Darwin under inspelningen av Baz Luhrmanns film Australia, den storfilm som har premiär i Sverige nu på juldagen.

Det är fullsatt på puben Grand view hotel. Folk flockas för att få en skymt av Nicole Kidman. Hon är en av de 400 i filmtroppen och det är julafton för butiker, mackar och matställen. Det ironiska, helsvarta vykortet med texten Bowen by night är tillfälligt inaktuellt.

Hit till Queensland reser både turister och filmbolag som söker exotiska miljöer. Här finns regnskog, öken, turistorter, storstaden Brisbane, paradisöar och inte minst Stora barriär-revet.

Detta i en glesbygd med knappt fyra miljoner invånare på en yta nästan fyra gånger Sveriges. En planerad storkommun i delstaten skulle bli större än England men med bara 3 240 invånare.

Regissören Baz Luhrmann har också gjort australiska turistbyråns nya reklamfilmer. Det förra temat, Where the bloody hell are you?, byts nu mot ett mjukare Come walkabout. Urbefolkningen får representera landets kultur och mystik i skepnad av en svart Tingeling som lockar oss till The Outback.

Romantiseringen skorrar, de vitas ankomst på 1700-talet blev på många sätt en katastrof för aboriginerna.

Men Australiens väldiga delstat i nordost vill lämna redneckstämpeln och satsar på framåtblickande och spännvidden i attraktionerna. Det finns mycket mellan nöjeslivet på the Gold Coast söder om Brisbane och vildmarken långt i norr på halvön Cape York.

Genom delstaten löper Bruce Highway, ofta i ett grönt hav av sockerrör. I slutet av 1800-talet var det män från Söderhavets öar som slavade i hettan på ”Kwinsalas” fält. I dag är det framtidens biobränsle, även om vissa odlare byter till bananer.

Att det höga sockerröret egentligen är ett gräs förvånar inte. Djur- och växtlivet är så annorlunda jämfört med vad man är van vid. Här finns träd med 20 centimeter långa barr, andra med gigantiska löv, här finns så kallade flygande hundar, fåglar som gapskrattar och koalor som rör sig likt fyllon med sävlig precision. Minikänguruer, halvtama vallabyer, samlas kring campingplatserna.

Men vissa djur klappar man inte. Queensland har giftormar, krokodiler, hajar, brännande koraller, stenfisk, stingrockor och giftiga snäckor, spindlar och paddor.

Och så är det brännmaneterna. Mellan oktober och mars badar man helst bakom skyddsnät. Kubmaneterna är livsfarliga, liksom den lömskt oansenliga irukandji. Den är liten som ett hallon och nästan osynlig i vattnet, men kan ge offret dödligt högt blodtryck.

För den grovyxade Mick Tabone uppe i Innisfail är den dödliga faunan vardagsmat. På sin krokodilfarm har han mängder av stora saltvattens-krokodiler och alligatorer. Deras tidlösa orörlighet förbyts i blixtsnabba utfall för att sluka hönsen som skötarna kastar till dem.

De tusentals småkrokodilerna i inomhusbassängerna ska småningom bli väskor, skor, skärp och plånböcker. Favoriten är 65-årige Gregory, en 1  200--kilos, fem och en halv meter lång saltvattenskrokodil med skottskador från tiden i frihet då han dödade över 50 kor.

– Vill du äta ett par svenskjävlar, Gregory?! vrålar Mick och öppnar grinden till monstret.

Situationen är aningen bisarr. Mick bankar krokodilen på nosen med en räfsa för att få honom att gapa. Musklerna som öppnar käftarna är svaga, men Gregory biter med ett tryck på två ton per kvadratcentimeter. Han kan döda Mick på ett ögonblick, men husse sätter sig på bestens rygg med några svinaktiga skämt om hur mycket han har mellan benen.

Det är en del av tropikerna: det blir liksom mer av allt, en värld av överdrifter.

Söderut, vid Stenbockens vändkrets, ligger köttstaden Rockhampton. Nära Fitzroyfloden står en byst av stadens son, tennisgiganten Rod ”the Rocket” Laver, och strax intill äter vi barramundi på restaurang Rock Salt. Ägaren Bill Lewis tänkte egentligen bli bonde.

– Men det slutade regna för tio år sedan, säger han. Och det har blivit för dyrt att pumpa vatten från floden.

Torkan drabbar också Ohio station, en ranch miltals inåt land längs Capricorn Highway. Vändkretsvägen är -sövande rak, tom och solstekt. Enstaka långtradarfik, skyltar som Rest or 
R.I.P – Vila, eller vila i frid”

På Ohio-ranchen är mobilen stendöd. Boskapen råmar, vinden viskar i torrgräset. Förvaltaren Mark Howards arbetar tolv timmar om dagen, till häst eller på fyrhjuling och tillsammans med en flock listiga vallhundar.

– Vi minskar antalet djur för varje år på grund av torkan, säger han. Fördelen är att vi har måst bli mer omsorgsfulla om djuren.

Livet här är kärvt men fritt. Kontrasten mot exempelvis mondäna Noosa Heads söderut är bråddjup. Där kan man sitta på avspända Café le Monde nära stranden från frukost till långt in på kvällen, från kaffe och nybakade croissanter till pinfärska fiskar och skaldjur.

Och Queensland har ju ett gigantiskt fisk- och skaldjursskafferi. Great Barrier Reef Marine Park består av nära 3 000 separata rev och 300 korallöar, en labyrint med en svindlande artrikedom som följer kusten i 200 mil. Men liksom inlandets torka misstänks bero på klimatförändringarna, så hotar de också detta underverk om vattnet blir för varmt.

Cairns i norr är den stora porten till Revet och består i huvudsak av vandrarhem, hotell, pubar, krogar, karaokebarer, souvenirbutiker och resebyråer.

Dyk- och snorkellokalerna ligger långt från fastlandet. Vid somliga finns stora pontoner förankrade likt konstgjorda öar. Inget land i sikte, den ödsliga vattenslätten är tom i alla väderstreck, men under ytan öppnar sig ett myllrande fantasilandskap av korall.

Stora stim av skimrande småfisk, läppmusslor och papegojfisk och clownfisk och kirurgfisk och mängder av varelser man aldrig förr har sett.

Det är något högtidligt och hisnande över att få uppleva detta, att en stund få vara gäst i en annan värld.