Beläget bara någon mil utanför Irans sydkust och med frestande närhet till Dubai breder den karga och platta ön Kish ut sig. Trots sin storlek, ungefär en fjärdedel av Teneriffa, spelade ön en central roll under medeltiden som en av arabvärldens främsta handelsplatser. Av de skepp som en gång ankrade runt ön är spåren få, om ens några.
I stället har Kish förvandlats till persernas eget semesterparadis. Allra märkligast för oss nordbor är kanske det plåtskjul som löper både längs stranden och ut i vattnet på nordsidan av Kish. Här kommer bara hälften av alla Kishturister in – bredvid vaktkuren finns en stor vit skylt som deklarerar att ej män – ej heller pojkar över två år – är välkomna.

Det här är kvinnornas hittills enda sandstrand på Kish; en plats fylld av duschar, solstolar och lockande vatten, men allra viktigast är detta stranden där kvinnorna kan bli kvitt slöjan och den rockliknande manteaun och i stället klä sig i bikini. I Iran gäller ju strikta klädregler för kvinnor – oavsett turist eller inte – och det är något som inte ens den mest utmanande och frispråkiga vågar tumma på i allt för hög grad.
Men på stränderna råder alltså undantag och för att turisterna ska kunna njuta av semestern på bästa sätt, utan att bryta mot de religiösa reglerna, är det könsuppdelning som råder. Kvinnorna har sin strand, männen alla andra.

För utländska turister finns det dock ett undantag som gör att ön Kish trots allt blir en lockande solsemester även för par.
För några år sedan valde de lokala myndigheterna att öppna en särskild strand för utlänningar. Där får såväl kvinnor som män vistas iklädda badkläder. Men för att du ska få tillgång dit krävs det först att du tar dig till öns turistkontor och får ett intyg på att du faktiskt är utlänning. Lite formalia med andra ord.

Med byråkratin avslutad är Kish en pärla. De senaste åren har ön fått ett rejält uppsving. Här råder nybyggaranda med hotell, restauranger och gallerior som växer upp som svampar i öns enda stad. En av de byggnader som tilldrar sig mest uppmärksamhet är hotell Darius – ägt av magnaten Hossein Sabat och utformat som en mindre kopia av det världsberömda Persepolis. Där finns till och med en delfinpool. Arkitekten är Mohammad Alavi som ger mig en privat rundvisning:
– Bor du på Kish i en vecka glömmer du det inte. Så enkelt är det, säger han och han har alldeles rätt.
Det handlar inte bara om de imponerande byggnaderna och det turkosblå vattnet, utan dessutom om själva stämningen på ön. Här finns cirka 16 500 invånare som ständigt tycks vilja dig väl.

Att till exempel bli bjuden på att röka vattenpipa eller en kopp te är ganska vanligt – men tacka i så fall först nej och bara på upprepad förfrågan ja, för sådan är etiketten.
Taroof, som det kallas, är en del av artigheten och syftet är att fattiga ska kunna jämställas med rika – den fattige ska kunna dra sig ur sitt erbjudande med hedern i behåll om han inte anser sig ha råd. Med detta i beaktanke är det fritt fram att ta del av den iranska gästvänligheten.

Att ta sig till Kish är relativt smidigt. Flyg från Arlanda måste visserligen följas av en mellanlandning i exempelvis Teheran eller Dubai, men det bästa av allt är att du slipper visumkrav. Sedan några år kan utländska turister besöka ön visumfritt under två veckor. Å andra sidan begränsas upplevelsen bara till Kish – en båtresa in till fastlandet är inte möjlig.
På Kish finns det mesta som du behöver och det är dessutom billigt. För den köpsugne finns de stora galleriorna som är fyllda med skattefria varor. Det finns elektronik att fynda, men också en hel del klädkopior.
Dessutom kryllar det av bra restauranger. Middagen avnjutes runt klockan elva på kvällen då affärerna börjat räkna sina dagskassor. En riktigt mättande och god portion kebab med ris är i det närmaste standard och kostar 60 kronor. För den som är ute efter något särskilt är tipset Amoo Akbar, en fiskrestaurang som erbjuder säsongens läckerheter.
Men – här kommer ett negativt inslag för de flesta västeuropéer – att avnjuta maten med vin eller öl är omöjligt. Alkohol är förbjudet och i stället fylls dricksglasen med läsk eller alkoholfri öl och cider.

Detta, samt det faktum att dans med motsatt kön inte är tillåtet, får förstås konsekvenser för nattlivet. Där en kväll på en grekisk semesterö kan sluta med en blöt fest, tar sig det nattliga livet på Kish andra former. Här vandrar människorna på stranden och tisslar och tasslar men håller enligt lagen aldrig i hand eller kysser varandra.
Typiskt samlas man vid kaféet Hafeziyeh för en vattenpipa medan sjöbrisen svalkar eller så roar man sig med go-kart- och bowlingtävlingar. Dessförinnan har man kanske avnjutit solnedgången vid öns något udda landmärke: ett grekiskt fraktfartyg som strandade i mitten på 1960-talet.