Annons
X
Annons
X

Renässans för Olof Palme

Alla talar om Olof Palme, nästan ingen talar om Palmes politik. Men 25 år efter mordet finns det vissa tecken på en Palmerenässans i den krisande socialdemokratin.

ANALYS | S-KRISEN OCH PALME

För vissa är han en ikon, men som praktisk politisk förebild är Olof Palme märkvärdigt osynlig även inom det egna partiet. Sveriges mest karismatiske politiker, den svenska politikens första världsstjärna, mannen som ledde socialdemokratin under dess senaste verkliga glansdagar.

I riksdagens kammare har Palmes namn nämnts tre gånger det här riksdagsåret. Det är lika ofta, eller sällan, som företrädaren Tage Erlander och efterträdaren Ingvar Carlsson. Socialdemokraternas senaste statsminister Göran Person har nämnts nio gånger.

Ändå dominerade Olof Palme svensk politik under en av dess mest intensiva, reformtäta och konfliktfyllda perioder, från 60-talet fram till mordet 1986. Det var då mycket av det moderna Sverige växte fram. Den offentliga sektorn växte, skatterna steg, föräldraförsäkringen infördes, barnomsorgen byggdes ut.

Annons
X

Men ända sedan mordet för 25 år sedan har politikern Palme befunnit sig i skuggan av mordoffret. I viss mån har Olof Palmes politiska gärning också skymts av den egna stora personligheten och historien.

Det är inte konstigt för berättelsen om Palme är oupphörligt fascinerande. Han var överklasspojken som blev klasskämpe, svensken som blev hatad i USA och älskad i tredje världen, antikommunisten som umgicks med Fidel Castro, arbetarledaren som lyfte fram jämställdhetsfrågor, rekordårspolitikern som fick se ekonomin svika.

Och den briljante reorikern och provokatören som retade upp borgerligheten, men samarbetade över blockgränsen.

Det är kanske obekvämt för Socialdemokraterna att 25-årsminnet av Palmedordet sammanfaller med partiets kris och utdragna sökande efter en ny partiledare. ”Palmeindex” är nämligen försvinnande lågt på nästan alla de otaliga partiledarkandidater som har passerat revy under de senaste månaderna.

Men krisen efter höstens nedgörande valresultat kan ändå innebära en sorts renässans för Palmes tid och gärning. Olof Palme nämns inte uttryckligen som förebild i kriskommissionens 118-sidiga rapport som presenterades förra veckan.

Men mycket av resonemangen doftar Palme, som den här hyllningen av partiets utrikespolitik: ”Ställningstaganden mot apartheid och Vietnamkriget, alliansfriheten, den ambitiösa biståndspolitiken, kampen mot kolonialt förtryck i Afrika och Sydostasien”.

Kriskommissionen, som har letts av ganska unga socialdemokrater, beskriver också de senaste två, och oftast tre, decennierna som problematiska ur partiets synpunkt.

Politikens och demokratins inflytande har minskat, de ekonomiska klyftorna har ökat, arbetslösheten har stigit. Nyliberala tankemönster, som också trängt in i socialdemokratin, har försämrat den offentliga sektorn.

Och den som backar bandet ungefär tre decennier hamnar i Olof Palmes tid. En tid då socialdemokratin var ett bättre parti än i dag, enligt de unga ledamöterna i kriskommissionen.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X