Annons
X
Annons
X

Religiösa krafter fruktar ett västvänligt Iran

Under tio timmar på fredagen erbjuds 55 miljoner iranier att gå och rösta på i förväg godkända kandidater till ett nytt parlament. Valdeltagandet väntas bli högt, och många hoppas att regimen nu ska kunna få den usla ekonomin på rätt köl igen. Men den religiösa ledningen försöker samtidigt behålla alla delar av Irans regering strikt konservativa.

Irans många ansikten
Efter kärnvapenavtalet har mer konservativa och religiösa krafter i Iran uttryckt oro för västvänliga vindar.

Efter kärnvapenavtalet har mer konservativa och religiösa krafter i Iran uttryckt oro för västvänliga vindar. Foto: Vahid Salemi /AP

Det tros bara finnas ett hundratal reformvänliga och mitten-kandidater kvar bland de 6 000 som ställer upp till val för 290 platser i parlamentet. Dessutom ska nya religiösa teologer väljas till den grupp som ska utse nästa ledare efter Ayatollah Ali Khamenei. Mer än hälften av de som anmälde sig har redan blivit diskvalificerade av det särskilda religiösa råd som plockar bort de kandidater som misstänks kunna vara något annat än helt lojala med den högste ledaren.

Efter kärnvapenavtalet har mer konservativa och religiösa krafter i Iran uttryckt oro för att iranier nu ska tro att det är en alltför västvänlig era på gång, och därmed få idéer om att ta sig för många friheter. Ett flertal aktivister och journalister har därför gripits bara den senaste veckan, för att i förväg markera mot eventuella protester kring valet.

Valkampanjen sker i stället till stor del på nätet, där listor på namn skickas runt.

Annons
X

På torsdagen sade flera iranier i Teheran att de varken hade bestämt sig hur de skulle rösta – eller om de överhuvudtaget skulle rösta. Men de pekade på en gemensam sak som de bryr sig betydligt mer om än att sanktionerna just har upphävts.

Mohammed Ali hackar skulpturer ur saltblock som hämtats från gränsen till Turkmenistan. Foto: Arash Khamooshi

Mohammad Arbar, som är 44 år, säger det rakt ut: allt han bryr sig om är att ekonomin ska ta fart igen. Han tillverkar metallstaket för fönster och dörrar, men jämfört med bara för två år sedan lyckas han numera knappt sälja några. Här i södra delen av Teheran har folk inte råd att varken köpa eller renovera lägenheter längre, säger han. Han har två barn, en pojke på 6 år och en flicka som är 16. Mest oroar han sig för deras framtid. Köpkraften för iranska arbetare har minskat drastiskt.

– Allt har blivit så dyrt nu, vi har inte råd med någonting längre. Men de säger att det ska bli bättre nu, säger han, och gör en gest mot högre makter.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Iran är Mellanösterns näst största ekonomi efter Saudiarabien. Under det senaste decenniet, med sanktioner från omvärlden, har den iranska valutan tappat två tredjedelar av sitt värde. En offentliganställd vars lön motsvarade 1 500 dollar för tio år sedan har nu bara motsvarande 500 dollar. Mellan 15 och 20 miljoner invånare kämpar sig fram under fattigdomsgränsen.

    Maedehs familj, som är från en förort till Teheran, lever så. Hon är i stan med sin dotter Zahra, som är 8, för att hälsa på sin syster. Foto: Arash Khamooshi

    Maedehs familj, som är från en förort till Teheran, lever så. Hon är i stan med sin dotter Zahra, som är 8, för att hälsa på sin syster. Maedehs man är snickare och han tjänade 600 dollar i månaden för några år sedan. Nu får han ihop 150 som mest på en månad. Afghanska flyktingar gör jobbet billigare, suckar hon. Familjen äter inte kött så ofta längre, och försöker snåla in på det mesta.

    En bit bort sitter Mohammed Ali hackar skulpturer ur saltblock som hämtats från gränsen till Turkmenistan. Han är femtio år nu, och har haft sitt yrke i halva livet. Skulpturerna blir bordsdekorationer på persiska bröllop och är även populära hos rikare familjer.

    – Priserna går upp men min lön är densamma, säger han och nickar mot föreståndaren som sitter inne i en liten glaskur och övervakar arbetet.

    De som blivit riktigt rika de senaste åren har antingen haft goda affärskontakter med regimen eller gjort sig förmögenheter på smuggelmarknaden, vars värde uppskattades vara 20 miljarder dollar för varje år som sanktionerna var i kraft. Mediciner och läkarutrustning, som påverkats av sanktionerna, har förts in genom grannländer, liksom alkohol och lyxvaror.

    Davod Kabir, 21, sitter på sin motorcykel utanför en hel rad av små verkstäder på en gata i södra Teheran. Foto: Arash khamooshi

    Davod Kabir, 21, sitter på sin motorcykel utanför en hel rad av små verkstäder på en gata i södra Teheran. Han arbetar i sin farbrors företag som säljer och installerar hissar. En bra månad kunde han tjäna motsvarande runt 1 500 dollar, men under hela förra året fick han knappt något betalt. Han är inte så intresserad av politik, säger han försiktigt, men hoppas på att ekonomin snart ska bli bättre efter att sanktionerna lyfts. Hans flickvän har en examen från Teherans universitet som elektroingenjör men hittar inget jobb. Var fjärde ung iranier är arbetslös, och bland kvinnor är siffran dubbelt så hög, eftersom de inte har tillgång till alla yrken.

    Men Iran skulle aldrig behövt ha varken ekonomiska problem eller fattigdom, säger Mohammad Khoshchehreh, som är ekonomiprofessor vid Teheran-universitetet. Här finns en arbetsför och utbildad befolkning, olja, kol, och gruvor fulla med koppar och uranium, plus en av världens största gasreserver.

    – Sanktionerna var aldrig vårt största problem. Våra inhemska politiska situation har alltid varit det största hindret för oss, säger han.

    Hossein är 12 år och säljer hemgjorda såpbubblor i små burkar utanför södra basaren. Han säljer fem om dagen, och för det får han ungefär 7 dollar som han tar hem till familjen i södra Teheran. Foto: Arash khamooshi

    Utländska investerare som vill in på den iranska marknaden borde också vara intresserade av hur det går i parlamentsvalet tycker han, eftersom politisk stabilitet bådar för ekonomisk stabilitet. Men i Iran finns ingen enhetlig linje för penningpolitik, valutapolitik och skattepolitik på grund både korruption och inkompetenta politiker som strider inbördes. Då kommer varken vanliga människor i Iran eller någon utanför landet att våga börja investera och tro på framtiden, säger han.

    – Ingen vet riktigt vem som har sista ordet när det gäller ekonomi här, sammanfattar han problemet. Om det bara hade funnits en fungerande policy och inriktning spelar det nästan ingen roll vem som bestämt den. Men det har vi inte.

    – Jag vill inte kritisera regeringen, för jag har vänner där, säger han långsamt. De har ärvt detta från tidigare. Men det är som om de vore ett gäng solister som inte kan spela tillsammans.

    Han var själv rådgivare till förre president Ahmadinejad, men kom att bli en av hans största kritiker.

    Allt fokus har varit på kärnvapenavtalet de senaste två åren, och ekonomin har lämnats vind för våg, anser han. Han beskriver det som råder i Iran som stagflation: en förödande kombination av låg tillväxt och hög arbetslöshet och inflation på 13 procent.

    – Det är som att både ha feberfrossa och frysa samtidigt.

    Parlamentsvalet kan också ha betydelse för president Rouhanis chanser att bli omvald. Han har hittills kommit väl överens med parlamentets talman. Men för att Rouhani ska få verkliga effekter av kärnvapenavtalet inom landet behöver han också kunna visa för befolkningen att han inte bara bara kan åstadkomma utrikespolitik, utan också också klarar att vända ekonomin, i ett delikat samspel med de olika delarna av Irans regering.

    Annons

    Efter kärnvapenavtalet har mer konservativa och religiösa krafter i Iran uttryckt oro för västvänliga vindar.

    Foto: Vahid Salemi /AP Bild 1 av 5

    Mohammed Ali hackar skulpturer ur saltblock som hämtats från gränsen till Turkmenistan.

    Foto: Arash Khamooshi Bild 2 av 5

    Maedehs familj, som är från en förort till Teheran, lever så. Hon är i stan med sin dotter Zahra, som är 8, för att hälsa på sin syster.

    Foto: Arash Khamooshi Bild 3 av 5

    Davod Kabir, 21, sitter på sin motorcykel utanför en hel rad av små verkstäder på en gata i södra Teheran.

    Foto: Arash khamooshi Bild 4 av 5

    Hossein är 12 år och säljer hemgjorda såpbubblor i små burkar utanför södra basaren. Han säljer fem om dagen, och för det får han ungefär 7 dollar som han tar hem till familjen i södra Teheran.

    Foto: Arash khamooshi Bild 5 av 5
    Annons
    X
    Annons
    X