Annons
X
Annons
X

Regeringen sviker löfte om klimatpengar

Det är minst sagt anmärkningsvärt att regeringen bara ett halvår efter löftet om medel till den Gröna klimatfonden väljer att skjuta beslutet på framtiden, skriver två forskare vid Linköpings universitet.

En bild från staden Linfen i Shanxi-provinsen i Kina, en av världens mest förorenade städer. Den Gröna klimatfonden är tänkt som en nyckelaktör inom klimatfinansiering, för att ge stöd till utsläppssänkande åtgärder.

En bild från staden Linfen i Shanxi-provinsen i Kina, en av världens mest förorenade städer. Den Gröna klimatfonden är tänkt som en nyckelaktör inom klimatfinansiering, för att ge stöd till utsläppssänkande åtgärder.

BRÄNNPUNKT | GRÖNA KLIMATFONDEN

En mycket negativ signal i arbetet med att bygga förtroende mellan fattiga och rika länder.
Mathias Friman och Björn-Ola Linnér

I samband med sin vårbudget beslöt regeringen att frysa det utlovade bidraget till den Gröna klimatfonden. Det är ett allvarligt slag mot ansträngningarna att få till stånd ett nytt globalt klimatavtal 2015. Finansieringen av klimatåtgärder i utvecklingsländer är nämligen avgörande för ett effektivt internationellt klimatsamarbete. Att den Gröna klimatfonden fylls på med finansiering från industrialiserade länder är en nyckel till att låsa upp svåra konflikter, som annars riskerar att skjuta ett ambitiöst avtal i sank.

I sin senaste rapport fastslog FN:s klimatpanel att det i praktiken är omöjligt att begränsa den globala temperaturhöjningen till maximalt 2 °C utan substantiella nyinvesteringar och kraftiga utsläppsminskningar i utvecklingsländer. År 2007 gick utvecklingsländerna med på att anta frivilliga, nationellt anpassade utsläppsminskningar i utbyte mot löften om finansiellt, tekniskt och kapacitetsbyggande stöd. Utvecklingsländerna understryker också behovet av ekonomiska resurser för klimatanpassning och efterlyser kompensation för skador orsakade av klimatförändringar.

Annons
X

De ekonomiska behoven är enorma. Resurserna som står till buds är dock alltför begränsade. Det mest betydande löftet som hittills lagts på förhandlingsbordet är de 100 miljarder dollar per år, från 2020, som världens rika länder lovade i Köpenhamn 2009. Den Gröna klimatfonden är tänkt som en nyckelaktör inom klimatfinansiering, både för att stärka utvecklingsländernas arbete med klimatanpassning och för att förmedla stöd till utsläppsminskande åtgärder.

Men att få till stånd finansieringen av insatser inom klimatkonventionen har visat sig mycket problemfyllt. Man står inför fyra centrala utmaningar:

1 . 100 miljarder dollar per år var ett politisk möjligt mål 2009. Det är dock långt ifrån att täcka kostnaderna för behovet att minska utsläppen i och klimatanpassa utvecklingsländerna.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    2 . Det finns ingen koordinerad finansiering av insatser fram till 2020. Världens rika länder lovade 30 miljarder dollar för att snabbstarta klimatinsatser i utvecklingsländer under 2010 till 2012. Detta har väckt missnöje bland utvecklingsländer. Att den Gröna klimatfonden i det närmaste gapar tom förbättrar inte det spända läge som råder i de internationella klimatförhandlingarna.

    3 . Det är fortfarande oklart hur de 100 miljarderna dollar per år skall uppbådas. Medlen är tänkta att komma både från offentliga och från privata källor, som företag och organisationer. De offentliga medlen skall katalysera privata investeringar i klimatvänlig teknik. Om det finns oklarhet i hur stora de offentliga medlen kommer att vara och varifrån de skall komma, försvårar det arbetet med att dra till sig privat kapital.

    4 . Tillit till att den rika delen av världen lever upp till sina utlovade åtaganden är en grundbult för att bygga förtroende i förhandlingarna. Men spåren förskräcker. Endast fem av världens rika länder har uppfyllt 1970 års beslut i FN:s generalförsamling, att skyndsamt bistå utvecklingsländer med 0,7 procent av sin bruttonationalinkomst, trots återkommande löften. Den Gröna klimatfonden behöver därför bestå av nya biståndsmedel.

    När regeringen i november förra året annonserade att man skjuter till 300 miljoner kronor till den Gröna klimatfonden var det därför en viktig signal till klimatförhandlingarna. Även om beloppet (0,46 promille av 100 miljarder dollar) skulle behöva höjas och betalas ut årligen för att Sverige skulle ta sin del av ansvaret, och även om regeringen gick emot miljöminister Lena Eks önskan om att pengarna inte skulle tas från den befintliga biståndsbudgeten, så var löftet om 300 miljoner kronor ett angeläget första steg.

    Inför klimatförhandlingarna i december, ville Sverige bidra till att skapa klarhet i hur fonden skulle finansieras. ”Sverige är ett föregångsland i ansträngningarna för en bättre miljö och ett bättre klimat”, menade biståndsminister Hillevi Engström. Löftet om medlen skulle sätta press på andra länder att ta ”sitt ansvar” och göra egna utfästelser till klimatfinansieringen. Regeringen menade att Sverige på så sätt skulle befästa sin ”ställning som en pådrivande kraft i det internationella klimatarbetet”.

    Detta resonemang var helt riktigt. Initiativet var en mycket viktig markering för att förmå andra länder att lägga pengar på bordet och en signal till utvecklingsländer att åtminstone vissa rika länder tar en del av sitt ansvar.

    Den ekonomiska vårpropositionen upprepar att ”klimatförändringarna är regeringens högst prioriterade miljöfråga” samt att ”EU behöver befästa sitt ledarskap och agera kraftfullt och konstruktivt för att åstadkomma en global klimatöverenskommelse vid klimatkonferensen i Paris 2015”. Det är därför minst sagt anmärkningsvärt att regeringen bara ett halvår efter löftet om medel till den Gröna klimatfonden väljer att skjuta beslutet på framtiden.

    Det sänder en mycket negativ signal i det mödosamma arbetet med att bygga förtroende mellan fattiga och rika länder i klimatförhandlingarna. Med knappt ett och ett halvt år kvar till att det nya avtalet ska vara färdigförhandlat är regeringens agerande kontraproduktivt och försvagar möjligheterna till ett ambitiöst klimatavtal.

    MATHIAS FRIMAN

    forskare

    BJÖRN-OLA LINNÉR

    professor

    Båda vid Centrum för klimatpolitisk forskning, Linköpings universitet

    Fler debattartiklar om klimatutsläpp:

    Läs även

    Annons
    Annons
    X

    En bild från staden Linfen i Shanxi-provinsen i Kina, en av världens mest förorenade städer. Den Gröna klimatfonden är tänkt som en nyckelaktör inom klimatfinansiering, för att ge stöd till utsläppssänkande åtgärder.

    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X