Annons
X
Annons
X

”Regeringen bör förbjuda mikroplasten”

Kemikalieinspektionen har nyligen kommit med rådet till regeringen att införa ett svenskt förbud mot kroppsvårdsprodukter som innehåller mikroplast. Vi uppmanar härmed regeringen att ge sitt stöd och följa detta råd, skriver tretton ledande experter från fyra universitet.

(uppdaterad)
Såhär kan mikroplast från kroppsvårdsprodukter se ut, på ett mänskligt finger.

Såhär kan mikroplast från kroppsvårdsprodukter se ut, på ett mänskligt finger. Foto: Henrik Hamrén/Baltic Eye, Östersjöcentrum

DEBATT | MIKROPLAST

Mikroplast förekommer i dag i alla jordens marina miljöer. De små plastpartiklarna – mindre än 5 millimeter i diameter – utgör den största andelen av allt plastskräp i världshaven. De finns i hav och sjöar, i vikar och på stränder, i bottensediment och i djuphaven. Numera påträffas mikroplast till och med i Arktis isar.

Den utbredda förekomsten av mikroplast har fått stor internationell uppmärksamhet på senare år. Samtidigt är kunskapsluckorna fortfarande stora. Vi vet att mikroplast når sjöar och de marina miljöerna via ett stort antal diffusa källor, och att den största källan utgörs av större plastskräp, såsom förpackningar, påsar och petflaskor, som vittrar sönder och blir till mikroplast.

Men vi kan ännu inte slå fast exakt hur mycket mikroplast som finns i haven, exakt hur mycket som tillförs och exakt vilken skada mikroplasten orsakar växter och djur.

Annons
X

Det skapar ett dilemma: Hur stor bör den vetenskapligt säkerställda kunskapen vara innan samhället reagerar? Bör man förbjuda något innan man vet exakt hur skadligt det är?

Fredagen den 15 januari släppte Kemikalieinspektionen (KemI) en ny rapport i vilken de rekommenderar ett svenskt förbud mot mikroplaster i kroppsvårdsprodukter såsom tandkräm, skrubbkrämer och handrengöring. Om förslaget verkställs blir Sverige det första EU-landet som inför ett sådant förbud.

Vi välkomnar KemI:s beslut och uppmanar regeringen att följa rapportens samtliga rekommendationer. I just fallet med mikroplast anser vi nämligen att försiktighetsprincipen, värnandet av den marina miljön och det rådande vetenskapliga kunskapsläget ändå räcker för att motivera samhället att reagera.

Skälen är flera:

• Mikroplast tas upp av praktiskt taget alla marina djur, från plankton till fiskar och däggdjur. Många av djuren misstar de små partiklarna för föda och äter dem. Även människor kan få i sig mikroplast genom att äta musslor och andra filtrerande skaldjur.

• Studier visar att mikroplast kan skada djurens inre organ, orsaka inflammation och ha en negativ påverkan på energilagring och reproduktion. Studierna bygger på experiment med höga halter av mikroplast. Det saknas ännu belägg för att samma skador uppstår i den naturliga havsmiljön där halterna är lägre.

• I vatten fungerar mikroplasten som magneter för olika miljögifter, som på så sätt kan finna sin väg in i näringskedjorna.

• Plast bryts ned väldigt långsamt i naturen. När mikroplasten väl finns i havsmiljön går det inte att rena bort den.

• Världsproduktionen av plast har tjugofaldigats sedan 1960-talet. Den globala årsproduktionen av plast är nu ungefär 300 miljoner ton. Samtidigt ökar samhällets plastanvändning kraftigt. Det är rimligt att anta att mängden plast och mikroplast i vattenmiljön kommer att öka.

I sin rapport fokuserar KemI enbart på mikroplast i kosmetik och kroppsvårdsprodukter som sköljs av – det vill säga industriellt tillverkade partiklar, sällan större än en millimeter i diameter, som tillsätts som slipmedel i exempelvis skrubbkrämer och handrengöring.

Enligt en uppskattning gjord av Baltic Eye vid Stockholms universitet spolas tiotusentals kilo mikroplast från dessa produkter årligen ut i Östersjön via hushållens avlopp. Jämfört med bidraget från de största utsläppskällorna är detta en relativt liten mängd mikroplast. I gengäld är det en utsläppskälla som är lätt att åtgärda – och dessutom helt onödig, eftersom det finns flera miljövänligare alternativ att använda.

Denna möjlighet – vilket det faktiskt är – har redan hörsammats både i och utanför Sverige. Efter påtryckningar har industrin glädjande nog börjat fasa ut mikroplast i kroppsvårdsprodukter. Men processen går långsamt. Inom EU pågår därför en utredning av huruvida den frivilliga utfasningen räcker eller om det krävs ett förbud inom unionen.

Flera amerikanska delstater redan förbjudit kroppsvårdsprodukter som innehåller mikroplast, och från och med 2017 gäller förbudet i hela USA.

I sin rapport betonar KemI att ett svenskt förbud bör kombineras med att Sverige fortsätter verka för en gemensam EU-reglering. Det är ett klokt tillägg. Ju flera länder som stryper tillförseln av mikroplast till vattenmiljön, desto bättre.

Frågan om ett svenskt nationellt förbud ligger nu på regeringens bord. Eftersom förslaget kräver en förordningsändring måste det i ett första steg ut på remiss.

Vi uppmanar regeringen gå vidare och remittera förslaget. Trots rådande kunskapsluckor beträffande mikroplastens utbredning och ekosystemeffekter anser vi att ovanstående punkter bör vara tillräckliga vetenskapliga indikatorer för att tillämpa försiktighetsprincipen och i största möjliga utsträckning minska våra utsläpp av mikroplast till sjöar och hav.

Ur vårt vetenskapliga perspektiv har Sverige här en god – och relativt enkel – möjlighet att stoppa en helt onödig föroreningskälla och bidra till en renare och friskare miljö i europeiska vatten.

Stockholms universitet:

Marie Löf, fil dr, Östersjöcentrum

Magnus Breitholtz, professor, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi

Elena Gorokhova, professor, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi

Martin Ogonowski, fil dr, Institutionen för miljövetenskap och analytisk kemi samt Aquabiota Water Research

Göteborgs universitet:

Martin Hassellöv, professor, Institutionen för marina vetenskaper

Bethanie Carney Almroth, docent, Institutionen för biologi och miljövetenskap

IVL Svenska miljöinstitutet:

Fredrik Norén, fil dr

Lunds universitet:

Lars-Anders Hansson, professor, Biologiska institutionen

Tommy Cedervall, docent, Biokemi och Strukturbiologi

Karin Mattsson, doktorand, Biokemi och Strukturbiologi samt Miljövetenskap

Örebro universitet:

Institutionen för naturvetenskap och teknik

Magnus Engwall, professor

Bert Van Bavel, professor

Anna Kärrman, docent

Enorma mängder plast driver runt i världens hav. Men förutom den synliga plasten, finns också stora mängder mikroplast från till exempel hudvårdsprodukter som spolas ut via avloppen. Foto: AP

Annons

Såhär kan mikroplast från kroppsvårdsprodukter se ut, på ett mänskligt finger.

Foto: Henrik Hamrén/Baltic Eye, Östersjöcentrum Bild 1 av 2

Enorma mängder plast driver runt i världens hav. Men förutom den synliga plasten, finns också stora mängder mikroplast från till exempel hudvårdsprodukter som spolas ut via avloppen.

Foto: AP Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X