Annons
X
Annons
X

Rätten till sjukpenning riskerar att försämras

Rätten till sjukpenning riskerar att försämras rejält, när Försäkringskassan nu lanserar ett nytt verktyg. Men detta är en politisk fråga, och inte enbart en fråga för en myndighet. Det skriver en rad fackliga debattörer med flera.

BRÄNNPUNKT | SJUKFÖRSÄKRINGEN

Försäkringskassans verktyg stämmer inte överens med hur arbetsförmågebedömningen enligt gällande rätt ska gå till i sjukpenningärenden.

Försäkringskassan har lanserat ett nytt verktyg för bedömning av arbetsförmåga som ska användas i sjukpenningärenden. Vi menar att verktyget i sin nuvarande utformning riskerar att innebära en försämring för de försäkrade och deras rätt till sjukpenning. I praktiken riskerar verktyget innebära att ett nytt arbetsförmågebegrepp införs bakvägen utan att något nytt beslut fattas om ändring i socialförsäkringsbalken.

Verktyget består av tre delar: en första del där den försäkrade själv får beskriva sin situation, en andra del som är en fördjupad medicinsk utredning och slutligen en yrkeslista som anger vilka krav som olika yrken ställer på medicinska förutsättningar för arbete. Verktyget är tänkt att användas i de ärenden där arbetsförmågan är särskilt svårbedömd i första hand efter 180 dagars sjukskrivning när arbetsförmågan ska bedömas mot ”normalt förekommande arbete” i stället för mot det egna arbetet eller annat arbete hos arbetsgivaren.

Det finns en rättssäkerhetsproblematik vid bedömning av arbetsförmåga. Vi instämmer i att det är angeläget att råda bot på denna. Det är positivt att väga in den försäkrades uppfattning om sin arbetsförmåga – den första delen av verktyget – men formerna för detta måste övervägas ytterligare. Fördjupade läkarutredningar – den andra delen i verktygetkan komma att bidra till bättre beslutsunderlag, vilka ofta idag är mycket bristfälliga. Om framförallt den sista delen av det nya verktyget – yrkeslistan – har vi en rad betänkligheter.

Annons
X

I yrkeslistan anges vilka olika krav på fysiska, psykiska och kognitiva förmågor som enligt Försäkringskassan ställs på en individ i drygt fyrtio olika yrken. Den försäkrades hälsotillstånd ska jämföras mot dessa krav för att se om det finns något yrke på listan som den försäkrade klarar av trots sina besvär.

I sjukförsäkringen finns det en uttalad koppling till möjligheten att kunna försörja sig på ett arbete på arbetsmarknaden. Högsta förvaltningsdomstolen har i en dom uttalat att med ”normalt förekommande arbete” avses vanliga arbeten på arbetsmarknaden där en försäkrads arbetsförmåga kan tas till vara i full eller närmast full omfattning. Ett sådant arbete innebär krav på normal prestation där ringa eller ingen anpassning kan väntas förekomma med hänsyn till funktionshinder eller medicinska besvär hos en arbetstagare. Det handlar alltså om att göra en konkret bedömning av vilka arbeten en försäkrad med sjukdomsbesvär kan tänkas klara av på dagens arbetsmarknad.

Vi menar att Försäkringskassans verktyg inte stämmer överens med hur arbetsförmågebedömningen enligt gällande rätt ska gå till i sjukpenningärenden. Yrkeslistan riskerar att definiera vilka krav olika yrken ställer på en försäkrads förmågor i teorin. Detta är problematiskt eftersom gällande arbetsförmågebegrepp ska kopplas till den reella arbetsmarknaden och de krav som ställs på individens förmågor i praktiken.

I listan anges också Försäkringskassans förslag till anpassningsåtgärder i olika yrken. Ofta anges stora anpassningsmöjligheter, men i verkligheten varierar möjligheterna i hög grad. Vi menar därför att verktyget inte stämmer överens med gällande rätt. I ett ”normalt förekommande arbete” ska ringa eller ingen anpassning behöva ske med hänsyn till den försäkrades sjukdomsbesvär och funktionshinder.

Verktyget och yrkeslistan riskerar innebära att en jämförelse kommer att göras mot hypotetiska arbeten. Det innebär i sin tur att en försäkrad kan bedömas klara av flera arbeten på listan och därmed nekas sjukpenning, trots att hon eller han inte skulle klara de krav som ställs i samma arbeten på den reella arbetsmarknaden.

Försäkringskassans nya verktyg innebär alltså en förändring av bedömningen av den försäkrades arbetsförmåga och motsvarar inte vad lagstiftaren (riksdagen) haft i åtanke och som definierats av högsta domstolsinstans genom rättspraxis. Om ett nytt arbetsmarknadsbegrepp eller en ny innebörd av begreppet arbetsförmåga ska införas i sjukförsäkringen menar vi att det ska ske efter politisk beredning av våra folkvalda parlamentariker och inte genom en ny handläggningsmetod (nytt bedömningsverktyg) som tillämpande myndighet konstruerat.

CLAES JANSSON

enhetschef, LO-TCO Rättsskydd AB

KERSTIN BURMAN

förbundsjurist, LO-TCO Rättsskydd AB

EVA NORDMARK

ordförande TCO

TOBIAS BAUDIN

förste vice ordförande LO

INGRID BURMAN

ordförande Handikappförbunden

RUTH MANNELQVIST

professor i rättsvetenskap, Umeå universitet

LOTTI RYBERG-WELANDER

jurist, fil dr i rättssociologi, Stockholms universitet

Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X