Annons
X
Annons
X
Kultur
Kommentar

Qaisar Mahmood: Rasism är rasism, oavsett avsändare

I dagarna har sajten Rummet, som beskriver sig som en plattform för ”feminister och antirasister som rasifieras”, kommit som bok. Under rubriken ”Varför är det så skönt att knulla med vita partners” finns ett slags test – de som får 5-6 poäng får veta att ”Grattis: du är som Qaisar Mahmood! Det kommer att ta dig långt här i Norden. Du älskar Sverige och svenskarna så hårt att du borde köpa ett par knäskydd så du inte får ont i knäna när du suger av dessa härliga Vasaättlingar!”

Okej. Jag anses tydligen ha tagit mig fram i tillvaron genom att suga k*k och vara en onkel Tom – medan författarna till skämtet, Camila Astorga Díaz, Judith Kiros, Valerie Kyeyune Backström och Mireya Echeverría Quezada, figurerar på kultursidor, i morgonsoffor, på rättviselistor, i paneler som experter och har etablerat sig som författare, redaktörer och poddare eftersom de är allmänt briljanta, intellektuella och kompetenta. Noterat.

Jag kommenterade detta och la ut en bild från boken på min Facebooksida, och har överväldigats av mängden vänliga ord och avståndstaganden.

Annons
X

Men att bara ta avstånd från enskilda snedsteg eller övertramp kommer inte att föra oss framåt.

Jag publicerade inlägget i syfte att få till en diskussion. Varför har vi högre tolerans när personer som tillskriver sig ett utanförskap eller underläge (många gånger utan förankring i det verkliga livet) uttrycker sig rasistiskt och sexistiskt? Varför tar vi sällan avstånd ifrån rasistiska tanke- och bildfigurer som uttrycks av personer som bekänner sig till den antirastiska rörelsen?

Rasism är rasism, oavsett avsändarens pigmenthalt eller om man är ”fyra hippa tjejer med sneakers”, som det heter i förlaget Galagos marknadsföring av boken. I Sverige verkar det finnas en utbredd föreställning om att alla medel är tillåtna om man slår underifrån.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En stilla påminnelse: att anse sig tillhöra en underprivilegierad grupp behöver inte innebära ett faktiskt utanförskap på individnivå. Innanförskap och utanförskap, under- och överordning är komplexa företeelser.

    Nu hoppas jag på en konstruktiv diskussion – det är knappast fler personpåhopp debatten behöver nu.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X