Annons
X
Annons
X

Psykiskt sjuka tvingas lämna sina hem

Vi uppmuntras idag att köpa våra hem för att få kontroll över vår ekonomi, vårt boende, våra liv. Samtidigt har Sverige har fått en ny sjukförsäkringslag där fler människor utförsäkras. Dessa två stora reformer saknar helt samspel. Människor som är eller blir psykiskt sjuka tvingas från sina hem och får betala ett orimligt högt pris. Det skriver Marcus Ridung, personligt ombud i Stockholm.

Varje helg är morgontidningen full av bostadsannonser. Människan blir allt mer bostad, allt mer inredning, allt mer sitt hem. Stilrent, stambytt, öppna ytor, luftigt, vackert. Boendet blir till ett socialt konstverk av möten, renoveringar och identiteter. Jag läser ur en annons:

”Här bjuder ni era vänner på god middag vid matsalsbordet som ryms i ena änden av rummet, för att därefter bjuda dem att sitta ner i soffgruppen som får plats vid fönstren i rummets andra ända. Vardagsrummet blir en plats för trevliga stunder i goda vänners lag.”

Något som Henrik Schyffert och Fredrik Lindström i sin framgångsrika show Ljust & Fräscht skulle kalla för bostadsporr.

Annons
X

När hyresrätt blir bostadsrätt blir människor miljonärer över en underskrift. Men det finns en annan sida av nyinrett och utslagna väggar, nämligen den sociala utsatthet effekterna av ägandet kan medföra. Det bör man reflektera över. Vad man kanske inte känner till är att man även skriver under på att man ställer sig utanför en välfärd, ett socialt och ekonomiskt skyddsnät. Men vem informerar om det?

I vårt arbete möter vi verkligheten, konsekvenserna och ansiktena bakom den nya sjukförsäkringslagen.
Marcus Ridung

Under hösten 2010 har bland annat Södermalms Stadsdelsförvaltning i Stockholm blivit tvungna att förhålla sig till den rådande bostadsmarknaden. Hur ska man hantera de personer som bor i en bostadsrätt och söker ekonomisk hjälp? Är det rimligt att kommunen ska finansiera nyblivna miljonärer med pengar till mat för dagen? Frågan är relevant. Har man egna tillgångar måste man använda dem först innan man kan få hjälp av socialtjänsten. Men är det verkligen på de enskilda, utsatta och sjuka människorna man ska ställa kraven?

Hur ska socialtjänsten möta den nya formen av utsatthet som ägandet faktiskt kan medföra?

Som personligt ombud arbetar jag med personer med psykiska funktionsnedsättningar. Många behöver hjälp i kontakt med myndigheter som till exempel Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialtjänsten och psykiatrin. Många har en hälsa som begränsar dem i vardagen. För dessa personer fyller hemmet en hälsofrämjandet funktion och att bli av med det skulle medföra stora konsekvenser. I vårt arbete ser vi en ökning av målgruppen som bor i bostadsrätt. Många har blivit sjuka, fått försämrad ekonomi och blivit tvingade till dramatisk förändring av livsvillkoren.

Jag tar ett exempel:

En klient bor i en lägenhet i Stockholms innerstad. Där har hon bott i många år och fått en social trygghet, en fast punkt. På grund av den rådande bostadsmarknaden har lägenheten blivit bostadsrätt. Kvinnan är enligt hennes läkare inte arbetsför och lider av psykisk ohälsa. Hon har blivit förpassad till försörjningsstöd på socialtjänsten då hon blivit utförsäkrad och ställts utanför sjukförsäkringen. Idag får hon inte längre ekonomiskt bistånd för att hon har en bostadsrätt och är nu tvingad till försäljning. Om nu kvinnan säljer sin lägenhet måste hon ändå köpa en ny bostadsrätt eftersom hyresrätter blivit alltmer svårtillgängliga. Och så länge hon fortsätter att äga kommer hon inte få någon hjälp. Kvinnan sitter med en låg månadsavgift som inte socialen är beredd att betala. Hade hon däremot haft en hyresrätt, som skulle medföra tre gånger så dyr månadskostnad, hade hon beviljats bistånd för den samt fått behålla den sociala trygghet som det medför att få bo kvar i området då närmiljön är en stark hälsofaktor.

När regeringen införde den nya sjukförsäkringslagen i januari 2010 blev många tusen personer utförsäkrade. Om detta har det debatterats i medierna. Fysiskt och psykiskt sjuka människor har tvingas till arbetsmarknadsåtgärder utan vare sig hälsa eller förutsättningar att klara av det. Som en följd av detta har den ekonomiska tryggheten försvunnit, oron har förstärkts. Många har tvingats bli beroende av ekonomiskt bistånd, som egentligen ska vara en tillfällig lösning, och sedan hamnat mellan myndigheternas stolar.

I vårt arbete möter vi verkligheten, konsekvenserna och ansiktena bakom den nya sjukförsäkringslagen. Man upplever att man blir förbisedd och att man inte blir tagen på allvar. Det är en mörk verklighet, starka berättelser om liv som sätts ur spel.

Hur ska socialtjänsten, som har det yttersta ansvaret för människan, anpassa samhällsinsatser när människor börjar äga alltmer? Vi måste ställa frågan om vad ägandet får för konsekvenser för individer som är beroende av insatser från samhället. Kommer socialtjänsten fylla någon som helst funktion i framtiden om bostadsrättstrenden håller i sig? Vilken hjälp kan man förväntas få då när man är rik men inte har några pengar?

Och vilken roll kommer bostadsrättsföreningarna att få i framtiden? Lek med tanken att bostadsrättsföreningar med ”solid ekonomi” på sikt kommer att ta över socialtjänstens roll och funktion och ta det yttersta ansvaret för människans rätt till skälig levnadsnivå, som det står i socialtjänstlagen. Ett eget försäkringssystem, med egen sjukvård och andra samhälliga insatser för medborgarna. Men bara om man betalar för sig. Kanske tecknar en försäkring i den förening man är medlem i så att man inte riskerar att förlora bostad, sociala nätverk, ett skäligt liv.

Vi uppmuntras till att köpa våra hem för att få kontroll över vår ekonomi, vårt boende, våra liv. Under den borgerliga mandatperioden har bostadsrättstrenden intensifierats och Sverige har fått en ny sjukförsäkringslag. Två stora reformer som helt saknar samspel. Människor som är sjuka får betala ett orimligt högt pris och blir smärtsamt medvetna om att de inte har en självklar plats i det Sverige vi lever i idag.

Ägandet får ödesdigra konsekvenser om hälsan eller själen plötsligt sviktar, om det händer oss något. Då finns inget skyddsnät för det har vi köpt oss fria ifrån. Det handlar om människor som du och jag som ska kunna luta sig i välfärdens trygga famn. Det är dags att bjuda det individualistiska samhället motstånd. Människors liv står på spel.

MARCUS RIDUNG

personligt Ombud, Stockholm

Annons
X
Annons
X
X
X
X
Annons
X