Annons
X
Annons
X

De ökande klyftorna är chockerande

FRUSTRATION Den som är hänvisad till en stigmatiserad adress är stämplad som förlorare innan korten ens är synade. Men det är inte Husby som är en segregerad stadsdel, det är Stockholm som är en segregerad stad, skriver professor Ove Sernhede på Centrum för urbana studier.

Husby i Stockholm, drabbat av bilbränder och skadegörelse.

Husby i Stockholm, drabbat av bilbränder och skadegörelse. Foto: HAMPUS ANDERSSON / SCANPIX

Husby är satt i brand och elden sprider sig. Händelserna tar stor plats i medierna, men vi börjar vänja oss vid tv-reportage med brinnande bilar och polischocker mot ungdomar. Nyåret 2009 var det Rosengård och Tensta, sensommaren 2009 var det Gottsunda, Biskopsgården, Angered och Backa och en rad andra förorter som blev till en scen för de sociala spänningar som är inbäddade i det svenska samhället. Oroligheterna klingade av, men under ytan bubblar en konstant frustration som när som helst kan bryta ut på nytt.

Spänningsförhållandet till ordningsmakten är det genomgående mönster som utlöser dessa händelser. Men polisens agerande, inte ens om det handlar om dödsskjutningar, utgör inte en tillräcklig förklaring. Den underliggande nivån blir skönjbar då vi synar forskningen om motsvarande händelser i till exempel Frankrike och Storbritannien. Frekvensen och intensiteten i det senaste decenniets urladdningar runt om i Europa måste förstås mot bakgrund av att det växt fram en generation där stora delar fastnat i en permanent marginalposition.

Många har förlorat fäste i samhället och lever under ytterst prekära villkor. Den höga arbetslösheten är inte konjunkturell utan strukturell. Samhället har gått från ”welfare” till ”workfare”, en utveckling där också den Keynesianska välfärdsstatens ”regulation of the poor” ersatts av det samhällsforskare betecknar som ”punishing the poor”. Loic Wacquant, en av dessa forskare, menar att staten utvecklat ett Janusansikte. Samtidigt som samhällets övre skikt fått allt friare tyglar har villkoren för och trycket på de sämst ställda hårdnat. Bidragsnivåerna har sänkts, arbetslinjen betonar skyldigheter snarare än rättigheter och i storstädernas fattigdomsområden har socialpolitiken ersatts av allt tyngre polisiära insatser.

Annons
X

Händelserna i Husby, såväl som de i andra förorter, måste förstås som reaktioner på samtida urbana utvecklingsmönster. Medan välstånd och disponibla inkomster ökat kraftigt i vissa delar av staden under de senaste två decennierna har det hänt mycket lite i andra. De ökande klyftorna i svenska storstäder är chockerande. Regeringskansliets egna undersökningar visar att 40 procent av de unga mellan 20 och 25 år i flera av storstädernas utsatta områden varken studerar eller arbetar. Mer än hälften av barnen här växer upp i familjer som lever under det som forskningen definierar som gränsen för fattigdom. Mer än hälften av dem som går ur nian har inte betyg för att söka till gymnasiet.

Men det är inte den relativa fattigdomen, ohälsotalen och trångboddheten i sig som är bakgrunden till dessa händelser. Segregationen är en social skiktningsprocess som sorterar stadens invånare i det fysiska rummet. Lika viktig som ojämlikheten är de sociala och psykologiska konsekvenser som de nya hierarkierna av bostadsområden skapar.

Segregationen föder en plats-ism som innebär att platsen där du bor blivit alltmer avgörande som markör för vem du är. Den som är hänvisad till en stigmatiserad adress är stämplad som förlorare innan korten ens är synade. Många uppfattar sig själva som instängda i den egna förorten, utan utbildning, utan framtid och utan hopp. Den frustration detta leder till späds på av diskriminering, av det man uppfattar som polistrakasserier och en av vrede infärgad sorg över att se hur föräldrarna behandlas.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    På ett torg i Backa i Göteborg dikterade ett 30-tal unga män sommaren 2009 en skrivelse på kartongbitar från cigarettlimpor. Man ville förklara varför man brände bilar och kastade sten mot polisen. ”Vi står här varje dag. Poseidon, hyresgästföreningen, polisen, myndigheterna ser oss stå här men gör inget åt saken. Jobb eller en insats från kommunen, socialen, krävs. Myndigheterna har sett oss växa upp och stå här i fem, sex år men inget gjort åt saken /.../ Och det här är vår enda väg att bli sedda. Anledningen till att polisen blivit attackerade är att när de är i området så verkar det som att det enda de vill är att trakassera oss och jävlas med oss i stället för att se våra problem” (GP 090821).

    Orden var ungefär desamma från de unga i Husby som uttalade sig i SVT:s Rapport i veckan. Dessa unga är inte att betrakta som en social rörelse i vedertagen mening, det vill säga att de är inte en del av ett organiserat kollektiv som med ett uttalat program har för avsikt att förändra samhället. Likafullt artikulerar händelserna i Husby krav på erkännande och upprättelse. Den franske kulturgeografen Mustafa Dikeç, som skrivit den mest uttömmande analysen av händelserna i Frankrike hösten 2005, visar att denna resning, som spred sig till 300 städer och som kunde hävas först efter införande av undantagstillstånd och inkallandet av 25000 extra poliser, måste ses som en oartikulerad rörelse för social rättvisa.

    En del av den mediala debatten och flera av de politiker som gjort uttalanden stirrar sig blinda på de unga som ligister och förmår inte sätta in händelserna i ett större sammanhang. Man förfasar sig över dessa händelser, men är oförmögen att visa något av samma förfäran inför de klyftor och de ojämlika framtidsutsikter som segregationen och den nuvarande politiken för stadsutveckling skapat. Ansvariga politiker hänvisar till att man gör satsningar i dessa områden. Men orsaken till problemen ligger i inte i dessa stadsdelar. Det är inte Husby eller Backa som är segregerade, det är Stockholm och Göteborg som är segregerade städer.

    Mer om oroligheterna i Stockholm

    ”Våldets orsaker finns långt bak i tiden”

    blog.svd.se

    Ove Sernhede

    Annons
    Annons
    X

    Husby i Stockholm, drabbat av bilbränder och skadegörelse.

    Foto: HAMPUS ANDERSSON / SCANPIX Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X