Annons
X
Annons
X

Priset på olja halverat 2010

Oljepriset har nuddat 60-dollarnivån. Det kan bli ännu högre. Skulle fundamentalisterna stänga oljekranarna efter en statskupp i Saudiarabien, lär vi få priser på 100 dollar och mera. Men i ett femårigt perspektiv ser det betydligt gynnsammare ut för konsumenterna, särskilt om det lugnar ned sig politiskt i Mellanöstern. Med förväntade tillskott till produktionskapaciteten kan priset hamna på 25 dollar år 2010, knappt hälften jämfört med i dag.
Den spektakulära prisuppgången på olja beror inte på att oljekällorna sinar. Orsaken är en plötslig och överraskande uppgång i förbrukningen för nästan alla råvaror. Mellan 2002 och 2005 (jan-maj) steg oljepriset med 95 procent. Samtidigt ökade nickel med 134 procent, och koppar med 111 procent medan kolpriset fördubblades.
Även förnybara råvaror som kautschuk, apelsiner och kaffe redovisar uppgångar kring 60 procent. Råvaruboomen förklaras av att producenterna försummat att investera i ny kapacitet medan råvarupriserna var låga, och sedan inte förmått tillgodose Kinas, Indiens och Nordamerikas skenande efterfrågan.

Vid rådande priser är det utomordentligt lönsamt att satsa på ny kapacitet. De flesta råvaruproducenter investerar febrilt, men det tar minst ett par år från investeringsbeslut till produktionsstart. Om några år finns antagligen en stor överkapacitet som leder till att råvarupriserna kollapsar.

Den exceptionella efterfrågeuppgången på olja var en engångsföreteelse, och utvecklingen har redan dämpats. Kinas extrema ökning av oljeförbrukningen under 2004 hade speciella orsaker som knappast kommer att upprepas. Och USA:s starka konjunktur går rimligen mot sitt slut. Samtidigt pumpar Opec olja allt vad tygen håller. Kartellen är uppenbart inte trakterad av alltför höga oljepriser som riskerar att påskynda substitution till andra energislag. I frånvaro av fördjupad kris i Mellanöstern blir det knappast några ytterligare höjningar av oljepriset under de allra närmaste åren.

I ett perspektiv, fram till eller lite bortom 2010, kommer de pågående väldiga investeringarna inom oljeindustrin att få avgörande betydelse för prisutvecklingen. I en ny studie har investeringsbanken Goldman Sachs analyserat de 100 största olje- och gasprojekten under utveckling under 2004. Projekten har en total investeringskostnad på ofattbara 440 miljarder dollar.
Meningen är att sammanlagt 142 miljarder fat oljeekvivalenter (60 procent olja, 40 procent gas) ska exploateras. Produktionen beräknas pågå under drygt 30 år, och nå en nivå nära 20 miljoner fat per dag år 2012 (global oljeproduktion 2004 var 80 miljoner fat per dag).
Tre fjärdedelar av den nya produktionen utvecklas i länder utanför Opec, helt i strid med den konventionella visdom som säger att endast kartellens reserver kan trygga framtida produktionsökning.

Den nya kapaciteten kommer att ha prospekterings- och kapitalkostnader på i snitt 3,1 dollar per producerat fat, en produktionskostnad på 3,2 dollar och en skattebelastning (vinstskatt, produktionsskatt och royalty) enligt nu gällande regler på 7,7 dollar. Den sammanlagda kostnaden kan summeras till 14 dollar per fat. Vid ett pris på 20 dollar för Brentolja beräknas avkastningen på det investerade kapitalet bli drygt 12 procent, och självfallet mycket mera om priset hamnar högre.

Många reagerar säkert med häpnad mot dessa kostnadssiffror. Men uppgifterna baserar sig på en gedigen analys av en långt gången verksamhet. Idogt tekniskt utvecklingsarbete under många år som nu bär frukt, förklarar varför kostnaderna är så låga. Uppfattningen att sinande oljetillgångar motiverar priser på 50 dollar motsägs i grunden av materialet.

Goldman Sachs studie ger en ögonblicksbild av situationen i dag. Om fem år, när de aktuella projekten är färdigställda, kommer de att ha ersatts av nya projekt som ska trygga försörjningen längre in i framtiden.

Efterfrågan kommer självfallet att fortsätta öka, om än i lugnare takt, under kommande år. Befintliga produktionsanläggningar måste också ersättas när exploaterade fält sinar. Men även när hänsyn tas till detta, kommer de 100 projekten att säkra en global kapacitet efter 2010 som med råge överstiger efterfrågan.
Överskottet blir ännu större om man också tar hänsyn till de många hundra projekt av mindre format som samtidigt är under genomförande. Med betydande överkapacitet bortom 2010, med kostnader för ny kapacitet långt under 20 dollar per fat, och med ett minskat beroende av såväl Opec som Mellanöstern, lär oljepriset hamna långt under dagens.

MARIAN RADETZKI

Annons
X
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X