Annons
X
Annons
X

Maria Ludvigsson: Politik före Gud i biskopsbrev

Antje Jackelén när hon vigdes till biskop den 15 juni.

Antje Jackelén när hon vigdes till biskop den 15 juni. Foto: PONTUS LUNDAHL/TT

KRÖNIKA

Den naiva kyrkan, som likt en ängslig tonåring gör vad som helst för att bli bjuden på partyt (helst i Stadshuset), sjunger nu med i de högljuddas schlager och garnerar det hela med en stylist från känd PR-byrå. Allt i akt och mening att göra sig ”relevant”, felaktigt förväxlat med modern och budskapsanpassad.

När ska hon lämna tonåren och vinna den mognas insikt om det alldeles egna värdet och det exklusiva uppdraget, tidlöst relevant? Med ”Ett biskopsbrev om klimatet” överträffar hon sig själv i underkastelse av samtidens nyckfulla relativism där inget är beständigt. Ett trossamfund som anpassar sig efter politikens villkor kommer utan fördröjning förpassas till de irrelevantas gömmor.

En kyrka, som i valet till ny andlig ledare sållade fram fem kandidater som utan undantag svarade svävande på frågan om Kristus är en sannare profet än Muhammed, måste anses en smula vilsen. Ett intryck som förstärks i och med biskopsbrevet. Den behändigt formgivna skriften påminner om b-uppsatsförsök i statsvetenskap, där valda citat av kurslitteraturens teoretiker används för att underbygga studentens personliga politiska övertygelse. Sådana brukar med all rätt underkännas.

Annons
X

Biskopsbrevets författare gör något liknande när de använder diverse bibelcitat för att underbygga en politisk hållning i fråga om klimat, tillväxt och (världslig) makt. Man behöver inte vara bekännande kristen för att finna greppet problematiskt. I vissa fall direkt ohederligt.

Tillväxtkritik är ett av vänsterns mest centrala budskap. Ekonomi ses som ett nollsummespel där den enes bröd är den andres död och fattigdom kan bara brytas genom fördelning av en för alltid begränsad kaka. De som lever i växande och stabila ekonomier gör det på bekostnad av andra. Slutsatsen blir att varje välståndsökning, varje människa som reser sig ur fattigdom och får råd med mat, tak över huvudet, medicin, utbildning, innebär sämre standard för någon annan. En lika felaktig som beklämmande analys.

Biskopen kopierar vänstern och skriver i sitt brev bland annat: ”Klimatutmaningen aktualiserar en kristik diskussion om tillväxt. Är fortsatt ekonomisk tillväxt nödvändig? Är den ett självklart mål? Finns det välfärdsmått som kan mäta tillfredsställelse med livet i andra termer än de ekonomiska?”

Tja, varför inte ställa dessa retoriska frågor till världens fattiga? Till dem som tigger i slummen, som lever ur hand i mun, som inte vet om de kan ge de sina mat för dagen eller tak över huvudet för natten. Fråga dem om de kan tänka sig andra mått på välfärd än välstånd och reda pengar.

Det är fattigdom som plågar de svagaste och mest utsatta människorna världen över, inte rikedom. Bara de välbärgade och mätta kan kosta på sig att ifrågasätta värdet av ekonomisk tillväxt. En arrogant västerländsk vänster kan utan bekymmer välja bordsvatten och mellan klunkarna raljera över människor som strävar efter att få uppleva ekonomiska marginaler, som inte ser andra kvaliteter i livet.

När kyrkan gör detsamma, förnekar hon de svagaste att gå från beroende till självständighet. De som Kristus enligt kristen tro kallade ”mina de minsta”.

Det är också förunderligt att en religiöst orienterad institution, som Svenska kyrkan ändå får anses vara, hyser sådan tilltro till den världsliga maktens förmåga. Biskopsbrevets författare vet att berätta vilka politiska beslut som motverkar miljöförstöring: ”Samhället [kan] genom lagar och regler, och med tiden även skatter och avgifter, förmå företag och hushåll att ändra sitt agerande så att miljöproblemen kan åtgärdas.” (Man förväxlar genomgående ”samhället” med staten och den politiska makten. Ett vanligt fel tillika populärt vänstergrepp.)

Med en retorisk fråga får vi förstå att företag och hushåll – medborgarna – kan styras till oförvitligt leverne genom optimalt designat skattesystem. ”Är skattesystemet utformat så att det ger företagen skäl att effektivisera användningen av naturresurser mer än användningen av arbetskraft?” Se där, vem kunde tro att teologer även erbjuder svar på skattefrågor.

Biskopsbrevets politiska linje blir ännu tydligare: ”Historien lär oss att en snabb omställning är möjlig om viljan och motivationen finns. I början av andra världskriget ställdes produktionen om fullständigt i många länder på bara ett par månader – och vi närmar oss en punkt när denna drastiska jämförelse blir allt mer relevant.”

Minsann! Statliga ransoneringsprogram och planekonomi. Det är radikala tongångar för att komma från en opolitisk avsändare. Och man fortsätter ”Nya tankesätt, ekonomiska modeller och välfärdsmått behöver utvecklas som kan hjälpa oss organisera ett samhälle som främjar mänsklig välfärd och som inte överskrider planetens gränser”.

Vem som ska utveckla och sedermera implementera dessa ”nya tankesätt” och ”ekonomiska modeller” får vi inte veta, men man meddelar att ”Svenska kyrkan efterlyser politiskt ledarskap”. (Möjligen är den tidigare anlitade PR-byrån redan tillfrågad för hjälp med budskapsplattform och kommunikationsstrategi.)

Kyrkans tilltro till politikens möjligheter är förbluffande stark. Som om nya internationella möten och konferenser, med digra dokument och undertecknade pappersark är målet och alltings lösning. Centralt fattade beslut tillskrivs större vikt än teknisk utveckling och mänskliga framsteg.

Förutom biskopens radikala politiska ställningstaganden innehåller ”brevet” även passager om människans inverkan på skapelsen. En hälsning från andra klimatpolitiska debattörer som ser människan som den felande länken, vore det inte för henne hade jorden varit en bättre plats och skapelsen i harmoni. Som om mänsklighetens främsta hot är människan själv.

Ett kyrkligt budskap att föredra hade annars kunnat vara att det i människan finns nedlagt förmåga att göra gott, att hon är lösningen, inte problemet.

Maria Ludvigsson är ledarskribent
maria.ludvigsson@svd.se

Annons
Annons
X

Antje Jackelén när hon vigdes till biskop den 15 juni.

Foto: PONTUS LUNDAHL/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X