Annons
X
Annons
X
Världen
Krönika

Jenny Nordberg: Plötsligt vill män som hatar kvinnor skydda mig

Sexövergrepp i offentliga miljöer

BANGALORE Jag vet exakt hur det är att fastna i en hotfull massa av muslimska män. Jag blev knuffad, sliten, klämd och dragen i, och fick fingrar instuckna i stjärten och i underlivet. När jag försökte värja mig och fly möttes jag av flinande, hånfulla ansikten i alla riktningar, innan jag blev upplyft på ett bilflak av några kolleger. Efteråt trodde jag att det var mitt eget fel att det hände, eftersom jag var på fel ställe eller hade fel kläder på mig.

Foto: Alexander Tillheden/We are Sthlm/TT

Efter den senaste tidens händelser ligger den klassiska koloniala rasistfantasin om hur "våra" vita europeiska kvinnor måste skyddas från våldtäktsbenägna svartmuskiga män nära till hands. Men jag måste tyvärr meddela att den är lika missriktad som tafatta relativiseringar om att Sverige skulle ha liknande nivåer av kvinnovåld som Afghanistan, och att om killarna bara får en lokal så ordnar det sig.

För min del hände det i Pakistan. Det var länge sedan nu, och jag skäms inte för det längre. Sedan dess har jag heller aldrig varit rädd för, eller i synnerhet avskytt, muslimska män. Jag har däremot den största respekt för demonstrationståg, fotbollsmatcher, konserter och alla former av okontrollerade folksamlingar. Här i Indien, i New York, eller var som helst.

Djupt inne i en folkmassa som gränsar till en kravall kan nämligen ungefär vad som helst hända. Det är som med internet – stämningen trissas upp, folk hetsar varandra, och alla kan gömma sig bakom anonymiteten i ett drev. Straffrihet råder. Kvinnor förnedras. Lägg till alkohol, droger, mörker, och grupp-psykos, och jag skulle hellre stå mitt i öknen och försöka bli träffad av en drönare.

Annons
X

Lägg nu även till sexuell frustration, försök att hävda maskulinitet, låg socioekononomisk status, och en uppväxt där systrar och mödrar stannat inne och inte rört sig mycket utomhus, eftersom de genom sin demonstrerade kyskhet är bärare av familjens heder. Och motsvarande inlärda förståelse av att de kvinnor som ändå vågar sig ut – utan att täcka hår, axlar och höfter – på samma vis signalerar att de är horor, som är tillgängliga för alla.

För att översätta till svenska: Både “höger”- och “vänster”-förklaringar är relevanta i sammanhanget. Men nej tack till att få hederskultur förklarad för mig av hederskulturen på andra sidan – av tillskyndande etniskt svenska män på den bortre högerkanten som nu plötsligt vill beskydda mig. Som själva gärna skickar ett uppmuntrande gruppvåldtäktshot när jag skrivit något synnerligen irriterande.

Bland de tiotusentals unga män som Sverige har tagit emot och stoppat in på övergivna semesteranläggningar runt om i landet utan sysselsättning finns alla sorters kvinnosyn. Det utgör en av flera knäckfrågor i nästa generations stora integrationsprojekt. Men överfall av kvinnor i offentligheten är därmed inte något som automatiskt uppstår. Däremot kan okontrollerade grupper av frustrerade män vara livsfarligt. Jag överlämnar den sedan länge kända självklarheten till polisväsendet, tillsammans med annat kvinnovåld i Sverige de hittills misslyckats med att stävja.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se
    Annons
    X
    Foto: Alexander Tillheden/We are Sthlm/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X