Annons
X
Annons
X
Ledare
Op ed

Partierna som rider på väljarnas rädslor

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson omgiven av kandidaterna Peter Lindgren och Kristina Winberg.

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson omgiven av kandidaterna Peter Lindgren och Kristina Winberg. Foto: BERTIL ERICSON/TT

OP-ED

Valresultat säger ofta mer om väljarna än om de olika partiernas program. EU-valets segrare har alla ett gemensamt: de rekryterar väljare genom att utpeka ett hot som måste bekämpas för att uppnå sina mål. Hotens omfattning motiverar dessutom begränsningar av medborgares frihet.

Miljöpartiet pekar på klimathotet. FI pekar på rasism, strukturer och män i allmänhet. SD pekar på invandrare och muslimer. Alla tre tydliggör hoten genom selektivt val av information eller forskning. Miljöpartiet undanhåller forskning som är skeptisk till alarmistiska påståenden om klimathotets omfattning. FI säger att deras samhällsanalys bygger på kunskap. Den kunskapen utgår dock från strukturalistisk sociologisk teori som lätt kan ifrågasättas med annan forskning eller andra sociologiska teorier. SD härleder alla problem till invandring och muslimer, en föreställning som faller på sin egen orimlighet. I alla tre fallen leder de politiska programmen till hot som måste bekämpas.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Som alltid när denna lika gamla som välbeprövade metod används, påpekas betydelsen av drastiska förändringar för att hotet ska kunna övervinnas. Förhållningssättet blir religiöst i betydelsen att frälsningen möjliggörs om vi alla tror på samma sak och lever efter samma regler. Men eftersom vi är olika kan målen inte uppnås utan visst mått av tvång och restriktioner.

    Annons
    X

    FI vill exempelvis ändra på just mäns konsumtionsvanor genom någon from av omskolning för att förbättra miljön. SD vill strypa invandringen och helst slippa muslimer överhuvudtaget. Miljöpartiet kan tänka sig att begränsa individers fri- och rörlighet för att bekämpa klimathotet.

    Eftersom hoten också beskrivs som livsavgörande för alla blir den som inte accepterar de nödvändiga kollektiva åtagandena sedd som en illojal person, en förrädare, vars själviskhet förhindrar de ”goda” krafterna att uppnå sina mål. Idéerna leder till uppdelning i ”vi och dom”. Onda blir de som inte tycker att vindkraft är en bra idé, de som vill åka bil och äta kött, de som är invandrare, muslimer, feminister eller män.

    Men ingen blir naturens fiende av att inte se klimatförändringar som ett steg mot jordens undergång, eller av att vara positiv till kärnkraft. Det går bra att vara svensk patriot, utan att se invandrare och muslimer som ett hot, men ändå ha funderingar kring hur invandringen till Sverige bäst bör hanteras.

    Det senaste valresultatet är uttryck för ett lättfattligt missnöje som politiker måste ta på allvar. Självklart är miljön viktig att värna om. Lika självklart är att granska integrationspolitikens effekter när det gäller segregation, samhällsklyftor och utanförskap. Därutöver är kvinnors situation i världen minst sagt oacceptabel.

    Men om någon tror att lösningen ligger i partier som utnyttjar människors rädslor för att på bekostnad av deras frihet öka sin politiska makt, har historien med all tänkbar tydlighet visat att just den metoden sällan leder till annat än ännu större problem.

    Eli Göndör är fil dr i religionshistoria och redaktör för ”Religionen i demokratin” (Timbro 2013).

    eligondor@hotmail.com

    Eli Göndör

    Annons
    Annons
    X

    Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson omgiven av kandidaterna Peter Lindgren och Kristina Winberg.

    Foto: BERTIL ERICSON/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X