Annons
X
Annons
X
Vanligt med vänligt bemötande i Pajala.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Pajalas utmaning: Få kvinnorna att stanna

Överskottet av pojkar i tonårsgenerationen gör att könsobalansen snart kan vara lika stor i Sverige som i Kina. Och inför kvinno­dagen är det för första gången fler män än kvinnor i Sverige, vilket oroar forskare. Men inte Pajalabor. Till Tornedalen har kvinnor bussats sedan 1980-talet.

I Tornedalen är man vana vid underskott på kvinnor. "Mentaliteten då var att "siste man får släcka lyset". De unga kvinnorna utbildar sig och går vidare, medan männen blir kvar" säger forskaren Bi Puranen, som själv bott i Tornedalen.
I Tornedalen är man vana vid underskott på kvinnor. "Mentaliteten då var att "siste man får släcka lyset". De unga kvinnorna utbildar sig och går vidare, medan männen blir kvar" säger forskaren Bi Puranen, som själv bott i Tornedalen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Himlen tömmer sig ännu en gång. Ett sällan skådat snötäcke begraver och omsluter staden. Skapar berg av plogmassor och får tak att rämna. Det skottas. Göms och glöms. Överallt traktorer och lastbilar som skyfflar snö. Kör snö. Tippar snö. Det yr. Det får bli snöslungan. Alla dessa maskiner och fordon. Alla dessa män. Det är vinter i Pajala.

Några månader tidigare postade landets mest publika professor Hans Rosling en tweet, som skulle komma att få stort genomslag: "Med nuvarande ström, där 90 procent av de ensamkommande är pojkar, kommer könsbalansen om fyra månader att bland tonåringar bli som i Kina: 120 pojkar på 100 flickor."

Vad innebär det egentligen? Den amerikanska professorn i statsvetenskap och internationella relationer, Valerie M Hudson, menar att det kommer att leda till ett våldsammare och mindre jämställt samhälle. Rosling själv vill inte spekulera – "det finns det andra som gör", men förklarar ändå att 3000 ensamkommande pojkar inte hade påverkat, medan 300 000 hade gjort en enorm skillnad. Men att de långt över 30 000 som det handlar om ändå "blir påtagligt" i de äldre tonårsgrupperna.

– Men passa dig jävligt noga för att schablonmässigt extrapolera, dra förhastade slutsatser och jämföra med andra länder. Det är skitfarligt, säger han.

Åk till drabbade kommuner och skolor och fråga hur de ställer sig istället för att lyssna på utländska experter.

– Åk till drabbade kommuner och skolor och fråga hur de ställer sig istället för att lyssna på utländska experter. Är det så att de säger nej till pojkar i en gymnasieklass eller en kommun för att det redan är ett överskott, då har vi verkliga problem, säger Hans Rosling.

För fem år sedan fanns ett mansöverskott drygt hälften av Sveriges kommuner. Idag har 190 av Sveriges 290 kommuner en övervägande manlig befolkning. Mansdominansen har historiskt varit störst i glesbygden och särskilt i Tornedalen, där Övertorneå och Pajala hör till landets manligaste orter. Hur tydlig blir könsobalansen i en kommun som Pajala med 6 200 invånare och där det finns enskilda årskullar där andelen kvinnor enbart är drygt 35 procent och där det långt innan den stora vågen av invandrade män varit mansöverskott? Den som kan svara bäst borde vara kommunalrådet.

Mansdominansen har historiskt varit störst i glesbygden och särskilt i Tornedalen

Bakom sitt modesta skrivbord i björk med vacker patina sitter kommunfullmäktiges ordförande Harry Rantakyrö (S). Fast klockan bara är nio har han redan hunnit jobba i flera timmar. Vid femtiden på morgonen varje dag ringer klockan, sedan blir det lite styrketräning och så iväg.

– Kanske beror det på att jag jobbat många år under jord. I gruvan. Alltid konstiga tider. Alltid i mörker.

Ordförande i kommunstyrelsen är kommunalrådet Harry Rantakyrö. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Harry Rantakyrö kommer från Jarhois i Pajala kommun, men har jobbat många år i Kiruna. Varit fackföreningsman och ordförande i Metalls avdelning "Gruvtolvan". I senaste valet 2014 erövrade Socialdemokraterna 15 av de totalt 30 mandaten i kommunfullmäktige. Vänsterpartiet sju. Harry Rantakyrö sitter säkert bakom sitt skrivbord. Och han anser att det viktigaste uppdraget är att skaffa fler jobb i kommunen, för "utan sysselsättning ingen framtid".

Men ännu står gruvan i Kaunisvaara still. Frågor om hur man kan locka fler kvinnor till kommunen och hur det skulle kunna påverka Pajalas utveckling är inget som direkt intresserar Harry Rantakyrö. Däremot att 71 av de 100 tjänster som Pajala kommun förlorade när gruvan lades ned, har ersatts att riktiga jobb tack vare invandringen.

– Det är kring invandringen vi ser tillväxt. Frågan för oss är inte att begränsa invandringen, utan hur vi ska få dem att stanna i Pajala, säger Harry Rantakyrö.

Det är kring invandringen vi ser tillväxt

Drygt 700 asylsökanden bor i anläggningsboenden runt om i kommunen. Och de är märkbart synliga i tätorten. Alldeles utanför kommunhuset möter vi världens ensammaste man. Det tar ett bra tag att förstå vad han säger. Kanske för att kölden biter i kinderna när han huttrar fram i sin tunna jacka. Eller så beror det på att vi egentligen inte har ett gemensamt språk. Han är heller inte en person man lägger märke till omgående, om det inte vore för sången. Han sjunger där i snön och mörkret. Taktfast och melodiskt.

– African songs. Makes me feel better.

Han vill inte berätta vad han heter, men kommer från Nigeria och har flytt undan Boko Harams härjningar i sitt hemland. Nu bor han på en flyktingförläggning tio mil norr om polcirkeln, där ingen talar hans språk. Men han vill ha ett jobb. Och ett liv. En kvinna?

– Lonely. I am so lonely, säger mannen.

Han promenerar vidare. Även långt senare i värmen på Frasses grill, med en flottig hamburgare på tallriken, hör jag hans melodi. Den har etsat sig fast i hjärnbarken. En hyllningssång till Afrika framförd i ett stilla snöfall på Tornedalsvägen. Populärmusik från Pajala 2016.

"Makalösa Pajala – här kan man få vara ifred" – bevisligen en kommunslogan med flera bottnar. Behovet av integration blir tydligt i mötet med alla dessa asylsökande män. Vad vet de om Sverige? Vad vet vi om dem? Vilka blir vi tillsammans?

En som länge undersökt olika nationers värderingar är Bi Puranen, docent i ekonomisk historia och forskare vid Institutet för framtidsstudier.

– Det är alltid bra med ett samhälle där exempelvis könsstrukturen är så jämnt fördelad som möjligt. Kinas ettbarnspolitik, blev ju inte så lyckad. Annars är det – förutom det uppenbara, att det blir svårare för männen att träffa någon och bilda familj – värderingarna som är viktiga, förklarar hon.

I Sverige håller 81 procent helt och hållet med om att en viktig del av demokrati är att kvinnor har samma rättigheter som män. I Irak är siffran 18 procent, enligt World values survey. Puranen är noga med att understryka att siffrorna inte säger någonting om enskilda individer, men att mönstren ändå är tydliga.

– Det är Sverige som är världens mest annorlunda land, vi har kommit långt med demokrati och jämställdhet. Vi vet också mycket om andra länders värdesystem. Däremot vet vi ingenting om hur människors värderingar förändras när de passerar olika nationsgränser. Det är mitt nästa forskningsprojekt, säger hon.

Vi enas om att vad gäller könsproblematiken så finns stor erfarenhet i norra Sverige. Bi Puranen har själv bott i Tornedalen.

– Mentaliteten då var att "siste man får släcka lyset". De unga kvinnorna utbildar sig och går vidare, medan männen blir kvar. Man har länge gjort sig lite lustig både över männen som stannar i glesbygden och kvinnor som invandrar från andra länder som Thailand och Ryssland, säger Puranen.

Pajalas försök att importera damer, eller att bussa kvinnor från Haparanda, Luleå, Boden, Stockholm – även Finland och Sovjetunionen – till den svenska glesbygden, var omtalade riksnyheter i mitten på 1980-talet. Några kreativa själar tyckte helt enkelt att det var dags att sätta fart på den gamla skördefesten – Römppä-veckan. Och förstås skulle kvinnor tjusas med dans, bastutävlingar och manlig striptease.

– Vi bjöd in brudar från när och fjärran, förstås ville vi skapa uppmärksamhet generellt. Ha lite roligt. Men också göra kvinnounderskottet synligt, berättar Bertil Isaksson, som var med och startade Römppä-festligheterna.

Ungkarlsveckan lyckades med allt förutom att skapa bestående kärlek. En "sanning" som kollegan Hans Oja, som numera sänder radio för P4 Norrbotten från rummet bredvid, vill korrigera. Över en kopp kolsvart kokkaffe berättar han det var tack vare höstfesten han träffade Elena Neudatjina. Eller först lärde han egentligen känna Elenas mamma, som var en av de kvinnor som bjöds in till Pajala. Hon var en av de eleganta damerna från Murmansk, som roade sig i Pajala och knöt nya kontakter.

– Jag blev nog lite poppis, men var mycket yngre än de här kvinnorna. De var mycket trevliga, men inget för mig. Men när de sedan bjöd över oss till Sovjet, så hade jag snabbt mitt skott klart. Elena var så vacker och jag blev väl lite kär och så där, berättar Hans Oja.

Han fick jobba hårt för den 15 år yngre Elenas kärlek. Var det kulturskillnader som stod i vägen?

– Jo, nog var det så. Och att vi inte kunde prata med varandra ordentligt. Det fick bli lite skolengelska, men det räckte inte långt.

Han berättar om ett tänkt restaurangbesök som inte blev av. Han väntade och längtade, men Elena kom aldrig.

– Hon trodde att jag skulle hämta henne hemma, för i Sovjet på den tiden gick inte kvinnorna ut ensamma, berättar Hans och skrattar.

Vi vill träffa Elena, höra hennes berättelse. Om hur det var att komma till en liten ort i Tornedalen, med drömmar, men utan språk. Vilka svårigheter har hon stött på?

De bor i dag i ett gigantiskt hus några kilometer utanför tätorten. Den bullrande glade Hans Oja – entreprenören som drivit snigelodling, försökt starta ett mikrobryggeri och som äger Norrbottens största privata solcellsanläggning – och den lågmälda elektronikingenjören och fabriksarbetaren Elena Neudatjina.

Vad såg du först hos Hans?

– Han ville dansa, men tordes inte. Jag ville prata, men kunde inte, säger Elena fnissandes.

Det skrattas mycket i det stora huset. Kanske för att det är vänligare diskussionsklimat i Sverige, än i Ryssland där människor oftare blev osams. Tornedalingar vill agera. Se resultat. Det är i vilket fall Elenas uppfattning. De berättar om kulturkrocken efter att de fått sin dotter Alexandra som föddes i Murmansk. Hans bytte blöjor, till de ryska släktingarnas förvåning, som vid den tidpunkten inte heller visste att Hans hade flera barn sedan tidigare.

– Svenska kvinnor är friare, frågar inte mannen om allt. Och männen kan vara på flera olika sätt, inte bara starka. Det gillar jag, säger Elena.

Han ville dansa, men tordes inte. Jag ville prata, men kunde inte

Har du någon gång hånats, utsatts för rasism?

– Nej ingen har varit taskig mot mig, men så kände ju alla i Pajala redan Hans. Visst finns det konstiga människor, men dem bryr jag mig inte om.

Hon längtar inte längre till Ryssland, utan känner sig sedan länge hemma i Tornedalen.

– Jag kommer från samma klimat, alltid kyla och mörker. Tänk så svårt det måste vara för kvinnorna här som kommer från Thailand, säger Elena Neudatjina och skakar på huvudet.

Och Hans, han är dessutom lite "knapsu". Ett ord som på tornedalsfinska, meänkieli, betyder kärringaktig. En man som lagar mat och tvättar istället för att jaga och fälla träd. Vi enas om att en annan beskrivning av den mansbilden är modern. Eller jämställd.

Hans Oja skrattar nöjt och förklarar att när han nu går i pension så är det han som får ta hand om hushållet när frun jobbar. Helst rumsterar han om i det stora restaurangkök han själv byggt i villan, men nu är det snön som ännu en gång pockar på uppmärksamhet. Ytterligare tio centimeter nysnö gör att det trots mörkret får bli ännu ett varv med slungan.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Bland eleverna på Laestadiusskolan, Lapplands Gymnasium, är det tack och lov ingen som vill kännas vid gammalmodigheter som "knapsu". Istället möter vi en skola som ständigt tänjer på gränserna för att kunna erbjuda det bästa för elever i en hårt drabbad utflyttningsbygd som Pajala.

– Alla lagar och regler är gjorda för en större eller mellanstor svensk stad, så varje gång de bestämt något nytt i Stockholm får vi tänka: Jaha, hur ska vi fixa det här då, utan att direkt bryta mot Skolverkets regler? berättar rektor Ann-Mari Mäki Larsson.

Både undervisning, lärarutbildning och fortbildning sker ofta på distans. För tekniken måste jobba för glesbygden, menar Mäki Larsson.

Själv är hon född i Pajala kommun, men har som så många andra kvinnor lämnat kommunen under ett tiotal år för att utbilda sig. Se något annat. Hon minns de kvinnor som bussades till Tornedalen på 1980-talet och skäms fortfarande vid tanken.

– Tänk om männen skärpt sig istället, då hade kanske jag och mina vänner stannat och letat efter en man härifrån...

Tänk om männen skärpt sig istället, då hade kanske jag och mina vänner stannat och letat efter en man härifrån...

Det pågår en förändring av könsrollerna, även om det går långsamt. När traditionella mansyrken, inom exempelvis gruv- och skogsindustrin försvinner, så är det kvinnorna som kavlar upp ärmarna. Kvinnorna arbetar inom vården eller i den kommunala sektorn, medan många män tvingas stämpla och tar ströjobb när tillfälle ges.

– Tornedalskvinnor är kanske för dugliga, funderar Ann-Mari Mäki Larsson medan hon lotsar oss genom skolan vindlande korridorer.

Frida Waaranperä går sista året på el-programmet. Och hon älskar det, trots att hon är ensam tjej i sin klass. Fritiden ägnar hon gärna åt jakt. Hellre fågel än älg, för det är mindre väntan. Hon förklarar att hon aldrig kommer att flytta ifrån Pajala och har redan jobb som vaktmästare.

– Jag älskar skogen och att det är lugnt här. Stockholm? Nej, det är inte för mig, säger hon.

I klassen finns också Majid Salam, en 27-årig elingenjör och asylsökande från Syrien. Ännu är det skralt med språket, men han hjälper ändå till med undervisningen i den mån han kan.

– Vi kallar de här eleverna för praktikanter. Vi behöver hjälpen och de slipper tristessen av att sitta sysslolösa på förläggningen. Vi har en annan asylsökande som doktorerat i matematik, han är till stor hjälp för vår mattelärare. För oss här uppe gäller det att ta hand om dessa människor för att få dem att stanna hos oss, säger Ann-Mari Mäki Larsson.

Den norrländska mentaliteten, att lösa problem utan att hetsa upp sig. Det har fungerat förut. Skogen, snön och lugnet – kitt som håller samman Pajalaborna, men som också lockar några spridda själar från södra Sverige. Som Susanne Niemi. Hon kom inte till Römppä-veckan, men väl med bussen. Och blev kvar.

– Det här är paradiset. Efter bara ett halvår här åkte jag tillbaka till Malmö, men hann inte längre över övergångsstället när det blev grönt, säger hon och konstaterar att det numera är mer exotiskt att vara skåning än syrier i Pajala.

Kanske är oron över könsobalansen överdriven? Demografiprofessor Gunnar Andersson menar att historien visat att människor själva löser den här typen av problem, speciellt i dag när mobiliteten i populationen är så stor.

Även Joakim Palme, ordförande för delegationen för Migrationsstudier, vill mana till försiktighet vad gäller påståenden om den ena eller andra konsekvensen. Det sistnämnda efter att den amerikanska professorn Valerie M Hudson, uppmärksammats för sitt påstående att vi på grund av mansöverskott riskerar att slå in på en farlig väg.

– Den här obalansen kommer att förändra det svenska samhället. En oproportionerligt hög andel män leder till ökat våld och fler våldtäkter, det visar min forskning. Svenska politiker borde titta på det här, om inte annat för att obalans mellan könen underminerar jämställdheten, säger Valerie M Hudson.

Vad ska hända med alla dessa män som huttrar på Pajalas gator i hopp om att snart få uppehållstillstånd för att sedan kunna börja ett vanligt liv? Kommunen förlorar årligen drygt 100 personer och befolkningen blir allt äldre. Men det sista som lämnar människan är hoppet.

Daniel skottar fram sin fru på kyrkogården varje dag. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

På kyrkogården möter vi Daniel som varje dag skottar fram sin fru. En kamp mot snön. Ett slags terapi mot sorgen. Han är pensionär i dag och har mycket att berätta. Och han har mycket tid. Tid som han hade tänkt dela med sin fru. Då såg allt ljust ut och pensionen sammanföll med en större spelvinst. De flyttade tillsammans till en ny lägenhet. Men så blev frun sjuk. Och dog.

Nu har Daniel all tid för snön. Han gör fint vid graven. Raka kanter, inga drivor. När det är dags att spela boule med vännerna får snön härja fritt ett tag. Men i morgon är han åter. Allt har Daniel berättat för fotograf Magnus Hjalmarson Neideman. Utom det där med spelvinsten. Det fick vi höra av en taxichaufför på väg mot flygplatsen.

I Pajala känner alla varandra.

Vanligt med vänligt bemötande i Pajala.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 14

I Tornedalen är man vana vid underskott på kvinnor. "Mentaliteten då var att "siste man får släcka lyset". De unga kvinnorna utbildar sig och går vidare, medan männen blir kvar" säger forskaren Bi Puranen, som själv bott i Tornedalen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 14
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 3 av 14
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 4 av 14

Ordförande i kommunstyrelsen är kommunalrådet Harry Rantakyrö.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 5 av 14

"Det är alltid bra med ett samhälle där exempelvis könsstrukturen är så jämnt fördelad som möjligt" säger forskaren Bi Puranen.

Foto: Jessica Gow/TT Bild 6 av 14

Tre unga män som aldrig kommer att lämna Pajala. "Kanske en stund, men nä, vi stannar", säger de.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 7 av 14

Alla dessa maskiner och fordon. Alla dessa män. Det är vinter i Pajala.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 8 av 14

Det skrattas mycket i det stora huset i Pajala. Elena minns också mötet med Hans: "Han ville dansa, men tordes inte. Jag ville prata, men kunde inte" säger hon fnissandes.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 9 av 14

Elena Neudatjina och Hans Oja har varit gifta i över 20 år. "Elena var så vacker och jag blev väl lite kär och så där" säger Hans om deras möte.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 10 av 14

Mattelektion i tvåan på Pajalagymnasiet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 11 av 14
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 12 av 14
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 13 av 14

Daniel skottar fram sin fru på kyrkogården varje dag.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 14 av 14
Annons
X