Annons
X
Annons
X

Packa väskan och åk på operationssemester

EU-VÅRD | STÄRKT PATIENTRÖRLIGHET

I dagarna befinner sig representanter för de norska, danska och svenska Nackskadeförbunden i Bryssel. De åker dit på egen tid och för egna pengar för att träffa och försöka påverka EU-parlamentariker att inse att en stärkt patientrörlighet inom EU inte är något att rädas, utan snarare något som man som folkvald är skyldig sina väljare och medborgare. Man får önska dem lycka till, även om det emellanåt ser lite mörkt ut i den här frågan. När det gäller vårdfrågor inom EU blir det ofta lite känsligt.

För ganska exakt ett år sedan befann vi oss i en situation som i mångt och mycket liknar dagens, det vill säga vänstern i EU-parlamentet försökte förhala ett förslag till direktiv från EU-kommissionen om patienters rätt och möjlighet att söka vård i andra EU-länder. Det finns frågetecken, förklarade Margot Wallström ( Europanytt.se 30/1-2008). Då hade hon och kommissionen redan fått varnande brev från de europeiska socialistpartierna genom deras danske ordförande Poul Nyrup Rasmussen, vilket avslöjades i danska medier.

På vänsterkanten är man helt enkelt mer skeptisk till det här med att låta offentlighetens tjänster integreras med EU:s fria rörlighet. Kanhända beror det på att ju mer vi patienter rör oss över gränserna, desto mer jämför vi vad våra grannar inom EU får för sina skattepengar. Det borgar för besvärliga välfärdsdiskussioner för politikerna på hemmaplan.

Annons
X

Vad de skeptiska EU-parlamentarikerna glömmer är att de inte valts in med uppdraget att förenkla livet för partikollegerna hemma, utan för väljarna.

Historien upprepar sig ständigt. Nyligen rapporterade Ekot (23/2) att EU-kommissionens förslag för att stärka rätten till sjukvård verkar bli en stridsfråga. Egentligen borde förslaget behandlas i april, men socialisternas gruppledare vill skjuta beslutet på framtiden. Mönstret är bekant. Det är dock lite förvånande att socialisterna i parlamentet är så säkra på att denna strid verkligen skulle gynna dem i valet. Visst, de tänker hävda att om folk kan åka utomlands och söka vård så är de rika och därför borde detta inte tillåtas hur som helst – ungefär som Socialdemokraternas Åsa Westlund gjorde i Ekots inslag. Problemet med det argumentet är dock att förstärkningen av patientrörligheten inte gäller rikt folk. Tvärtom är tanken att vi alla ska ha rätt att tillgå vård i andra EU-länder och att detta ska bekostas inom ramen för vårt eget socialförsäkringssystem.

Det är inte förvånande att just Nackskadeförbunden reser till Bryssel. Här har du människor som lever med smärttillstånd som kan avhjälpas, tex genom operationer som kanske inte ens görs i Sverige – eller också utförs sällan, för högre kostnad och med långa kötider. För dem beror inte ett beslut att åka till Spanien och operera sig på att de är rika. Tvärtom handlar det om att inte ha råd att vara sjuk längre.

De moderata parlamentarikerna Christofer Fjellner och Gunnar Hökmark har båda engagerat sig i den fria patientrörligheten. Fjellner har föreslagit viktiga ändringar som ännu inte beslutats, medan Hökmark redan har fått igenom förslag som gör tydlig skillnad. Jämför följande skrivningar.

”Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.”

Och så Hökmarks ändring:

”Patienter ska ha rätt till ersättning för behandlingsmetoder, även för sådana som inte ersätts i den egna medlemsstaten, under förutsättning att så sker i mottagande medlemsstat och att metoden är erkänd av den internationella medicinska vetenskapen.”

Ser ni skillnaden mellan politikermakt och patientdito?

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X