Annons
X
Annons
X

Överlever journalistiken Facebook?

Om Facebook blir den dominerande distributionskanalen för journalistik omformas innehållet – opinion och underhållning blir alltmer dominerande. Den stora frågan gäller vilka som får makten över vad vi diskuterar, skriver Anders Mildner.

Plattformssamhället

Foto: Alexander Rauscher

Plattformssamhället, del 2

Ett fåtal stora aktörer har blivit alltmer dominerande på internet. SvD Kultur belyser hur utvecklingen påverkar samhället, ekonomin, kulturen och människan.

Tidningsekonomin krisar, redaktionerna krymper och en växande skara människor har inte längre lust att betala för professionell journalistik. Samtidigt ägnar vi varje år mer och mer tid åt ett extremt engagerat läsande – framför allt på Facebook och framför allt via mobilen. Tio år in i den sociala medieboomen fortsätter de sociala medierna att omdana medievärlden. Något som förändrar förutsättningarna för journalistiken i grunden.

I branschen finns det inte sällan en sorgsenhet eller uppgivenhet inför det faktum att endast en liten del av tidningarnas innehåll är konkurrensmässigt i den här nya tiden, som så starkt präglas av informationsöverflöd. Att fånga någons intresse för en artikel i en fullmatad tidning var svårt nog när det inte fanns andra alternativ vid frukostbordet. Men att göra det idag – när en väldigt stor del av våra läsval beror på vad som visas i våra flöden på Facebook – är oerhört mycket svårare.

Annons
X

Så klart att det föder oro. För vad leder detta egentligen till? Mest tidstypiskt manifesteras oron i debatten om ”nyhetsundvikarna”, tanken att det förr fanns ett unikt demokratiskt värde i att publiken halvt ofrivilligt snubblade över en mängd olika ämnen i en tidning. När journalistiken nu tar ett kliv från produkt (tidning) till plats (Facebook) kommer det där snubblandet att se radikalt annorlunda ut.

En stor del av det som har fyllt produkten ”dagstidning” kommer inte att överleva flyttlasset till platsen Facebook.

Kommer tidningarna att förändras som en följd av utvecklingen? Ja, något annat är faktiskt otänkbart. ”Nyheter” vittrar sönder som begrepp när det lämnar redaktionsrummen. De flesta människor kommer säkert även i fortsättningen att relatera till dramatiska händelser som ”nyhetshändelser”, men i det sociala flödet kommer det att vara mängden engagemang som utmärker en nyhet, inte ämnet eller händelsen i sig. En inte alltför långsökt tanke är därför att en stor del av det som har fyllt produkten ”dagstidning” inte kommer att överleva flyttlasset till platsen Facebook.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Just detta, att Facebook blir den dominerande distributions- och konsumtionskanalen för journalistik, leder till en omformning och ompaketering av innehållet. Den tonviktsförskjutning vi har sett de senaste åren inom svensk journalistik, där allt mer fokus läggs på opinion, viralt material och underhållning, kommer att bli ännu större. Något som inte enbart ska ses som tecken på att vi får en fördummande journalistik. En hel del nya projekt pekar mot att det finns gott om utrymme för klipsk nydaning och kreativ återfödelse av journalistiken – ett utmärkt svenskt exempel är mediesajten Kit.

    Däremot finns det en hel del som talar för att en viss sorts artiklar är mer gångbara i en viral delningsvärld än andra. Det skadar inte om de är lätt svartvita i sin verklighetsbild. Inte heller om de är personliga, känslomässigt högstämda, riktar sig till eller handlar om en (gärna känd) person och står för en åtminstone någorlunda uppseendeväckande tillspetsning av ett redan aktuellt ämne. Det är också bra om de går att använda som identitetsmarkör: det vill säga att man genom att dela artiklarna kan berätta något för omvärlden om hur man vill bli betraktad. Denna delningslogik har redan påverkat till exempel kultursidor, som rör sig bort från det långsamt kritiskt analyserande och i stället närmar sig ledarsidorna i ton (och påfallande ofta också i ämnen).

    Är det då en kris för nyheter som vi har att vänta? Jag tror inte det. Jag tror att det är en kris för den tradition av nyheter paketerade i produkten ”tidning” som vi har haft sedan 1960-talet. Det som sker nu i offentligheten är ett slags omförhandling: både av journalistikens position i samhällets informationsflöde och av vem vi:et i samhället egentligen är.

    Kikar man på den skara som just nu väljer bort betald traditionell journalistik återfinns en grupp som väljer bort tidningar av innehållsskäl (det gäller framför allt unga människor som efterfrågar något annat), en grupp som gör det av ekonomiska skäl (deras mediepott läggs hellre på saker som surf, mobiler, datorer, Netflix och Spotify än dyra tidningsprenumerationer) – och en som målmedvetet gör ett ideologiskt ställningstagande.

    Den sistnämnda gruppen, ofta högröstad, hotfull och rasistisk, får nu allt större inflytande över det offentliga samtalet, eftersom detta samtal inte i lika stor utsträckning som tidigare grundar sig på vad som sägs i tidningarna utan också på vad som diskuteras på platser som Facebook och Twitter.

    För journalistikens del innebär detta att den för första gången, åtminstone i större skala, på allvar tvingas förhålla sig till konspirationsteorier och medveten desinformation om den egna verksamheten. Antingen genom att gång på gång ägna kraft åt att tillbakavisa lögner om hur journalistiken fungerar, vilket vi har sett flera exempel på i efterspelen till Kölnrapporteringen (”nej, det existerar inga systematiska mörkläggningar som har som mål att undanhålla medborgarna information”), eller att som motvikt mot det snabbt växande lögnberget framhålla det egna arbetet som sanningsskapande.

    Det senare är så klart en lockande strategi i en tid så genomsyrad av osanningar som vår, men innebär samtidigt att det dagsaktuella budskapet från journalistiken blir att det är viktigt att ha ett mediekritiskt förhållningssätt till allt – utom den egna produkten. Att rakt av överföra den traditionella produkten till en social värld på internet är därför inte helt lätt. Det sker just nu oavbrutet krockar mellan journalistiken och samtiden, och svårigheterna man möter finns på mängder av nivåer: de är demografiska, ekonomiska, strukturella, beteendemässiga, kulturmässiga och tekniska. Det är inte omöjligt att övervinna den sistnämnda aspekten – det vill säga de algoritmer som bestämmer vad som visas för vem i sociala medier – och finna en lösning för hur man synliggör information för stora grupper av människor. Men det är inte helt lätt att göra det utan att samtidigt slänga ut den traditionella journalistiken med det sociala medievattnet.

    Vi behöver bli bättre på att se när våra flöden blir manipulerade av dem som besitter kunskapen att starta sociala drev.

    Information är alltid en maktfråga. Vem är det egentligen som har makten att påverka vad ”vi” diskuterar och vilka slutsatser vi drar av informationen? Den här maktkampen är inte på något sätt ny, den har varit central genom hela historien. Idag spelar så klart internetjättarna en betydande roll här. Men det gör också vår egen kunskapsbrist. Vi behöver bli bättre på att se när våra flöden blir manipulerade av dem som besitter kunskapen att starta sociala drev. Vi behöver bli bättre på att förstå när journalistiken luras att tro att ren manipulation är en folkstorm. Vi måste alla lära oss på djupet vad källkritik är.

    Så hur blir då framtiden? Det är inte helt lätt att säga. Klart är att värden kommer att gå förlorade. Avgörande här är i vilken mån kunskapsorganisationer förmår omforma sig till egna medier i en tid där de traditionella medier de har förlitat sig på krisar och går omkull. Mäktar universitetsvärlden och forskningen med att föra ut den kunskap som behövs i en tid präglad av lögner? Bildningsorganisationerna? Fackförbunden? Myndigheterna? Kommunerna?

    Samtidigt kommer – utan tvivel – nya värden att tillkomma som en följd av omdaningen och pånyttfödelsen av journalistiken.

    Personligen är jag inte så oroad över att all traditionell journalistik inte kommer att överleva flytten till det sociala internet. Mycket av det som idag framställs som oundgängligt tror jag att vi kommer att omvärdera betydelsen av. Däremot är jag rejält oroad över vem som kommer att vinna maktkampen om vad vi diskuterar.

    Anders Mildner

    Anders Mildner är skribent och kommunikationsexpert.

    Foto: Alexander Rauscher Bild 1 av 1
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X