Annons
X
Annons
X

Torgny Nordin: Orkidésamlaren som fick ett rike att rämna

Den brittiske 1800-talsbotanisten Joseph Hookers kartläggning av växtligheten i Himalaya skulle komma att få oanat olycksbringande konsekvenser för det buddhistiska kungadömet Sikkim. Landets öde utmärks av lika delar kunglig såpopera och cynisk geopolitik.

På 1800-talet ansågs Kanchenjunga i Sikkim som världens högsta berg. Illustration ur Hookers ”Himalayan journals”.

På 1800-talet ansågs Kanchenjunga i Sikkim som världens högsta berg. Illustration ur Hookers ”Himalayan journals”.

Det skulle bli en expedition med revolutionerande konsekvenser inom två helt olika fält. Fast det kunde inte botanisten Joseph Hooker ana när han mottog sitt stipendium från Kew Gardens ämnat för två års plant-hunting i Sikkim. Joseph Hooker – en av 1800-talets ledande botanister, forskningsresenärer och vän till Charles Darwin – vände efter sina resor på södra halvklotet sökarljuset mot den del av östra Himalaya som inneslöts av det buddhistiska kungadömet Sikkim. I bergsriket runt Kanchenjunga, vilket under 1800-talet ansågs som världens högsta berg, var det Hookers ambition att utforska den dittills okända floran.

På våren 1848 anlände Joseph Hooker till Darjeeling där planen var att invänta nödvändiga tillstånd från Sikkims chogyal, kung. Tillståndet lät vänta på sig, men under tiden skrev Hooker färdigt sin viktiga ”Flora Antarctica”. Dessutom hann han med ­flera längre exkursioner i utkanten av Darjeeling, något som resulterade i en vacker parad med nyupptäckta magnolior och rhododendronarter. Från Sikkims chogyal var det emellertid knäpptyst.

Sikkim gränsar mot Nepal, Tibet och Bhutan. Tryck på kartan för att titta närmare:

Tystnaden hade ett skäl. I och med kriget mellan England och Nepal 1814–16 kom Sikkim att hamna på samma sida som engelsmännen. Nepalesiska gurkhakrigare hade under lång tid företagit attacker mot Sikkim, men med det engelsk-sikkimesiska Titaliafördraget år 1817 garanterade England Sikkims säkerhet samt återlämnande av stulna landområden. Sikkim å sin sida erkände Englands rätt att råda över situationen.

Annons
X

Mycket vill som bekant ha mer och 1835 lyckades britterna tubba Sikkims chogyal att överlåta en bergsrygg, Darjeeling, i västra Sikkim. Syftet skulle vara att bygga ett sjukhus på en sval plats, ovanför låglandets skoningslösa sommarhetta. Det blev emellertid väsentligt mer än så. Starkt missnöje från Sikkims sida över hur området hamnat i brittiska händer resulterade ett decennium senare i att en formell not sändes till kolonialmyndigheten i Calcutta. Men då var det för sent; Darjeeling hade hunnit bli alldeles för betydelsefull för britterna för att de ens skulle överväga ett återlämnande. Skälet var det te som britterna med betydande ekonomisk förtjänst börjat odla i området.

HARRISONS HISTORIA – utvalda händelser och fenomen varje vecka direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Joseph Hooker (1817–1911). Foto: Henry Joseph Whitlock

    Läget var sålunda ansträngt när Joseph Hooker 1848 lät meddela Sikkims chogyal att han önskade resa runt i landet för att samla orkidéer och rhododendron. Det uteblivna svaret retade gallfeber på den brittiska ledningen som till slut intervenerade och mer eller mindre tvingade fram ett tillstånd åt Hooker. I botanisk mening skulle hans dramatiska strövtåg genom Sikkims bråddjupa dalar och skyhöga berg ge ett enastående resultat och dessutom utmynna i den klassiska reseskildringen ”Himalayan journals”. Men när Hooker – sliten efter månader av underminerande sabotageverksamhet från myndigheternas sida – slutligen kidnappades, var måttet rågat för britterna. Visserligen släpptes Hooker snart nog ur fångenskapen, men skadan var skedd. Nu stundade räfst och rättarting.

    Beroende på de indiska rebellupproren längre söderut drog britternas hämnd ut på tiden och drabbade Sikkim först 1861. En 1 800 man stark brittisk trupp marscherade då in i Sikkim och tvingade landets chogyal att underteckna en förnedrande fredsöverenskommelse, det så kallade Tumlongfördraget. Överenskommelsen gick dock i praktiken mindre ut på att straffa landet för behandlingen av Hooker än att tillskansa sig handelsrättigheter med Tibet.

    De oroligheter som följde karaktäriserades av småkrig mellan brittiska och tibetanska soldater i Sikkim. Något som i sin tur utmynnade i ytterligare fördrag, år 1890 respektive 1893, när Storbritannien och Kina kom överens om att respektera varandras geopolitiska intressen – utan att sikkimeserna eller tibetanerna tillfrågades. Sikkim blev nu underställt det brittiska kolonialstyret och huvudstaden Gangtok utvecklades till en knytpunkt för handeln med Tibet. Den första djupgående konsekvensen av Joseph Hookers botaniska expedition var alltså att Sikkim förvandlades till ett brittiskt protektorat.

    Sikkims chogyal satt kvar i orubbat bo alltmedan britterna formulerade nya geo- och etnopolitiska strategier. Program initierades som gick ut på att underminera det buddhistiska Sikkim genom att öppna gränserna och locka in hinduiska nepaleser. Några år efter Tumlongfördraget sägs att det inte fanns en enda nepales i Sikkim, 60 år senare utgjorde de över tre fjärdedelar av befolkningen. De ursprungliga lepchas och bhutias hade därmed reducerats till ­minoriteter i sitt eget land. Vilket också är förklaringen till att nepali idag är Sikkims huvudspråk.

    Idag är Sikkim en del av Indien. Foto: Torgny Nordin

    När frågan om Indiens självständighet började diskuteras var ett återkommande argument från Stor­britanniens sida att endast halva Indien lydde under brittiska kronan. Resten av den väldiga subkontinenten utgjordes av ett lapptäcke av små kungadömen, så kallade prinsstater. De uppgick till bortåt 600 stycken och deras juridiska ställning var i väsentliga avseenden osäker, något som spelade britterna i händerna.

    Sikkim var emellertid ett specialfall, vilket även var det begrepp som brukades i förhandlingarna. Sikkim betraktades av bägge sidor, alltså både den brittiska och indiska, som unikt eftersom landet dels gränsade mot tre utländska territorier – Bhutan i öster, Nepal i väster samt Tibet i norr – dels avvek från alla de andra hinduiska och muslimska staterna genom att vara ett buddhistiskt kunga­döme. När det självständiga Indien utropades 1947 ingick därför inte Sikkim i den nya nationen, utan betraktades som ett eget land, om än som ett protektorat i relation till Indiens nya herrar.

    Historien om Sikkim från 1947 fram till Indiens annektering och slutgiltiga maktövertagande 1975 är föga känd och endast fragmentariskt utforskad. Med den skotske författaren och frilansjournalisten Andrew Duffs högintressanta ”Sikkim. Requiem for a Himalayan kingdom” (Birlinn) förändras emellertid läget högst väsentligt. Inledningsvis handlade det för Duff om ren nyfikenhet; farföräldrarna hade under 1930-talet varit stationerade i Indien och ett gammalt fotoalbum innehöll spännande bilder från Sikkim. När författaren började intressera sig för materialet stötte han på den osannolika historien om Sikkims siste chogyal, Thondup Namgyal, vilken till samfälld häpnad gifte sig 1963 med den unga amerikanskan Hope Cooke. Enligt i synnerhet den amerikanska pressens brösttoner var det ett hejdundrande sagobröllop som Sikkims siste kung bjöd in till, alltmedan stridigheter i Tibet, krig mellan Indien och Kina och förlamande spionskräck gjorde Sikkims existens mer prekär än någonsin.

    Sikkims siste chogyal, Thondup Namgyal, tillsammans med sin amerikanska fru Hope Cooke. Foto: Alice S Kandell/Library of Congress

    Under arbetets gång förändrades tillgången till källor högst väsentligt. Först handlade det om avhemligat material från brittiska utrikesdepartementet, vilket påvisade att Sikkims öde ingalunda var okänt för London. Sedan, och för Duff möjligen mest betydelsefullt, fick han tillgång till personliga brev från två brittiska lärarinnor vilka under hela tiden befunnit sig i kungahusets inre krets – när ­Indien införde brevcensur övergick de listigt nog till att skriva hem på skotska. Slutligen har avslöjanden från Wikileaks påvisat hur djupt det amerikanska engagemanget i själva verket var i området.

    Den bild som Andrew Duff skickligt frammanar är en märklig hybrid mellan kunglig såpopera och cynisk geopolitik. Trots att komplexitetsgraden är i nivå med Sikkims bergstoppar går författaren aldrig vilse bland alla sicksackande sociokulturella och stor­politiska stigar. För USA innebar Sikkims läge – befäst av den kungliga Namgyalfamiljen och frändskapen med den tibetanska formen av buddhism – ett utomordentligt brohuvud för underrättelseoperation in i maoistiska Kina samt det ockuperade Tibet. Den indiska underrättelsetjänsten, uppbyggd av britterna, insåg tidig vad som pågick – och inte minst Gangtok blev en tummelplats för lumpna intriger, elakt rackarspel och avancerat spioneri. Med vänskapsavtalet mellan Indien och Sovjetunionen, tövädret mellan USA och Kina samt krigen mellan Pakistan och Indien blev situationen om möjligt än svårare.

    Till dessa externa faktorer måste läggas de växande inre spänningarna i Sikkim. Den hinduiska befolkningen av nepalesiskt ursprung såg med oblida ögon på den styrande buddhistiska eliten runt familjen Nagyal och menade att de idéer om demokrati och rättvisa som karaktäriserat den indiska självständighetskampen även borde gälla dem. Premiärminister Nehru förespråkade dock att Sikkim skulle utvecklas efter sina egna önskemål, och 1950 slöts ett avtal som bekräftade att Sikkim var en suverän stat, vars utrikespolitik sköttes av Indien.

    Bröllopet mellan Thondup Namgyal och Hope Cooke resulterade i misstänksamhet från Indiens sida om att bruden var CIA-agent, vilket Duff förnekar. Alliansen resulterade hur som helst i stor mediebevakning från amerikansk press vilket stärkte kungens ambitioner om att hans buddhistiska rike skulle erkännas internationellt. Trots anklagelser om att bedriva samma osentimentala realpolitik som britterna såg Indira Gandhi slutligen till att Sikkim sattes på plats och landet annekterades 1975. Sikkims siste chogyal, Thondup Namgyal dog 1982. Hope Cooke lever idag i New York.

    Vad var då den andra konsekvensen av Joseph Hookers botaniska expedition i Sikkim? Ja, det var hans insamling av rhododendron vilka blommade ut i den viktorianska erans besatthet av rhododendronodlingar, en vurm som så småningom även letade sig hit till Sverige. Särskilda rhododendronlundar och klippträdgårdar anlades i stor mängd efter förebild från teckningarna i Hookers ”Himalayan journals”. Tack vare dem är det aldrig långt till Sikkim.

    På 1800-talet ansågs Kanchenjunga i Sikkim som världens högsta berg. Illustration ur Hookers ”Himalayan journals”.

    Bild 1 av 4

    Joseph Hooker (1817–1911).

    Foto: Henry Joseph Whitlock Bild 2 av 4

    Idag är Sikkim en del av Indien.

    Foto: Torgny Nordin Bild 3 av 4

    Sikkims siste chogyal, Thondup Namgyal, tillsammans med sin amerikanska fru Hope Cooke.

    Foto: Alice S Kandell/Library of Congress Bild 4 av 4
    Annons
    X
    X
    X
    X
    Annons
    X