Återigen står vi inför en gymnasiereform, tänkt att förverkligas år 2007. Ett flertal olika perspektiv ska genomsyra undervisningen och kursplanerna. Två av dessa är ett naturvetenskapligt perspektiv samt ett genusperspektiv; dessutom ska ett vetenskapligt synsätt bibringas eleverna.

Nu blir det intressant och inte så lite knivigt. Är det den av regeringen anbefallda könssynen som ska råda, den som ”betraktar manligt och kvinnligt som ‘sociala konstruktioner‘, det vill säga könsmönster som skapas utifrån uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer och politisk ideologi” (ur regeringens handlingsplan för jämställdhetspolitiken)? Denna syn tycks även vara en grundläggande förutsättning inom den akademiska genusforskningen: ”att skillnader mellan män och kvinnor i egenskaper, beteenden, sysselsättning etc inte kan förklaras biologiskt” (ur tidskriften Genus).
Eller ska man utgå från det vetenskapliga idealet att inte ta något för givet på förhand, att inte anse något för sant om det inte finns empirisk evidens för det, det vill säga att det underbyggs av empiriska undersökningar? Det är nämligen så att det finns en mängd naturvetenskaplig forskning som visar tydliga biologiska könsskillnader (även bortsett från de uppenbara), skillnader som får avgörande betydelse för hur vi beter oss och vilka livsval vi gör, kanske också för vilka värderingar vi har, skillnader som förklaras på ett fullt tillfredsställande sätt av evolutionsteorin.

Hur jag som lärare ska förhålla mig kommer alltså att bli ett problem: antingen får jag använda genusperspektivet och skippa vetenskapligheten, eller också ska jag försöka inta ett vetenskapligt förhållningssätt men då avstå från det politiskt korrekta könstänkandet. Vad jag än väljer kommer det att bli fel!